Jag står vid korvkiosken på Nya Torget i den stad som musikhistoriskt är mest känd för Eldkvarn. Minusgraderna pendlar mellan tio och femton, och det är hiskeligt kallt för oss under den sextionde breddgraden. Som tur är behöver jag inte vänta så länge på pojkarna i Sallystream och vi förflyttar oss raskt till ett betydligt varmare ställe — en pub.
Jag märker snabbt att det är ett gäng trevliga och pratglada grabbar, även om samtalsämnena efter ett tag hamnar på rätt låg nivå. Körsångerskan Anna Jonsson är på knypplingskurs och kan tyvärr inte vara med, vilket säkert skulle hållit samtalet inom rätt ämne, musiken. Det var i alla fall den som förde bandet samman. Medlemmarna kände inte varandra speciellt väl innan de slöt upp i Sallystream förrförra sommaren. Sedan dess har de hunnit med sex—sju spelningar i Norrköpings-trakten, samt medverkat med två spår på samlings-CD:n ”Dogstew”.
Den största anledningen till att de inte spelat ute så mycket är att de är så bekväma av sig, enligt Håkan Johanson, sångare och gitarrist. Hans Housemartins-influenser är de som lyser igenom mest i Sallystreams musik. Samtliga i bandet har olika musiksmak och favoriter. Att Jesper Nyström på trummor har Red Hot Chili Peppers och Primus som favoritband går inte riktigt fram. Tvärtom är det väldigt lättsam popmusik som bjuds. Tunn och spröd Sarah-pop med en hel del melankoliska inslag. Det sistnämnda är det Christian Sandell, gitarr, som står för.
— Men det är inte deppig eller sorglig melankoli utan mer bakfyllemelankoli, tycker Christian när jag menar att de borde lägga tyngdpunkten på glada poppärlor som ”Laura Knows” och ”Sally-Anne” för att det passar dem bättre. Men det får inte gå till överdrift. En låt som ”The Sun” är nästan för wimpig (not! Red). Texterna handlar uteslutande om flickor och relationer. Inget EU-tjafs här inte. Medan Håkan drömmer sig bort mot vad som komma skall tänker Christian tillbaka på det som varit. Månne därifrån som melankolin kommer?
Kvintetten har skaffat en manager som ska fixa spelningar och annat åt dem, så att det ska hända lite. När de nu spelat ett par år tillsammans — förutom Jesper som kom med när förra trummisen åkte till Kina — känner de att det börjar röra på sig. Nya inspelningar är på gång och livegigen blir både fler och bättre. Kanske blir det några festivaler i sommar, och då inte bara som besökare. Förhoppningsvis når de till slut sitt mål, att få spela mycket ute och att folk ska tycka det de gör är bra, så att deras egon blir tillfredsställda.
Nåja, Sallystream är vid det här laget ett riktigt kompisband som älskar att repa, även om puben ofta lockar. Som i kväll. Och historierna haglar om basisten Magnus Erikssons Skottlands-resa, där han brände femtontusen kronor och bara hade med sig tre plektrum hem. Och om Christian som hamnade på ett lesbiskt nudistbad i Grekland. (”Jag har aldrig sett så många fula människor på så liten yta.”) Eller när… Nej, bjud dem på en öl och hör själva i stället!