JOE JACKSON
Blaze of glory
(Polygram)
***

Joe Jackson är en mästare i konsten att skriva raffinerade små popbagateller i en form som ligger nära Elvis Costellos arbetssätt.
Problemet är att Joe Jackson aldrig nöjt sig med detta.
Sedan han i slutet av 1970-talet flyttade till New York har hans musikaliska ambitioner blivit alltmer komplexa. Först experimenterade han med soul och swing, sedan blev utflykterna i jazz (och nu även etnisk musik) allt längre.
”Blaze of glory” verkar vara ett försök att knyta ihop alla dessa trådar till ett helgjutet block.
Där förnämliga svavelosande popspår som självironiska ”Nineteen forever” och USA-kritiska ”Evil empire” förmodas konstnärligt samspela med avstickare som den grekiska (!) pastischen ”Acropolis now” och diverse bidrag från Jacksons tunga jazzorkester.
Men där ändå slutreaktionen blir: Varför ska han alltid krångla till det? Ska han aldrig unna sig (och oss lyssnare) en renodlad jordnära popplatta?