Det krävs vare sig mod eller skicklighet för att i skrift göra sig lustig över Lili och Susie. Ammunition är i det här fallet ingen bristvara.
Systrarna Päivärintas grundläggande image är en blandning av lika delar ”tacky” och ”camp” — för att tala nusvenska. Blonda hårsvall och rosa läppstift. De simultana dansstegen och fyra blå förförarögon med alla kilowatt påskruvade. Den guppande danspopen. Det ändlösa tjatet om djurens rätt i vår onda samtid. Och deras hängivna fans som åtminstone i sinnebilden är en kärntrupp bestående av helgtankade tubsocksgrabbar med Korfu-bränna, som i ena handen grabbar tunnbrödsrullar och med den andra slänger upp underkläder på folkparksscenen.
Mot detta fördomsbygge håller Lili och Susie märkligt nog på att vända över till något som väcker respekt och gensvar även hos landets popkritiker.
— Vi har visat att vi inte är några dagsländor. Speciellt i början av karriären, men fortfarande, tycks vissa ha intrycket att vi är två riktiga ärthjärnor. Bimbolooken är svår att bli av med.
Är den felaktig?
— Om jag säger så här. Vi är varken dummare eller smartare än genomsnittet av befolkningen. Försöker följa med i vad som händer och läser böcker. Onkel Toms Stuga var suveränt bra. Men jag erkänner att det också är kul att koppla av med Jackie Collins-stuket, säger Susie.
— För en tid sen gav vi oss på Kafkas roman ”Processen”. Men det blev för mycket. Ett riktigt nedköp. Hopplöst deppig läsning sida upp och sida ned. Efter tre kapitel gav vi definitivt upp, säger Lili.
Ungefär hälften av nya plattan är klar. Alla låtar utom en skrivs av dem själva. Hjälp med texterna får de av amerikanen Nestor Geli.
— Det är bara att erkänna att om man inte behärskar engelska språket tillräckligt bra låter det bara fyrkantigt. Förutom att Nestor är bra på texter så delar han helt vårt engagemang i djur- och miljöfrågor.
Ämnet går inte att komma förbi. En hund som tillfälligt tagits om hand skäller i bakgrunden hemma hos Susie. Förre ägaren var en narkoman som gruvligt misskötte sitt husdjur. En eller två veckor får jycken bo hos Susie innan ett nytt hem ordnas för den.
— Vi är inga fanatiker som pläderar för att alla djur som är galna eller dödssjuka ska hållas vid liv till varje pris. Men visst stöter vi på rabiata tanter som tycker att det är bättre att utföra medicinska försök på spädbarn i stället för djur.
Lili och Susie avslöjar att de har helt olika attityder till alkohol. Lili tycker om att dricka vin.
— Jag är helnykterist men inte till följd av något sundhetsdille. Det är helt enkelt så att jag inte gillar drycker med alkohol. Jag har faktiskt aldrig varit full, säger Susie.
Hon sällskapar med en vältrimmad hockeyspelare. Lilis kille ser, enligt systrarna Päivärinta, bra ut, men han börjar lägga ut. Detta kan leda till förvecklingar…
— Om han inte skärper sig och går ner i vikt kommer jag kanske att lämna honom, kvittrar Lili.
Någon gång i november ska nya albumet ligga på skivdiskarna. Och samtidigt slås portarna upp till den egna butiken ”Sisters” i centrala Stockholm.
— Vi ska sälja sminkartiklar som inte testats på djur. Balla kläder som inte finns i andra affärer. Sen ska vi informera om plågsamma djurförsök. Inte med avskräckande bilder på uppsprättade apskallar utan med en positiv infallsvinkel så att kunderna blir nyfikna och vill få mer information i frågan.
Tycka vad man vill om Lili och Susie. De kör sitt race öppet och utan hyckleri.