Många av skivorna ni recenserar låter väldigt hörvärda. Tyvärr är nittio procent av dem omöjliga att få tag på i staden där jag köper mina skivor. Jag måste alltså använda mig av adressen som finns under recensionen och skriva till skivbolaget. Men, hur bär man sig åt? Hur mycket bör det kosta? Ska jag betala i förskott? Vad blir det för prisskillnad när man beställer en skiva från utlandet? Kan man skicka efter en demo? Och så vidare…

Per Wilhelmsson, Obbola

Fler än du har undrat över hur man får tag på många av de mer obskyra skivor vi skriver om. Detta har vi tagit fasta på och publicerar i detta nummer en MASSIV skivpostorderguide. I den bör var och en hitta någon firma som överensstämmer med den egna smaken (och plånboken).
Att själv beställa skivor från utlandet är relativt komplicerat och för med sig en hel del kostnader i form av post/bankavgifter, frakt, eventuell tull, etc. Försök därför i första hand hitta en bra leverantör i vår Postorderguide!
Vad gäller demokassetter är det självklart fritt fram att skriva till respektive band och fråga — sådant brukar alltid vara uppskattat!

NB

Eftersom jag prenumererar på Slitz men knappt läser den och samtidigt köper Sound Affects och läser den OFTA, har jag äntligen satt mig ner och skrivit detta brev. Tack för en underbar tidning, men snälla ni, börja INTE skriva om mode, trender och annat som inte hör hemma i en musiktidning!

Anders Bensryd, Lund

Tack för berömmet. Du kan vara helt lugn — vi har sagt det förut och vi kan säga det igen: SA är och förblir just en musiktidning. En utveckling i den riktning du fruktar är INTE aktuell. Men vore det inte läckert med ett modereportage i färg om Army Of Lovers?!

NB

Jag tycker att det var för få artiklar i förra numret, dessutom var flertalet av de som var med rätt ointressanta. Kända (och dåliga) grupper som Hoodoo Gurus och XTC kan ju Okej eller Slitz få skriva om i stället.
Ni borde ha kommenterat det gångna året i samband med ”Årets skivor”-listorna. Det blev liksom lite torftigt.
Att döpa om de olika avdelningarna med svenska namn är inte alls någon bra idé. Vad skulle de heta då i stället? ”Småprat”? ”Favoritlista”? ”Flexiskivnotiser”? ”Brevlåda”? ”Musiknytt från Australien”? Usch nej, det blir nog bra som det är.

Johan Angergård, Åhus

Ja, det var kanske lite få artiklar i jämförelse med SA #5, men att de var ointressanta och med dåliga grupper vill jag definitivt inte hålla med om! Som vi sagt förut så slutar inte en grupp att vara intressant bara för att den blir känd (för det mesta). Så länge vi gillar ett band, vare sig de är i U2-klass eller ej, kommer vi att skriva om dem. Det skulle väl vara trist om vi bara skrev om grupper som Kassak Czar? Dessutom vet jag inte om det vanligtvis står så hemskt mycket om vare sig XTC eller Hoodoo Gurus i Okej eller Slitz…
Håller helt med dig om dina åsikter gällande årsbästalistorna. Vi hoppas dock bättra oss tills nästa år.
Ja, vad säger våra läsare i den fortsatta debatten om svenska eller utländska rubriker. Ska vi fortsättningsvis kalla den här sidan för ”Brevlådan”? Eller blir det för mycket av Kamratposten och Lyckoslanten över SA då?

NB

Visst kan ni publicera diskografier med band utan att det skrivs en lång artikel. Det vore trevligt om det skedde i samband med att gruppen/artisten kommer ut med en ny skiva.
En topplista som vi läsare röstar fram är alltid välkommen, kalla den ”spränglista” eller vad ni vill.
”Gästexperter” som skriver om vissa grupper/artister är en mycket bra idé eftersom ni tycks ha svårt att hinna med allt arbete själva.
Vad sjutton menar Angergård i SA #6? Är svensk musik ointressant? Knappast! Visserligen köper jag mest utländska skivor men att påstå att svensk musik inte är intressant är att gå för långt.
Jag vet att ni inte gillar så kallad depprock speciellt mycket men jag tror att intresset för denna musikform fortfarande är mycket stort. Så skriv gärna mer om sådana ”tråkiga” gotiska band.

Jörgen Fagerlund, Falun

Tack för dina åsikter om diskografier och topplista. Som du kan se på annan plats på de här sidorna är båda sakerna fortfarande hett omdebatterade bland våra läsare. Vi i redaktionen har ännu inte tagit något definitivt beslut i någon av frågorna.
Gästskribenter har vi mer och mer anammat. I det här numret kan du läsa en hel del artiklar skrivna av fans — fler sådana initiativ är mycket välkomna!
Ditt brev är bara ett av många från läsare som blivit upprörda över Johan Angergårds åsikter om svensk musik. Har vi en framtida debatt där?
Kul att se att det finns fler som gillar ”depprock”. Det är nämligen vad jag i huvudsak lyssnat på i slutet av åttiotalet. Tyvärr är jag i minoritet i SA-redaktionen så därför blir det inte så mycket sådant i tidningen. Finns det fler som vill läsa om det så skriv och tjata på Terry och John L.

