Alexander Bard, Marina Schiptjenko och skönsjungande Mattias Lindblom bildar Vacuum, ett band med rötterna i 80-talets synthmusik. Vacuum är långt ifrån 90-talets ironi och dansmixar, här gäller istället allvar. Zynthecs Petter Jahnstedt träffade bandets grundare Alexander Bard över en frukost.

När jag möter Alexander Bard på Hotell Sheraton i Stockholm finns inte mycket som stämmer med den bild av Alexander Bard man ibland ser i TV:s debattprogram. Här är en tillmötesgående kille med båda fötterna på jorden. Jag berättar vilka Zynthec är och säger att det var roligt att han ville ställa upp. Till svar får jag — självklart, vi nobbar Aftonbladet men ställer upp för er… Det visar sig att det finns mer allvar i detta än vad man tro.
Vacuum bildades för tre år sedan Alexander Bard och Anders Wollbeck. I konceptet Vacuum ingår känsla, allvar och inga onödiga kommersiella dansmixar. Vetenskapsmän, nobelpristagare, forskning och bildspråk står på programmet. Jag låter Alexander berätta mer om varför Vacuum uppstod.

— Det började för tre år sedan med att jag och Anders Wollbeck satt och skrev låtar tillsammans. Det har vi gjort i åtta år nu. Vi har skrivit Army of Lovers hits men också åt flera andra artister. Sedan fick vi idén att skriva låtar helt förutsättningslöst. För en gångs skull skrev vi låtar som vi själva gillade och som inte var tänkta till någon grupp. Vi skrev musik inspirerad av ”Propaganda” m.fl. Alla bandmedlemmar är synthare i grund och botten. När vi sedan hade skrivit så bra låtar var vi tvungna att hitta en artist som kunde framföra dem. Vi tog god tid på oss och testade ett 60-tal olika sångare. Jag använde hela min branschkännedom och träffade till sist Mattias. Han var perfekt. Samma musiksmak ”ett riktigt David-Sylvia-fan”. Sedan ville vi självklart ha en tjej med i bandet. Det blir så grabbigt annars. En tjej behövs för att bandet skall hålla i tio år. Det år något jag fått lära mig. Jag träffade Marina i Z-TV programmet ”Tryck Till”. Då visste jag redan att hon spelade i Page. Men jag kunde inte låta bli att fresta med erbjudandet att gå med i Vacuum. När hon träffade Anders och Mattias förstod hon vad det handlade om och tyckte det var intressant.

Bandmedlemmarna har alla en musikalisk bakgrund. Marina Schiptjenko har i mer än 15 år spelat i gruppen Page. Hon driver även galleriet Andréhn-Schiptjenko i Stockholm tillsammans med Celine Andréhn. Mattias Lindblom har sjungit opera, varit med i en duo och tillfrågats av eurodiscoband m.m. Men först nu har han hittat rätt.

Alexander vad gjorde du på det glada 80-talet?
— Jag startade 1982 bandet Baard med två a för att vara rolig. Detta tillsammans med två strippor. Vi spelade synth — synthpunk snarare. Jag stod i mitten med en massa maskiner och spelade synth. Tjejerna sjöng, dansade och strippade. Vi släppte en singel. Sedan åkte jag till Amsterdam och arbetade som videokonstnär i några år för att senare komma hem och studera på Handels. Vid sidan av mina studier startade jag bandet Barbie med bl a Cia Berg. Det var på så sätt jag träffade Ola Håkansson. Det mötet ledde till att jag senare arbetade som låtskrivare i några år. 1989 startade vi Army of Lovers. Men nu är det bara Vacuum som gäller. Det fanns inga idéer kvar till Army of Lovers. Så det var på tiden att det hände något nytt.

