Svensk rock är INTE död! Det basunerade vi ut i SA #5. Och så släpper vi fram en bjässe på 190 cm och 90 kilo och låter honom svartmåla vår kära svenska rockscen. Har SA kastat in handduken och blivit pessimister? Eller vill vi bara rida på Lars Nylins namn och hans erkända status som en av landets ledande musikjournalister? Eller saknar vi mod att själva ge uttryck för kontroversiella åsikter?

Nej, vad vi vill är att få fram REAKTIONER. Det har varit oerhört roligt att få så mycket beröm — MEN ni är alldeles för snälla! Vi saknar lite hetsig och konstruktiv debatt i olika frågor. En debatt som leder fram till positiva FÖRÄNDRINGAR. För inte har ni väl snöat in totalt hemma i era skyddade vrår?! Kan ni fortfarande stava till ordet ENGAGEMANG och vet vad det innebär?
Därför kommer vi att upplåta plats för olika personers kritiska åsikter och vi tror att ni reagerar mer om en “kändis” av Nylins kaliber kastar ut diskussionsstoff än om en spinkig byråkrat från Socialstyrelsen ojar sig över rockens omoraliska aspekter — eller om vår vän från Bollebygd gnäller i spalterna.
Och det finns mycket att reagera på. Lars Aldman frågade till exempel i ett av sina Bommen-program vart den svenska POLITISKA rocken tagit vägen. Det är något som skulle kunna ventileras — om nu någon ORKAR förstås.
Utslätningen i radio och TV är en annan källa till irritation och borde, säger BORDE, ge många anledning att lära sig tillverka molotovcocktails. Vi musikfans är faktiskt tillsammans en MAKTFAKTOR om ni nu inte tänkt på det. Och vi kan FÖRÄNDRA saker om vi vill.
Ja, där ser ni själva hur upprörd man kan bli enbart för att en kritiker lyssnat lite slarvigt på Sators “Stock Rocker Nuts” och börjat misströsta.

“Öga mot öga
Med krevaden
Det finns en dag till
Å jag vill ha den
Rygg mot rygg
På barrikaden
Finns det någon makt
Så ska vi ta den”

Lolita Pop 1983. Har NI något bättre att komma med 1990?