NB

För det första måste jag uttrycka min åsikt angående en spränglista i tidningen: EN OERHÖRT KASS IDÉ. Denna lista blir aldrig någonsin det minsta aktuell vilket väl är det viktigaste med en sådan. Kort sagt, glöm det korkade förslaget.
Över till något annat ni har önskat synpunkter om; låttitlar i diskografierna. Det tycker jag borde införas, punkt slut. Är det verkligen så himla svårt att få tag på sådana? Ett äkta fan borde väl äga de flesta LP-skivor med den grupp eller artist han avgudar (eller till och med skriver en artikel om!). Men givetvis har jag förståelse för eventuella problem. Diskografier utan artikel??? Nää, det vore väl ”fusk” liksom. Nej tack till den idén.
Nu ett litet klagomål. Ni har mycket bra, pålitliga och roliga recensioner. Men det viktigaste, ABSOLUT viktigaste, med en recension är ändå just pålitligheten. Jag blev lite purken då jag läste LA:s recension av Morrissey (stavas med TVÅ s) eftersom den är alldeles för kort. En recension bestående av betyg och några ”roliga” (ofta vid sågningar) rader är helt värdelös tycker jag. Det är väl i och för sig lättare att skriva mycket om en platta man gillar, men vad är det som är så dåligt med just den plattan man sågar? Kan motvilja kanske bero på tillfälligt dåligt humör eller för högt ställda förväntningar?
Varför skrev inte Ninni någon årsbästalista? Det hade varit intressant att se vad hon tyckte om 1989 års skivor. Men jag klagar inte, jag tycker själv att det är väldigt svårt att slänga ihop en rättvis lista.

Finn Filén, Luleå

Jörgen Fagerlund var för både spränglista och diskografier utan artiklar, här är en precis motsatt åsikt.
Låttitlar i diskografierna är inte bara en fråga om tid och hårt arbete utan också om hur mycket plats det får ta i tidningen. Ta till exempel förra numrets Syd Barrett-diskografi. Som den var nu upptog den drygt en och en halv sida. Hade vi listat alla låttitlar på de cirka tio olika LP-plattor den innehöll kan du själv räkna ut hur mycket utrymme den skulle ta…
Först och främst a thousand apologies till Morrissey för att vi inte kunde stava till hans namn. Och jag förstår vad du menar om recensioner. Får man en riktigt kass platta i sin hand är det svårt att komma med konkreta åsikter och det lättaste är att slippa ifrån det hela med en rolig kommentar.
Men för det mesta FÖRSÖKER vi nog lägga in lite fakta i våra recensioner även om det är en sågning — om vi lyckas är en annan sak… Dessutom var resten av SA-redaktionen beredd att ge ”Ouija Board” mycket mer än en stjärna.
Årsbästalista, ja… Det var tillräckligt svårt att välja ut tio-tjugo plattor från 1989 och att sedan rangordna dem verkade ännu mer omöjligt så därför avstod jag. Dessutom har Terry redan ångrat nästan hälften av sina plattor på listan (glömde bland andra Di Leva, Hellman och De La Soul), så det problemet slipper jag…

NB

I SA #6, under rubriken ”Tapping The Tapes”, recenserar Ninni en demo med mitt band, Rugbyhundarna. Tyvärr har här skett ett missförstånd då hon citerar en textrad felaktigt, vilket innebär att den får en helt annan betydelse. Hon skriver att vi sjunger att ”världen går vidare”. Men egentligen sjunger jag att FÄRDEN går vidare.
Den här textraden har i Ninnis tolkning blivit banal, patetisk och smått teatralisk. Sådana texter kan Memento Mori hålla sig till här i Eskilstuna.
Min textrad däremot handlar om en personlig livsåskådning som är i det närmaste minimalistisk.
Att hon sedan klagar på vårt namn tycker jag endast är roligt, det är jag van vid. Det är däremot synd att hon förmodligen tänker på en idrott och ett djur i bestämd form plural då hon hör namnet ”Rugbyhundarna”, i stället för att bilda sig en egen uppfattning.
Jag tycker att Rugbyhundarna är ett suggestivt namn liksom gruppnamnet Tapirerna, vilket hon också klagar på i sin trista fantasilöshet. Att Camouflage bytte till det exotiska Tapirerna tycker jag var oerhört vågat då de blivit relativt kommersiella och välkända under det gamla namnet.
Och för att inga fler textmisstolkningar skall ske, varför inte tvinga banden att skicka med textblad. Det kommer nog jag att göra om jag någon gång skulle skicka in ännu en demo. Med restriktioner för att tidningen finns kvar förstås…

Matti Pohjola, Torshälla

Att citera texter fel är alltid mycket pinsamt och beklagligt — om ock lätt hänt. Det ber jag om ursäkt för.
Om det sedan blev så hemskt stor skillnad på betydelsen vill jag låta vara osagt, också FÄRDEN lär nog gå vidare…
Vad beträffar ert namn har jag i min trista fantasilöshet tagit mig en funderare och kommit fram till ett alternativ — en hund i form av en rugbyboll!! Min enda fråga är nu om det finns någon sådan ras…?
Att band skickar in texter tillsammans med sina demoband kan vi självklart inte kräva. Det borde snarare ligga i deras eget intresse att göra det. Välkommen med din nästa demo, Matti — med RESERVATIONER för att Rugbyhundarna finns kvar förstås…

NB