Alexander är svår att få hejd på när han får ordet. Han vet precis vad en journalist vill höra. Medan han tar en tugga på sin brödskiva passar jag på att lägga till en kort fråga. — Du har ju skrivit en hel del låtar t.ex. Sommaren i City med Angel och Tommy Nilssons schlagervinnare — En Dag. Varför är du en så bred låtskrivare?
— Kanske jag har skrivit de låtarna, jag har skrivit massor. Det enda sättet att bli en bra låtskrivare är att olika slags musik. Det later kanske konstigt, men man kan lära sig mycket om synth när man skriver en countrylåt och mycket country när man gör en synthlåt. Vad man än jobbar med för musik så lär man sig strukturer hela tiden. Faktum är att det som utåt sett verkar vara det enklaste, måste också vara det rakaste och att vara rak är det svåraste som finns.

Att Alexander medverkat i melodifestivalerna är ingen nyhet, inte heller att han skrivit många andra slags låtar. I Vacuum skriver han låtar som han själv gillar, och han skriver inte för att nå första platsen. Men om de ändå gör det blir det som en bonus. ”I Breathe” heter Vacuums första singel. Den handlar om en människas resa i rymden. Lämnar ni något budskap med era texter och hur låter albumet?
— Vi skriver aldrig kärlekslåtar. Vi skriver bara om konst, kultur och vetenskap på debutalbumet, som för övrigt fått namnet ”The Plutonium Cathedral”, finns 13 låtar med bred stil. Det är ofta Mattias röst som avgör soundet Vi kan därför göra väldigt olika arrangemang. Det finns poplåtar som ”I Breathe”, synthlåtar som ”Rise and Shine Olympia” som later som när James Bond möter synthen och symfoniska låtar som är upp till sju minuter långa. Vi var i Moskva och spelade in med Moskvas symfoniorkester. En låt är skriven av Jonas Berggren i Ace Of Base, ”han är en riktig synthare och älskar Vacuum” så vi bestämde oss för att skriva en låt tillsammans. Slutresultatet blev ”Closer than the Holy Ghost”. Där drog vi in Moskvas hela symfoniorkester och de fick brassa på allt. Det läggs lager på lager, till slut blir det en hel symfoniorkester. Det finns som sagt allt men det är absolut ingen dansplatta.

Vi blir avbrutna av personalen som gärna vill ge oss påtår. Det tackar vi inte nej till. Medan servitrisen tar ett par ord med Alexander sveper jag i mig lite fil och frågar varför nobelpristagare och vetenskapsmän medverkar i albumet.
— De bidrar med att allting blir korrekt. De visar oss saker som vi kan använda oss av. Vi har ganska komplicerade texter så de kollar dem. Allting måste ju hänga ihop, det är viktigt att man inte står och pratar om något man inte vet någonting om.

Gillar ni astrologi, och i vilket stjärntecken är ni födda?
— Jag tror inte på astrologi. Jag är vetenskaplig, det är inte vetenskap.

Jag får ett rakt svar och byter ämne och frågar istället vad styling och image betyder för Vacuum?
— Klart vi har en stil, osminkade människor ser för jävliga ut! Annars är vi samma personer privat men kanske lite mer återhållna. När man gör en video kan man brassa på mer. Det är väl det enda annars har vi samma stil.

Era scenframträdanden och turnéer, hur lägger ni upp dem?
— Vi körde första grejen på lussevakan i SVT. Sverigeturné blir det i februari — mars, så folk får se oss. Vi har tänkt att köra på mindre klubbar men vi får väl se. ”I Breathe” har gått så bra så det kanske blir svårt. Efterfrågan får styra och ställa sen får vi se. Som du sa kanske Stadshotellet i Skara. Gärna bonniga ställen det är bra. Den svenska publiken är överlag hemsk. De är bland de mest otacksamma som finns. Därför år det jättebra att turnera på mindre svenska ställen. Klarar man att uppträda i Skara då vet man att det funkar i Top of the Pops i London också. Det viktiga är att vi kommer ut och får träna upp scenvanan. Det kvittar hur mycket man repeterar. När man väl står på scen så är det alltid något som strular. Scenframträdandet blir som för ett vanligt synthband. Vi kan inte släpa på en hel symfoniorkester. Vi lägger en del av musiken på tape och gör som alla synthband alltid gjort, ställer en rullbandspelare i mitten. Sedan lägger jag och Marina våra slingor på det. De kör vi live, Mattias sjunger och vi körar.

