MATTHEW SWEET
Earth
(Polygram)
****

I ”When I feel again” finns ett gitarrspel som Matthew Sweet eller Richard Lloyd helt medvetet måste ha snott från en av Alice Coopers tre ”första” plattor (”Love it to death”, ”Killer” eller ”School’s out”) men hur jag än vrider och vänder på dem hittar jag inte just den ackordföljden. Det säger naturligtvis inte så mycket för den som inte är Alice Cooper-dåre, snarare leder det tankarna i helt fel riktning.
Men Alice gjorde musik med både Beatles och Stones och Yardbirds i ryggraden, och det skulle man kanske grovt tillyxat kunna påstå att Matthew Sweet gör 15 år senare, även om hans inramning är vänligare och behagligare. Fast mer än något annat är ”Earth” en lättsam oumbärlig popplatta, den sort som innehåller minst tre klassiker, som alla borde spela på sommaren i bilar, på stränder och på fester, men som tyvärr faller undan i glömska för att ingen orkar lansera den. Precis som The Records, Rubinoos och andra. Lyssna åtminstone på de två första låtarna, så du vet vad du går miste om.