”Four-eyed Thomas” är Sveriges ende ”trash”-producent. Bara han har MC5 som skivproduktionsideal. Men det finns fler svenska producenter till som kan ratta till ett ordentligt larm.

Är det ingen annan som vill hjälpa en kan man ju lika gärna göra allt själv. I likhet med punkvågen sköter de s k garagebanden det mesta på egen hand — allt från etikettbeställningar till mixandet av ens låtar, och just vad det gäller själva produktionen hade det kanske inte skadat om någon utomstående hade hoppat in och axlat producentbördan.
Men trots att det finns många duktiga och renommerade producenter i Sverige är det få som hoppat på fuzz- och farfisa-vågen. Dagge Lundquist (bl a Docenterna och The Nomads) och Tomas Gabrielsson (Wilmer X) tillhör undantagen, och egentligen är Four-Eyed Thomas det enda nya namnet som gjort sig känt i Nomads kölvatten.
Förmodligen är han också en av de få som i dessa högtekniska tider nämner ”Back In The USA” med MC5 som sitt stora föredöme. Inte precis vad man idag kallar en Bob Clearmountain-mix.
Trots en rätt förutsättningslös start och, som han själv erkänner, ett minimalt tekniskt kunnande har han hunnit med att producera en rad nya singlar och album, bl a med The Nomads, The Pyromaniacs och The Wayward Souls, de flesta med gott resultat.
Han säger själv att han ser sig som länken mellan bandet och teknikern.
— På ett sätt är det som att helt enkelt stötta bandet; att ge dem idéer och kanske avgöra saker om de känner sig osäkra. Och många gånger kan en utomstående höra saker som inte bandet upptäcker.
Till skillnad från mixerbords-diktatorer som t ex Phil Spector försöker han inte skapa ett typiskt ”Four-Eyed Thomas-sound” som banden sedan måste följa.
— Jag försöker alltid anpassa mig efter grupperna. När jag t ex producerade Wayward Souls senaste singel ville jag inte det skulle låta som The Nomads. Jag ville få det modernare, lite annorlunda…
Det blir allt fler som vill att Thomas ska ratta fram den perfekta slutmixen — både svenska band och, på senare tid, hoppfulla européer har skickat kassetter. Nu senast var det ett franskt och ett holländskt band som hörde av sig.
Visst lockar det, att åka ner till kontinenten, mixa ett antal redan inspelade låtar och sedan åka hem igen, men Thomas ser helst att han kan vara med under hela processen, från repetitioner och framåt.
— På så sätt lär man sig låtarna mycket bättre, man kan kanske komma med förslag om ändringar och hjälpa till att forma dem. Det är inte riktigt samma sak, att bara vara med om själva slutfasen.
Närmast på tur står Pushtwangers, och senare i år ska The Nomads påbörja det som Four-Eyed Thomas hoppas ska bli deras definitiva LP, deras ’Back In The USA’.
— Jag vill att de ska göra en platta i den klassen. Sen kan jag dra mig tillbaka.