Det pratas om utlandsturné. Lanseras ni utomlands?
— Vi har ett internationellt kontrakt med Polygram. Det rullar igång i slutet på januari eller början på februari. Då körs det en presentation på Vacuum. Sedan har vi även en amerikansk manager som är här i Sverige nu och tittar. Förmodligen körs det igång nästa höst.

I Sverige är Alexander Bard ett känt namn och därmed också säljande. Utomlands är ditt namn inte lika känt. Tror du att det gör det svårare att slå utomlands?
— Ja det är sant, men i Östeuropa och Ryssland var Army of Lovers jättestora, så där kan det nog bli samma effekt. Därifrån har de redan ringt och vill ha Vacuum på festivaler och liknande. I USA var däremot Army of Lovers bara en klubbgrej, men där marknadsförs vi nu också på ett annat sätt. Polygram tror att det funkar och det går ju bra i Sverige så varför skulle det inte gå bra utanför gränserna.

Är det svårt att få bort den ironiska stämpeln du hade i Army of Lovers?
— Självklart, visar man sig en gång offentligt får ju folk en viss uppfattning. Men successivt suddas bilden bort när de inser vad jag sysslar med nu. Ett exempel — för några veckor sedan hade Expressen en bild på mig som var sex år gammal i en artikel inför den kommande melodifestivalen. Man tycker att de borde ha lite bättre koll, så ser jag ju inte ut idag.

Under vårt samtal ändras min syn på denne så omskrivne artist. Att en av Sveriges framgångsrikaste låtskrivare dessutom skriver låtar i synthens tecken känns kanske lite svårt för oss synthare att erkänna. Men att både Jonas Berggren och Alexander Bard har rötterna i synthen känns nu självklart. Jag frågar Alexander Bard vad han vet om dagens svenska synthscen.
— Jag jobbar med ett band som heter Photogenic. De spelar synth och hette tidigare Telegraph, tror jag. Annars finns mer renodlad synthpop som Page, S.P.O.C.K och Elegant Machinery. Elegant låter mycket 80-tal, jag har den hemma. De gör mer en retro grej. Det är ju inte vad vi sysslar med. Vi gör synth för 90-talet med 80-tals-influenser. Synthen stannade någonstans i mitten av 80-talet i sin utveckling. Hip-Hop och andra musikformer tog över. Vacuum försöker vidareutveckla den och visa var synthen borde ha hamnat sen. Depeche Mode blev för mycket rock’n’roll och åkte över till USA för att göra stadiongalor. Depeche låter för mycket U2 nu för tiden. Violator var deras topp, sedan har det blivit rock’n’roll. Bland svenska synthband så känner jag också av killarna i Mobile Homes, de jobbar med en av killarna från Kraftwerk.

Jag säger att Kraftwerkmedlemmen Karl Bartos ska spela gitarr i Mobile Homes och Alexander utbrister:
— OHHJ… Bara de inte börjar spela gitarr nu för att anpassa sig — och så kommer det en synthrevival och så missar de den. Det vore tragiskt. Vi spelar också gitarr på en del av våra grejer men det får inte dominera.

En fundering — Alexander Bard är en stor mediakändis och nu frontfigur i ett synthband — Vacuum. De börjar röra sig högt upp på listorna. Kan något annat svenskt synthband följa med av bara farten. Vad tror du Alexander?
— Ja, det tror jag absolut. Utomlands också. Det ligger i tiden. Det märker man på ungar som är 14 år och tittar på Vacuum. De har aldrig sett ett synthband. De föddes när synthen var populär förra gången. För dem är det något helt nytt. De har aldrig sett ett band som står stilla på scen förut och som dessutom inte är svettiga. Jag har aldrig tänkt på det förut, men det märkte jag på lussevakan i TV. Det var massor av ungar som reagerade på det. De upptäckte att man kan se cool ut på scen och att det finns andra grejer än ”grunge” och sådan där skit, som jag inte är intresserad av.

