I KARLSTAD FINNS det tre möjligheter att slå sig fram: Bli välbetald ishockeyspelare, bli relativt välbetald värmländsk vargjägare eller att bli betald bandyspelare.
All That Jazz har valt den fjärde möjligheten. En möjlighet som egentligen ingen trodde fanns:
— Vi har väntat på det här kontraktet i två år, säger sångaren Peter Lööv.
I januari i år skrevs kontraktet med Virgin USA. För drygt två veckor sedan kom det första resultatet, en debut-LP kallad All That Jazz. Men det är endast i Amerika som plattan redan släppts, det dröjer ända fram till november innan den svenska marknaden får ta del av All That Jazz.
Det är också två och ett halvt år sedan Karlstad-gruppen kom med sitt första och hittills enda stycke plast, 12″ Banner Of Love. Släppt på Wire Records, som även i fortsättningen har hand om All That Jazz plattor i Skandinavien.
LPn är inspelad i London och Liverpool under april, maj och juni. Bara det att gruppen fått tillbringa tre månader i studion ger en liten vink om Virgin USA:s intresse av All That Jazz.
En betydligt större vink angående intresset ger dock producentparet Clive Langer och Alan Winstanley. En duo som jobbat väldigt framgångsrikt med bl a Elvis Costello, Lloyd Cole And The Commotions och Madness. Hur mycket Langer/Winstanley tog för jobbet vill ingen avslöja. Mer än att de tog betalt per låt. Och att det rörde sig om ett helt gäng nollor — för varje sång.
— Vår musik kräver bra inspelningar. Musiken bygger mycket på dynamiken. Tidigare har vi sysslat med lågbudgetinspelningar, men det går inte bara att plugga in och tro att allting ska lösa sig av sig själv.
— Det var jävligt intressant att jobba med Langer och Winstanley. Clive är den som är den konstnärlige experten och svarar för produktionen, medan Alan svarar för allt ljud.
— Dom kom alltid med ett nytt pålägg som ändrade riktning i låten, vissa poplåtar har vuxit ut till rockigare och tuffare produktioner. Men tyvärr försvann det folkliga och psykedeliska.
Under två veckor i mars var dessutom Langer/Winstanley på plats i Karlstad då All That Jazz produktionsrepeterade.
— Dom tyckte att det var ganska konstigt i Karlstad. Bärspriset var komiskt och även det att man går till samma ställe varje kväll. Det är ju något som man definitivt inte gör i London.
Två och en halv månad jobbade All That Jazz i West Side Studios i London, en av stadens bättre ljudverkstäder, och två veckor tillbringades i Amazon Studios i Liverpool. En studio där för övrigt Echo And The Bunnymen har jobbat en hel del.
— Vi träffade dom ute på lokal ibland. Dessutom lånade vi grejor av dom när vi åkte förbi deras hus en kväll. Väldigt trevliga och jordnära grabbar!
Peter Lööv är heller inte rädd för att nämna Echo And The Bunnymen. All That Jazz har nämligen mer än en gång blivit jämförda med Liverpool-bandet…
— Tror att klimatet i Karlstad är ganska likt klimatet i Liverpool. Och det är inte fy skam att bli jämförda med Echo, det är ett jävligt bra band.
— Varför plötsligt svenska band blivit intressanta tror jag har stor del i A-ha och deras genombrott. Redan 1983 var vi och besökte Virgins kontor i England, inte en enda var intresserad. Sedan är det också en stor skillnad i vad gäller inställningen mellan engelska och svenska band. Engelska band har bra idéer men repar aldrig. Svenska band har inga idéer alls men repar jämt…
— En anledning till att vi skulle lyckas är att vi fungerar som ett band. Ingen av oss är direkt bra på att spela, men tillsammans är vi en guldklimp!
— Målet är nu att så fort som möjligt komma över till USA och spela. Vi måste förstås klara av Sverige först, men det känns tråkigt att komma till Ritz i Stockholm för fjärde gången…
Men sedan ska All That Jazz visa för omvärlden att man klarar omställningen från “Ack Värmland du sköna” till “The Starspangled Banner”. Och om det så krävs — baklänges!
— Sedan har vi också alltid haft lite otur med att komma fel i tiden. T ex för några år sedan då vi fotade oss för Schlager, en vecka senare dök Echos Ocean Rain upp och innehöll liknande båtåkarbilder som vi tagit…