Skånska yrvädren i Alice in Videoland har på kort tid gått från nattliga experiment till skivkontrakt med bolaget National och flera uppskattade livespelningar. Vi träffas på Hultsfreds backstageområde där bandet snurrat omkring hela festivalen. Det ska plåtas och intervjuas och kaos är milt uttryckt det tillstånd som omger bandet just nu. Alice har verkligen ramlat ner i kaninhålet.

Under en mer än flamsig intervju, avbruten av ölköp, kissepauser och The Soundtrack of Our Lives-Ebbots bullriga skratt som överröstar bandspelaren, försöker Zero få en bild av Sveriges kanske mest opretentiösa band.
— Det är total förvirring, allting, säger Toril och ser på mig med uppriktigt allvar. Vi fattar ingenting av vad som händer, allt går så otroligt snabbt.

Den 18 maj 2002 föddes Alice in Videoland officiellt. Att konstellationen kom att bestå av Toril Lindqvist, bröderna Calle och Anders Lundgren samt Anders ”Alex” Alexander och är helt och hållet Torils förtjänst.
— Jag spelade gitarr i The Models innan och hade så mycket låtidéer som jag inte fick ut i det bandet. Jag gick och tänkte på att jag ville göra musik med någon och kom på att synthar-Calle, honom har jag inte pratat med på fem år. Jag ringde honom och sa att nu får du starta ett band med mig. Varför jag just kom att tänka på Calle har jag ingen aning om.
— Jag och Calle delade lägenhet i Malmö när Toril ringde. När han lagt på luren kom han in till mig och såg bekymrad ut och när jag frågade vad det var sa han högt ”fan, jag har inte tid med sån här skit”, berättar Anders och hela bandet gapskrattar.
— Det var precis så jag också tänkte när Toril ringde, erkänner Alex. Hon spelade in en demo i min studio i Stockholm med The Models och spelade upp låtidéerna för mig. Jag tyckte det lät skitbra. Hon ville ha hjälp med att mixa och producera, men där får det stanna tänkte jag, men hon ringde två dagar senare och säger ”kan inte du vara med och spela trummor?”. Jag trodde det var ett skämt och sa att nej, jag tycker ni är så bra själva, gör det ni gör. Men en kort tid efteråt ringde hon igen och sa ”har du kommit på något gruppnamn?”. Sedan var det no way out.

Toril lämnar ingen nåd när hon väl bestämt sig för att genomföra sitt nya musikaliska projekt.
— Jag kanske hetsar lite, erkänner hon.
— Toril är jäkligt pådrivande, hon är som en jobbig tvättmaskin som går hela natten, fyller Calle i och skrattar.

Musik non stop

Att Alice in Videoland kom till beror på visionen om att blanda musikstilar och genres. Bandet menar att de som håller på med musik idag är alldeles för insnöade. En annan anledning är att musik är livselixiret som håller medlemmarna igång och är nödvändigt för att klara sig genom dagarna.
— Musiken är verkligen hela mitt liv. När jag inte gör musik vet jag inte riktigt vad jag ska göra. När vi inte repade med The Models tänkte jag jahaja, ska jag kolla på TV nu? Det är ju skittråkigt. Jag jobbade på dagarna och repade till tolv på natten med The Models. Efter det gick jag till Calle och fortsatte med Alice in Videoland. Stackars Calles dagar blev helt förvrängda, säger Toril.

Kända vänner ger inspiration

Samtliga medlemmar har verkat i andra band tidigare, Calle och Anders har drivit bodypop-bandet Nemo i fem år, Alex är medlem i The Lungz. De har många vänner i Musiksverige i band som The Sounds, Melody Club, The Ark, Hype, Cat Rapes Dog med flera. Jag frågar vad det betyder för ett nytt, okänt band att känna folk som redan håller på med musik i mer framgångsrikt format.
— Det kan jag svara på, säger Calle. Jag har funderat på det där ganska mycket. När man sitter och harvar själv, isolerad, kan man känna att det låter jäkligt bra, att det kan gå vägen, men det är lättare att man faller in i det tänkandet att äh, fan, det kanske inte är så bra ändå. När man har andra, framgångsrika människor runt omkring sig blir man inspirerad och ser att ena dan repar de och nästa står de inför en jublande folkmassa. Det är en stor morot att fortsätta. Det har betytt mycket.
— Vi har känt många av dem vi känner sedan långt tillbaka. Själv har jag spelat gitarr och repat hela mitt liv. Det blir lätt att man enbart umgås med musiker, för musik är det enda man har att prata om, menar Toril.

Att ha vänner i framgångsrika band kan också leda till en och annan intressant överraskning, som chansen till en direktlansering inför flera miljoner tittare i USA och flera andra länder. Inför The Sounds medverkan i ”Late Show with David Letterman” i maj i år fick de ett email från New York.
— Felix i The Sounds berättade att de tänkt ha Alice in Videoland-tröjor på sig under spelningen hos David Letterman. Gillar man ett band är det klart att man vill stödja dem. Det blev tyvärr inget av det hela och det här är inget vi vill blåsa upp, men det är en kul grej.
— När vi träffade Felix här på Hultsfred berättade han att vi är hans idoler och att han brukar spela vår platta så ofta att de andra medlemmarna i The Sounds blivit rejält trötta på honom. Fast det där kanske han bara säger för att vara snäll, spekulerar bandet ödmjukt.

