En riktigt bra och spännande äventyrsberättelse inleds alltid av en detaljerad karta över det fiktiva land där historien äger ruin. En karta med alla viktiga platser — skogar, sjöar, berg och slott — utsatta. Två bland många utmärkta exempel är Tolkiens trilogi “Sagan Om Ringen” och C.S. Lewis sällsynt magnifika Narnia-epos. Därför är det helt logiskt att i en artikel om det spännande, äventyrslystna och alldeles eminenta bandet MerryMakers följa den karta över MerryMakerland som — det är jag fullkomligt övertygad om — inte kan leda till något annat än guld vid slutet av regnbågen.

Men om det går undan i sagan om den fattige mjölnarsonen som av en händelse råkar möta rikets prinsessa utanför slottets port och redan i nästa kapitel lovar att vara henne evigt trogen i utbyte mot halva kungariket, har det inte gått lika snabbt i historien om MerryMakers.

Ant-Mansson

Nej, allting började egentligen för väldigt länge sedan. David Myhr och Peter Karlsson, båda sång/gitarr och båda hemmahörande i Piteå i Norrbotten, var stolta medlemmar av ett bluesband (tillsammans med trummisen Kenneth Berg). I längden knappast det mest spännande och givande man kan syssla med, så Myhr och Karlsson började experimentera fram eget material. Och det visade sig gå riktigt bra.
— Vi upptäckte att vi kunde skriva egna låtar, berättar David, och trodde förstås genast att vi var nya Lennon/McCartney.
Han ler lite generat. Men detta blev ändå ett avgörande steg i berättelsen och startskottet till att David och bandets basist, Thomas Nyström, sitter på vår Norrköpingsredaktion en eftermiddag i soliga juni, nådens år 1992.
Skriver man egna låtar och har lagt av med bluesbagen för att bilda ett eget band måste man också heta något passande. Myhr och Karlsson är fantasifulla äventyrare och bestämde sig för det något kufiska, men mycket intrikata namnet Ant-Mansson (Myhr-Karlsson i “direktöversättning”, det förstod ni väl?). Ett bra val som i dag givit namn åt lilla pittoreska Mansson Village i hjärtat av MerryMakerland.
Ant-Mansson anmälde sig genast till Rock-SM i 1988 års version och vann sin regionfinal. Men de blev aldrig några nya Europe eller hade någon kommersiell vinning av sin seger. Med en nykter tillbakablick konstaterar David om bandets dåvarande repertoar:
— Ser man på själva musiken i dag var det kanske inte så märkvärdigt…

Schizophrenia

Ja, och så gick tiden i MerryMakerland och Ant-Mansson blev ett ganska etablerat namn i Piteå “med omnejd” (vilket med Norrlandsmått mätt är lika med en halv Sverigeturné för grupper hemmahörande i södra delen av landet). Men det var ont om de riktiga höjdpunkterna och inte förrän längtan efter liniment, dobbar och tröjbyte efter spelad match blev för stor för en av bandets medlemmar, och tidigare nämnde Thomas Nyström i stället strosade in i bandets liv, blev det… allvar!
— Ja, då hände det plötsligt något på den musikaliska fronten, utropar David exalterat. Plötsligt hade vi fyra låtskrivare och tre leadsångare…
— …och en hel massa gitarrister, fyller Thomas i.
Faktum är att det understundom var så många medlemmar i bandet att de brukade dela på sig! Med tanke på arrangörer som eventuellt känner sig lurade på de “riktiga” Ant-Mansson behöver ni ju inte avslöja detta, men gruppen har vid något tillfälle spelat samtidigt på tre olika ställen under samma namn! Något liknande är tidigare okänt och SA-redaktionen tittar förvånat på varandra. Detta kan bara hända i MerryMakerland!