Är synthen för stel på scen?
— Den ska vara stel. Se på Kraftwerk, det är mitt favoritband alla kategorier. Jag älskar deras stil, jag tycker inte om folk som svettas. Helst skulle publiken sitta ner också.

Hur mycket känner du till om Page?
— Ärligt talat så kände jag inte till dem så mycket. Jag visste vem Marina var och jag visste vem Eddie var. Nej, innan jag träffade Marina hade jag inte så bra koll på dem. De är lite för mycket… för att jag skulle vara intresserad av att lyssna på dem… Det är lite för mycket Ratata-synth över dem. Då tycker jag att Mobile Homes och Elegant Machinery är mer intressanta.

Har du pratat något med Eddie sedan Marina hoppade av?
— Nää, jag ville att Marina själv skulle sköta det. Hon tog beslutet att lämna Page och tog den biten själv. Det löste sig tydligen väldigt bra. Jag tror Marina kände att hon hållit på med Page i tillräckligt många år. Vacuum har dessutom en högre ambitionsnivå. Hon tyckte helt enkelt att det var intressant att ta det steget.
Page sjunger på svenska och det begränsar. Det Vacuum gör är storskaligt och ska vi lyckas så ska vi också lyckas internationellt. Det är ett jättedyrt album vi gjort. Det är kanske det dyraste debutalbum som gjorts i Sverige. Nu har jag haft pengar som jag tjänat på Army of Lovers och då har jag kunnat göra vad jag vill. Jag har använt mina egna pengar i det här projektet.

Så nu är det upp till bevis?
— Ja, om vi lyckas så får vi pengar och då kan vi fortsätta att göra vad vi vill. Annars kommer vi att lägga oss på en lägre nivå helt enkelt. Om det här går bra nu kan vi använda symfoniorkester på nästa album också. Om vi gör det ar en annan sak. Men att ha friheten att göra det vore skönt. Jag skulle gärna skriva synthopera. Det är nästa steg. Jag skulle gärna skriva med Vasa för han är fantastisk på att skriva musik.

Råd till svenska demoband?
— Det är ju mest synthare som läser din tidning. Kör den grejen ni tror på och använd inte gitarr om ni inte känner för det. Det viktigaste är att skriva bra låtar, sen kvittar det vilket instrument. Skriver man en bra låt blir folk intresserade. När man har en bra låt ska man — självklart — gå till skivbolagen. Reagerar de inte ska man ge ut den själv. För är det en riktigt bra låt som kommer ut, i stor eller liten upplaga, så kommer den förr eller senare att upptäckas.

Internet, är det något ni kommer att utveckla Vacuum på?
— Ja det kommer vi definitivt. Men vi gör ingen egen hemsida, för det blir mer som ett försäljningsknep än en allvarlig seriös hemsida. Det är bättre att låta fansen göra sina egna hemsidor om Vacuum och sedan förse dem information. Det finns redan en amerikansk hemsida för Vacuum som är gjord på detta sätt. Ett fan som köpt singeln i en importbutik gjorde direkt en hemsida om oss. Fantastiskt.

Jag visar Alexander ett exemplar av Zynthec Magazine.
— Den har jag läst hemma hos Marina. Det ska bli kul att vara med i ett fanzine. Det var något vi bestämde tidigt, redan när vi startade Vacuum. Vår musik är inte gjord för Svenssons. De ska inte lyssna på vår musik, de ska köpa Roxette istället. Jag tycker Roxette är tråkiga. Deras publik består bara av barnfamiljer det säger väl allt.

När kommer nästa platta?
— Vi går in i studion redan i januari. Det tar så lång tid för oss att göra en skiva och andra albumet får inte komma senare än hösten 1998.

Har Vacuum något ni vill säga till Zynthecs läsare?
— Vi hoppas att Zynthecs läsare kommer att gilla ”The Plutonium Cathedral”. Dessutom är vi intresserade av feedback. Det är bara att skriva Vacuum, c/o Stockholm Records, Box 205 04, 161 02 BROMMA. Skriv inte och be om autografer för det gillar vi inte att skriva.