ALL THAT JAZZ
Color Blind
Wire WRLP 014 (MD)
* * * ½

All That Jazz har samlat ihop sig efter två års tystnad. Debut-LP:n från 1988 följdes av en satsning på utlandet som floppade rejält och med detta i åtanke gör de en aktningsvärd ”comeback”.
”Color Blind” tillhör den kategori album som kräver extra uppmärksamhet från lyssnaren. Till en början hörde jag endast snygga arrangemang och en pampig pop som är näst intill irriterande fläckfri och överpolerad. Och där varje spår tycks hämta sina idéer från ett av det sena åttiotalets mest pompösa band; Simple Minds och inga andra! Knappast musik som rör sig inom mitt vanliga jaktrevir bestående av taniga indiepoppare och dödsföraktande gitarrgurus.
Bra musik bryter dock i slutändan alltid ner fördomar och inbyggda avståndstaganden och från ingenstans hör jag snart i stället en pop som är storslagen och optimistisk – och fan så mycket bättre än Simple Minds storslagna men ack så tröttande sömnpiller-variant.
Det finns något lockande i spår som ”Fear”, ”Dark Globe” och ”Caravan” (Scary Monsters-gitarr och Sheila Chandra-”psykedelia”). Undangömda på andrasidan upptäcker jag två riktigt gripande uppåtpiller. I ”Wet” sjunger Peter Lööf likt en Jonas Almqvist i ”högform” och vem i hela världen kan motstå en kastanjettsnärt som träffar helt rätt?!
Lika träffsäker avslutning i och med ”Ashes”. Snäppet under Watermelon Mens ”Hungarian Heart” och Thirteen Moons ”A True Story” i känslighet. De överorden bjuder jag gärna på.
Starkt att komma igen, All That Jazz!

Wire Records
Box 19003
104 32 STOCKHOLM