ORE firar tioårsjubileum som artist i år. Det femte albumet i ordning har nyligen släppts. Soundet har inte ändrats nämnvärt utan gruppen är fast trogna sin mörka goth-bakgrund. ORE bjuder på medeltidsdoftande domedagsgoth. Albumet Coctails, Carnage Crucifixation and Pornography som släpptes den siste maj i år är en apokalyptisk historia med gothen som förtecken. Zero ringde upp OREs sångare Tomas Pettersson.

Hur känns det att fira tio år som artist?
— Ja, vad finns egentligen att säga? Ordo Rosarius Equilibrio är egentligen ingenting mer är den egoistiska kanaliseringen av mig, Tomas Pettersson. Mina preferenser, uppfattningar, visioner och tankar. Faktumet att jag haft möjligheten att producera och släppa musik under tio år, besöka flera länder runt om i Europa och träffat ett antal intressanta människor, är mer än jag någonsin förväntade mig när jag började. Jag är glad för möjligheterna jag har givits och jag har tveklöst lärt mig massor.

Om jag beskriver musiken som medeltidsdoftande domedagsgoth. Är jag rätt ute då?
— Jag tycker väl inte direkt att din beskrivning är stämmer fullt ut, men musiken har kallats både det ena och andra genom åren. Till icke svensk-talande medier brukar vi roa oss med att beskriva vår musik som “Apocalyptic (Porno) Folk Industrials”, men det låter näsan lika dumt på svenska som din beskrivning.