MARK MULCAHY
Fathering
Loose VJCD109 (MNW ILR/MD) CD
****½

Några kanske känner till Miracle Legion som Mark Mulcahy tidigare frontade. Bandet som krossades av kapitalet — av det där bolaget som lovade guld och ständigt gröna gräsmattor, som viftade med den feta plånboken, men vägrade lätta på den så snart papperen väl var påskrivna.
Vilket i slutändan tog död på den mindre grupp av människor som bara ville fortsätta uppfinna och spela en massa bra musik i stället för att bollas fram och tillbaka mellan byråkrater.
I dag är han solo. Mannen som värmt upp för bland andra Jeff Buckley och Elliott Smith. Som jämförts med Tim Hardin, hyllats av Thom Yorke och älskas av mig. Och ska man fackplacera denne singer/songwriter blir det just i närheten av ovanstående, bortsett från undertecknad, förstås.
Det här är ett av de bästa album jag kommer att upptäcka i år. Och en av de vackraste skivor som tyvärr lär passera den stora delen skivköpare obemärkt.
”Fathering” är en frågeställning, ett ställningstagande, en känsla, en doft, en bikt, ett album.
Jag vänder bort ansiktet eftersom jag får en känsla av att vara iakttagen, försöker beblanda mig i massan för att få lyssna i fred. På avstånd.
Men till vilket hörn jag än rusar hinner de enkla avklädda sångerna i fatt och Mulcahys röst klyver mig mitt itu. Efter att ha plockat ut de klumpar av bekymmersamma och tunga tankar sätts sedan halvorna ihop igen. Det är bara till att kapitulera, räcka över flaggan och gratulera en värdig segrare.