“Egna-låtar-spelningar”

Och spelar man mycket ute ger det förvisso också en viss live-erfarenhet — något MerryMakers måste sägas ha i övermått.
— Vi gör snart vår tvåhundrade spelning sedan starten 1988, säger Thomas och visar upp en nästan fulltecknad vecka i juni.
— Fast så ser det förstås inte alltid ut, tillägger han sedan. Ibland kan det gå FLERA VECKOR utan att vi har en spelning.
Dagens MerryMakers är hur som helst i huvudsak självförsörjande på sin musik. “Sin musik” är förresten en sanning med lite modifikation. Bandet är noga med att skilja på bara “spelningar” och så det flottare “egna-låtar-spelningar”. Hittills har det till övervägande del varit “spelningar”.
— Ja, det är till allra största delen pubgigs, förklarar Thomas, det finns en efterfrågan på dem så de är lättare att få och de är lönsamma och går hem hos publiken. Dessutom kräver de knappast några förberedelser utan vi kommer i stort sett bara dit, pluggar in och kör.
Men då är det alltså coverbandet MerryMakers, som spelar till nittionio procent gamla välkända, lättrallade hits från nu och då. Låtar som pubpubliken lugnt kan diskutera förra helgens bravader och dricka sina öl till, utan att riskera att behöva fundera på eller förundras över.
— Vi har till och med spelat som dansband ett par gånger, säger de båda, aningen generat, och det är ju livsfarligt!
Hmm, vi lovar att inte hålla det emot dem och den tiden är dessutom förhoppningsvis mycket snart till ända. Men faktum kvarstår:
— Egna-låtar-spelningar är det ont om, konstaterar både David och Thomas krasst. Man ställer också genast högre krav om man ska köra egna låtar. Större PA, perfekt teknik och liknande. Dessutom har vi inte fått någon som bär åt oss ännu, skrattar de.
— Vi spelade på skolavslutningen i Piteå och slet som djur hela dagen. Det är ett jäkla jobb med att bära och ställa allt i ordning och till slut känns det som “om vi hinner och orkar så spelar vi också”. Men i sommar är vi faktiskt bokade på en del festivaler i bland annat Gällivare, Luleå och Skellefteå.

Singelprenumeration

Den gedigna live-erfarenheten bidrar förstås till att när det väl blir dags att kliva in i studion för att sätta låtarna till första “riktiga” skivan är det ett väl sammansvetsat gäng som verkligen KAN spela. Dessutom är vinyldebuten faktiskt redan avklarad och ni som noga följt kartan över MerryMakerland vet att vi nu befinner oss vid “the tarn where a fairy queen dwells”. Platsen är döpt efter B-sidan, “The Fairy-Queen”, på singeln “It’s A Merry-Go-Round” som kom sent i höstas.
Förutom att vara skivdebut för MerryMakers (Ant-Manssons sjua 1989 räknas inte) var detta också startpunkten för ett intressant projekt som den lokale entreprenören och skivaffärsinnehavaren Niklas Berg på Hit It Records ligger bakom. Det hela bygger på ett prenumerationssystem där vart och ett av tolv medverkande band skaffar tjugofem stycken prenumeranter som sedan får en singel i månaden med olika Piteå-band. Cirka sexhundra ex pressas av varje platta och en uteslutande lokal distribution kan vara anledningen till att just ni inte har något ex av dessa framtida rariteter i er ägo.
Nå, det är trots allt ett relativt lågbudgetprojekt och så här i efterhand är MerryMakers uppfattning om singeln något delad.
— Omslaget är vi mycket nöjda med, det var otroligt skojigt att göra det. Vi hämtade mossa och kvistar i skogen, köpte små leksaksdjur och arrangerade på fikabordet i vår replokal. Sedan placerade vi roliga foton av oss själva mitt i alltihopa (på demosidorna i SA #16 finns en outtake från sessionen). Det var ett riktigt pysseljobb, minns David med ett leende.
— Innehållet var vi också nöjda med då, men pressningen och graveringen kunde ha varit mycket bättre. Men med en så liten upplaga kan man kanske inte räkna med någon direkt överdådig ljudkvalitet, avslutar Thomas.

