De senaste tio åren har verkligen runnit iväg med ilfart. Jag tycker inte alls det var länge sen jag knäppte på radion för att lyssna till lite schysst musik, när radioprataren presenterade en ny musikstil som var på väg upp i England. Han berättade att den kallades för punkrock och spelade sedan upp en låt som heter ”God Save The Queen” med Sex Pistols.
— Wow, tänkte jag och många med mig. Det har hänt något, en slags revolution! Äntligen någonting som lät annorlunda.

Ungdomar, främst i England och Europa men även i övriga världen, klippte håret. De smetade in det med ett par kilo raklödder om dan för att få till det rätta ”stuket” och färgade sedan sina kreationer i grälla gröna eller röda färger. Jeansen skulle vara slitna och helst ”naturligt” sönderklippta. Jackan skulle helst vara i läder och full med nitar och anarkistmärken. En del killar och tjejer satte till och med fast säkerhetsnålar i öron och kinder. Föräldrarna chockades av ungdomarnas uppseendeväckande stil och det var precis vad som var meningen. Ingen kunde missa att punken var på gång.

Sjuttiotalets discodunk kom i skymundan. Nu var det aggressiv, samhällskritisk rock som gällde. Alla kunde börja spela i band även om de inte hade något som helst musiköra. Punkmusik skulle låta fördj—gt! Det poppade upp massor av mer eller mindre bra punkband. Ett par av de mest uppmärksammade var den numera legendariska gruppen Sex Pistols och Bob Geldofs band The Boomtown Rats. Det kan förresten också nämnas att Ultravox var en av de grupperna som började med att spela punk. I Sverige hette den populäraste punkgruppen Ebba Grön (som senare blev Imperiet).

Många av punkrockarna knarkade och spelade musik som för de allra flesta framstod som oljud. Punken hade faktiskt ett starkt budskap: förändra världen till fred och frihet. Men det var inte alltid så lätt att uppfatta de meningsfyllda orden eftersom de oftast gömdes i texter som innehöll mycket svordomar och könsord. Många föräldrar och moralpredikanter opponerade sig starkt mot de sexuellt anspelade texterna.

Som alla andra flugor mer eller mindre försvann punken efter ett par år. Men på vissa håll lever den fortfarande, inte minst i London. Polarna samlas i replokalen och river av några slamriga rocklåtar, dricker ett par bärs och diskuterar hur de ska kunna förändra samhället.

Nu är det inte alla punkare som bryr sig det minsta om något annat än utseendet och de balla kläderna. Ända sedan revolutionen för tio år sen har det funnits ett stort antal ”modepunks”. I London finns fortfarande många kvar. Där knallar de omkring på gatorna och tar betalt av turister som vill fotografera dem. Ett sätt att tjäna pengar på i arbetslöshetens England.

Så här tio år senare kanske det är dags för punken att ta fart igen. Alla stilar brukar ju komma tillbaks förr eller senare. Om det skulle poppa upp punkrockare här och var igen kan man bara önska att det inte blir så mycket sex och droger den här gången, utan bara rock ’n’ roll. Punk’s Alive!!