THE BEAR QUARTET
»Penny Century«
A West Side Fabrication We 037 (MD) CD
[**½]

BLITHE
»Pagan Rituals Under A Midnight Sun«
A West Side Fabrication We 038 (MD) CD
[**]

Dessa två utgåvor ser otroligt rätt ut vid en första granskning. Bear Quartet från Luleå har vid flera tillfällen hyllats på SA:s demosidor, och Blithe fick mycket fina omdömen för sitt minialbum från förra året. Deras förebilder är sådana tunga namn som Sonic Youth, Dinosaur Jr, My Bloody Valentine och Neil Young (alla grupper som gör musik där gitarrerna står i förgrunden ser upp till honom). Varför är jag då inte extatisk och slår på stora hypetrumman?
Björnkvartetten, till att börja med, låter fortfarande som på sin första demo som vi fick sommaren 199o. Medveten ickeproduktion, en sångare som sannerligen inte följt mina välmenande råd om sångpedagoghjälp och även om soundet har sina goda aspekter faller projektet på att det låter för amatörmässigt rent inspelningstekniskt. Det räcker liksom inte att intentionerna säkert varit goda, att Dinosaur Jr/Sonic Youth-gitarrer stundtals väver starka gitarrmattor — det är CD-format nu och därmed ställs kraven väsentligt högre än vad man gör på en demo. Och Bear Quartet har inte lyckats infria de förväntningar man ställt på dem — ska sanningen fram känns det allt som oftast som om effekterna bara finns där för sin egen skull, inte för att utveckla helheten. De har gjort en Thåström, som det numera heter.
Blithe blir i långa loppet ännu tråkigare. De äger också ett sound, låt vara helt utan egen identitet, och förutom ovanstående namn bör det påpekas att det finns en del goth-influenser hos Umebandet — man döper definitivt inte sitt album till »Pagan Rituals Under A Midnight Sun« om man spelar gladpop. Vilket de alltså inte gör. Melodierna är frånvarande och det stråk av tungsinne som omgärdar produkten får sin katarsis i »Counting Sheep«. Samma allvar som inleddes med inledande spåret »Born To Be Bored«. Yawn.