LÄDERNUNNAN ÄR EN kamelont i svensk rock. “Skräckgreppen” de odlade som klasskamrater med Genesis P. Orridge’s Psychic TV hör till deras förflutna. Det muskelstarkaste rockmanglet likaså.
Med förra årets MP, Lust Games, stod de plötsligt i Lou Reed-land. Det, och faktumet att undertecknad hyllade plattan, var upphov till bitska kommentarer från en och annan mer “historiskt” lagd kamrat — “Vore det inte enklare och bättre att lyssna på Reed direkt?”.
Visst, visst. Men skit i kamrater och skit i Lou Reed. Lust Games var en platta fylld med glimrande låtar och några obetalbara textrader från Jonas Almqvists penna. De bitska betraktelserna och tankarna i Pink House. Den omtöcknade historien om Jesus som kommer åkande i sin bil, och en omtumlad sångare som inte kan låta bli att kolla upp sina möjligheter att också han bli stjärna… (Jesus Came Driving Along)
Är det kanske det, stjärnor, Nunnorna ska bli, nu när de skrivit kontrakt med amerikanska bolaget I.R.S? Ett kontrakt som inte bara omfattar USA, utan även Japan och Australien.
Ska Lädernunnan i fortsättningen fungera som en kossa att mjölka för att fylla medlemmars och andras plånböcker? Bandets kreative motor/gitarrist/producent, Bengt Aronsson, medger inga som helst “planer” på det.
“To stardom” är hans ironiska svar på frågan om vart bandet nu “är på väg”. Frågan är alltid befogad. Åtminstone när det gäller bandets musikaliska uttryck. Lädernunnan är, som sagt, en kameleont. Trots att jag är väl medveten om det blev jag förbryllad av Cool Shoes — singeln som kom strax innan studio-LP-debuten Steel Construction — där vi fick göra bekantskap med Aron och Jonas Almqvist i en rap-duell.
Cool Shoes är ett av våra många “sidesteps”, som vi gjort mest för att det var kul. Men den är inget skämt, snarare gjord med glimten i ögat.
Steel Construction däremot innebär inte någon större förändring av oss. Vi har kvar attityden — Nunnan står för något farligt. Rebelliskt är ett bättre ord. Det är bara att lyssna på oss. Namnet Lädernunnan ska smaka surt i gommen — …och det gör det.
— Det känns som det finns ett djup i plattan som fattades på Lust Games, som var alldeles för platt producerad. För snäll, helt enkelt.
Okey, Lust Games var kanske “snäll”. Men det är inte sagt att den samlade rockjournalistkåren runt om i den del av Europa där Lädernunnan är “stora” (främst England), kommer att vara det. Hårda tider kan komma. Smekmånad-med-pressen-fenomenet” har bland Wire-banden kanske varit tydligast i fallet Lädernunnan.
— Vi har haft vår “månad” nu och det är ofrånkomligt att förväntningarna på oss stiger. Men vi gör inte musik för journalisterna, vi är inte ute efter att vara till lags.
Och vad kommer amerikanerna att säga och tycka? Och australierna? Japanerna? Det vet vi inte än. I.R.S släpper en samlingsplatta med bandet under oktober.
— Vi ligger ju långt före i skivutgivningen här, så det vi släpper där blir sammanfattningar av det vi gjort tidigare. Det blir en samling låtar som vi haft frihet att välja ut helt själva. Allt från låtar som Prime Mover och FFA till låtar från Lust Games och senaste plattan, kommer att finnas med. Och det blir faktiskt en nunna på omslaget för första gången (Omslaget till tolvan Prime Mover föreställde en nunna med osedvanligt naken överkropp. Red:s anm.).
Kanske kommer de publika framgångarna att underlättas av “ungdomsfilmen” “Dudes“, som har premiär i USA under hösten. Med på soundtracket finns nämligen våra Nunnor med Pink House. De delar vinylplats med bla Megadeth och Wasp.
Men du, Aron. Det där med film har du väl tagit fasta på? Är det inte ett parti i gitarrsolot i Cool Shoes, som är väldigt snarlikt gitarrsolot i Pepsi-reklamen? Du vet, den där reklamfilmen där en långhårig gitarrist hoppar upp och drar ett solo, som får kapsylerna att studsa och skummet att yra?
— Hörrudu, jag gillar verkligen folk som uppfattar och vet att uppskatta de små nyanserna…
Om han var ironisk, eller gillade mitt “skarpsinne”? Jag vet faktiskt inte. Men jag tänker ta reda på rätt svar i kväll. I biomörkret.