MANIC STREET PREACHERS
Gold Against the Soul
CD
(Columbia)

Någon minns säkert Manic Street Preachers debut. Då var de generation terrorists som ville dansa pogo på de stora elefanternas villkor. Fortfarande fanns där spår av det punkiga MSP som retat och upprört. Och där fantasin tröt gav energin och frustrationen en totalupplevelse som till och med slätade över bandets divalater.
På Gold Against the Soul är Manic Street Preachers lobotomerat, håglöst och en evighet från Motown Junk. Inspirerande glimtar som ”Roses in the Hospital”, den ångestladdade ”Yourself”, ”La Tristesse Durera” och singellåten ”From Despair to Where” försvinner i de anpassade tonvågorna.
Kanske är bandet besvärat av all uppståndelse det orsakat. MSP försöker hålla det asociala skenet uppe
/ There’s nothing nice in my head / the adult world took it all away / Wake up with same spit in my mouth / cannot tell if it is for real or not /
men det är ett bedrägligt försök.
Detta är bara ännu en rockplatta av ännu ett rockband.
Och var fan är den omtalade ”Patrick Bateman”?