Namnbyte

I samband med singelsläppet beslöt sig medlemmarna i Ant-Mansson för att kanske försöka komma på något klatschigare namn på sitt band. Ant-Mansson var visserligen inarbetat vid det här laget och en del upprörda röster hördes angående namnbytet, men enligt grabbarna lyckades folk aldrig stava det rätt och riktigt poporienterat var det inte heller.
— MerryMakers är mer gångbart. Ett klassiskt popnamn, fastslår David.
Rätt så, men även med ett klassiskt popnamn, är det möjligt att befinna sig tolv timmars bilresa från Stockholm och ändå lyckas på den hårda skivmarknaden?
— Det spelar nog inte så stor roll, tror David. Det kan säkert vara tillräckligt svårt att vara ett mindre band i Stockholm och försöka komma fram i den konkurrens som råder där. Mycket är upp till en själv. Men det är klart, man känner sig ganska ensam i sitt slag i Piteå. Att verkligen kunna ta sig tiden och pyssla med det här.
— Drömmen vore om vi kunde jobba med detta på hemmaplan, fortsätter Thomas, hålla oss på en ganska låg nivå och göra plattor och fortsätta spela utan att komma in i den stora gröten.
Bandet är dock inte helt fjärran från tanken att så småningom flytta till huvudstaden.
— Vi är nog egentligen beredda på ganska mycket, så varför inte flytta dit, resonerar David, det lär man ju ändå göra förr eller senare. Bara man vet att man överlever så, det är ju trots allt väldigt tryggt i Piteå.

Bolagsturné

Och just nu är det skivbranschen i Stockholm som börjat dra i MerryMakers. Ett antal bolag har visat sig intresserade och det som ger David och Thomas möjlighet att göra en avstickare till Norrköping är att de i samma veva varit runt på ett antal bolagskontor i Stockholm för ett eventuellt skivkontrakt.
Det är Ola Håkanssons Stockholm Records som står först i ledet och vid intervjutillfället för de båda parterna, som David uttrycker det, “långt gångna förhandlingar”.
— De verkar allvarligt intresserade, fortsätter han. Vi var lite oroliga för att de skulle kräva att vi skulle sjunga på svenska eller att de skulle ifrågasätta det faktum att vi har tre stycken leadsångare. Skivbolag brukar ju vilja ha en frontfigur att fokusera banden kring.
— Vi vet inte vad det kommer att bli av det hela, säger Thomas, men det är i alla fall ett steg på vägen. Och förresten är ju allt långt ifrån klart bara för att man har ett skivkontrakt.
Och OM det mot förmodan INTE blir ett kontrakt, vad gör ni då?
Thomas och David skrattar.
— Ja, det skulle ju vara trist att om tre år fortfarande vara ett coverband som åkte runt och spelade på en massa halvtaskiga pubar. Men, tillägger de realistiskt, antagligen behöver vi pengarna då också och så fortsätter vi att spela i alla fall. Målet är att folk ska tycka om vår egen musik tillräckligt mycket för att vi ska kunna överleva.

Stockholmskontrakt

Önsketänkande eller vad? Nja, inte enbart. I skrivande stund har det gått en knapp månad från intervjutillfället och i dag vet vi bättre. Kontraktet med Stockholm blev av. En CD-EP borde vara släppt när ni läser detta och i samma veva står MerryMakers på Hultsfredsfestivalens Amazonasscen för första gången. Och vi vet ju alla vad den tillställningen har gjort för diverse andra norrländska band.
Där befinner vi oss alltså nu och en snabb titt på kartan visar att vi börjar närma oss regnbågens slut. “Andrew’s Store” är platsen där vi slår läger. Huvudspåret på ovan nämnda EP och en guldkantad popdänga som i rättvisans namn borde gå het på radioapparater i sensommarens hängmattor, badstränder och automobiler.
Tillsammans med “It’s Alright” och “I Need Something” är den hämtad från bandets senaste demokassett, som visar på stora framsteg. Det är en maffig, mångsidig produktion och Jellyfish-influenserna är än mer märkbara än tidigare, vilket betyder fortsatt starka melodier och imponerande körsång. Vad kan man mer begära av en hit?
Detta är alltså berättelsen om MerryMakers fram till nu. Nästa kapitel har just påbörjats. Allt är faktiskt möjligt. Kom sedan inte och säg att ni inte tror på sagor…