XTC
Oranges & Lemons
Virgin V2581 (Electra)
*****

XTC tillhörde mina favoritband under de magiska åren 1978 till 1982. Jag gillade allt utom den knepiga freebie-plattan ”Go Plus” (som medföljde andra LP’n ”Go 2”) och särskilt den sublima ”Drums And Wires” från 1979. Någonstans, någon gång i bakvattnet av dubbelalbumet ”English Settlement”, började dock intresset avta. Dukes Of Stratosphere, XTC i psykedelisk förklädnad, gav heller inte mycket. Då.
Jag vet inte varför, men kanske ansträngde jag mig lite för hårt med att jaga nya trender och nya band hela tiden; Birthday Party, Cocteau Twins, Marychain, paisley underground, etc, etc. Någonstans i hanteringen försvann Swindons enda exportvara, mer på grund av min slöhet än någon katastrofal kvalitetsnedgång. Det är sådant jag inbillar mig. Nu. Efter att ha hört det HÄR!
”Oranges & Lemons” blir en popmilstolpe — alla extatiska recensioner ni läst stämmer till etthundratjugosju procent. Här kommer några ytterligare visdomsord för att övertyga eventuella tvivlare om slagkraftigheten denna dubbel-LP’s fyra måleriska sidor. Fem med det läckra, färggranna, psykedeliska omslaget.
John L. svävade iväg när han i Cheepskates ”Dreams Come True” påstod sig ha hittat den perfekta poplåten. Här snubblar jag över dem, de där låtarna som andas kärlek ända in i benmärgen. Störst, bäst, vackrast är ”The Loving”.
Popmagi. Den belyser hela ”Oranges & Lemons” på ett obeskrivligt, underbart sätt. Även textmässigt.

All around the world
Every boy and every girl
Need the loving
The humble and the great
Even those we think we hate
Need the loving
Soldiers of the queen
All the hard men that we’ve seen
Need the loving
Babies at the breast
Those in power and those suppressed
Need the loving

Inga djupsinnigheter precis, men XTC’s naiva barnsligheter känns märkvärdigt ÄKTA och betydelsefulla. ”Love” är lösningen på alla världsproblem, den krossar all cynism och gör döda människor levande — jag ställer upp på dessa hippiefraser. Ett kärlekskorståg runt världen där Andy Partridge, undertecknad samt en uppsnokad Arthur Lee lägger strategin till en global LOVE IN som ingen blir bortmotad ifrån. Sätt blommor i håret och låt det växa långt…
Som ni märker har jag svårt att samla tankarna till någon slags konstruktiv kritik, och det känns meningslöst att analysera låt för låt när storheten skiner så starkt över vartenda spår. XTC’s stilsäkerhet är total. Beach Boys-lika sångharmonier, Beatles, soul, jazz (Mark Ishams trumpet är fantastisk! Från Miles Davies till Sergeant Pepper-blås, en vidunderlig ingrediens i XTC’s storbandspop), calypsoslutet i ”Hold Me My Daddy” — här finns hur mycket fint som helst att upptäcka.
”Chalkhills And Children” bildar ett lyckligt slut på popsagan ”Oranges & Lemons”. Med drag av 10cc (!) flyter musiken nedströms i en mästerligt vacker förföriskhet. Det är bara att blunda och följa XTC mot konstiga, mystiska länder — och popens fulländning.
Överjordiskt bra. The Loving Is Coming!!

XTC,
c/o Virgin,
Kensal House, 553/579 Harrow Road,
London W10,
England.