Rock’n’roll-EBM

Att lyssna på Alice in Videoland är ungefär som att lyssna till ett samlag mellan DAF och Elvis. Den tyska brutalenergin finns i musiken samtidigt som klassisk rock’n’roll präglar låtarnas uppbyggnad. Ovanpå musiken ligger Torils röst som sjunger om bomber, nakenhet, om att ramla och rycka upp sig och annat som inspirerar henne.
— Vi gjorde mycket mer EBM innan, vi var väldigt inne på det i Nemo där vi spelade And One-inspirerad body. Vi har alltid haft Front Line Assembly, Nitzer Ebb och Front 242 som stora inspirationskällor. Det var de influenserna som vi tog med oss när vi började bygga alla basgångar, och de är rena DAF-basgångar. Det faktum att vi kör med akustiska trummor förstärker den känslan. När vi gjorde många av låtarna lyssnade vi mycket på femtiotalsrock, Sex Pistols och The Clash och tänkte att det hade varit coolt om man kunde göra sådan musik med elektroniska instrument. Vi vill att det ska låta live och ha punkattityd, men vi skulle aldrig ta in gitarrer.

Snabbt på bolaget

Bandet ligger idag på skivbolaget National. På bolaget finns bland andra stallkamraterna Stefan Sundström, Pugh Rogefeldt och Kajsa Grytt. Med Alice in Videoland blir det en minst sagt blandad bolagskompott. Det har gått snabbt med skivkontraktet som med allt annat för bandet. Än så länge finns endast en singel utgiven, ”Dance With Me”, men albumet är planerat till hösten.
— Ingenting med det här bandet är genomtänkt. Vi hade inga tankar på att någon annan skulle tycka det var bra, det började som ett experiment egentligen. Vi är fortfarande chockade över att någon gillar det. När folk började säga att de gillade det tänkte vi bara ”men snälla…”, skrattar Toril.
— Det fanns inga planer på att släppa album eller att spela på Hultsfred och Arvika, det var bara meningen att vi skulle plinka lite hemma. Nu kommer vi spela in grunderna till albumet i juli för att sedan fortsätta spela på festivaler i augusti och förhoppningsvis göra en turné i samband med albumsläppet i höst.

Fyrahundra namn

Namnet Alice in Videoland har ingenting att göra med en fascination för Alice i underlandets äventyr, utan kom till på grund av en kraftig idétorka. Hur gör man om man inte kommer på ett bra bandnamn? Ett tips är att skaffa sig en lista över fyrahundra namn på gamla C64-spel och sätta sig och gå igenom den tills man hittar ett bra.
— Vi hade såna problem med bandnamnet, vi hade några skitdåliga förslag innan som till exempel Kelly Gone Mad. Men på listan kom vi bara till A. När vi hittade Alice in Videoland tittade vi bara på varandra och sa att det är klockrent.

Ni har kollat upp rättigheterna nu då?
— Nej, säger de unisont och skrattar.

Alice in Videoland turnédagbok

ONSDAG
Mer peppade än någonsin lastar vi Alex gamla skrothög till folkabuss och beger oss till Småland för en spelning på Rockpartys pub i Hultsfred. Efter oss har vi två snälla dokumentärfilmare från SVT som ringer på mobilen stup i kvarten och ropar ”titta inte nu”, varpå dom bränner förbi i en Saab och filmar in bussen. Vi gör vårt bästa för att se ut som rockstjärnor i en turnébuss. Väl framme strular vår utrustning rejält men vi får igång allt en halvtimme innan insläpp. Det blir en halvbra spelning. Vi kan bättre och bestämmer oss för att bevisa det i Stockholm!

TORSDAG
Med ”Achtung Achtung Alarm” på högsta volym anländer vi till huvudstaden. Det är dags för en promospelning på Debasers ”inför Arvika”-kväll, tillsammans med Kamera och Kristian Anttila. Spelningen går jättebra och följs av vettlöst kalas med de galna göteborgarna i ”Anttila”. Många ölbiljetter sätts i omlopp innan vi ramlar bort till Alex studio på Söder för att sova. Klockan sex på morgonen börjar en rivningsfirma att riva våningen ovanför med den påföljden att snälle Calle får uselt morgonhumör.

FREDAG
Borås har en vacker innerstad och en tillskärar-akademi. Därför är staden full av söta studenskor. Dessvärre har spelstället 20 års åldersgräns så vår spontant författade gästlista ogiltigförklaras. Club Marasm visar sig vara inrett i en gammal stilren biograf. Fascinerande. Som kronan på verket tillkommer en hord exotiska synthare. Bra kväll, som toppas när en eldslukerska utklädd till djävul bjuder vegetarianerna Alex och Toni på godis som visar sig vara blodpudding. Obetalbart!

LÖRDAG
På väg till Göteborg förklarar polisen vänligt men bestämt att vår turnébuss är en vederstyggelse och belägger den med körförbud (ingen klandrar dem). Slutligen framme i Göteborg checkar vi in på hotell med jacuzzi; mycket trevligt! Sticky Fingers är proppfullt den här kvällen och vi gör vår hittills bästa spelning inför en underbar publik. Otroligt kul. Sedan töms många bägare i logen med våra vänner Kristian Anttila & co som också spelat. Bättre än en bal på slottet!

HULTSFRED!
Festivalspelningar är spännande, men oj vad allt ska går fort. Tjugo minuter efter föregående band intar vi Rookiescenen. Det är smånervöst, men vi röjer järnet och publiken är på gott humör. Ingen festival utan kalas! Om man tycker att folk svinar på campingen så har man inte sett hur det går till backstage. Milde himmel vilken orgie i onyktra celebriteter och journalister. Värst av alla är nog den ökände Petter Jahnstedt som aldrig missar en chans att skapa nyhetstillfällen, nä vet ni vad 😉

Fakta

Bildades: 2002

Medlemmar:
Toril Lindqvist – sång
Carl Lundgren – synth
Anders Alexander – trummor
Anders Lundgren – synth

Diskografi:
Dance With Me CDs – 2003

Hemsida: www.aliceinvideoland.net