SAM COOKE
The man and his music
(RCA)
* * * * *

Den 11 december 1964 dog den svarte soulsångaren Sam Cooke.
Men hans sång och hans musik dog inte. Hans sätt att sjunga har levt vidare genom en mängd ”arvtagare”. Otis Redding, Marvin Gaye, Bobby Womack och Smokey Robinson (och för den delen också Rod Stewart och Paul Young) är några.
Sam Cookes ”barn” övertog inte bara den musikform och det sångsätt som Sam Cooke skapat. Dom vidareutvecklade också den svarta musikform som kallas soul.
När det av dom svarta tonåringarna blev svarta medelålders män växte också musiken och sången med dom. Så att dom bästa soul-sångerna på det sena 70-talet och nu på 80-talet är ”svart vuxen-pop” eller ”vuxensoul”.
Till skillnad från rockmusiken som är den eviga tonåringen handlar dagens soulsång om mogen och erfaren kärlek. Om ”vuxen” kärlek.
Jag kan inte låta bli att tänka så här när jag lyssnar på den dubbla samlings-LPn med Sam Cooke, ’The Man And His Music’. För jag kan inte låta bli att undra hur Sam Cooke skulle ha låtit och vilka sånger han skulle ha sjungit — om han levt och varit 51 år 1986.
”Only Sixteen” var den första låten jag hörde med Sam Cooke. Den plattan kom ut 1959 och var en för 50- och det tidiga 60-talet ”typisk” tonårsballad. En svart motsvarighet till Dions ”A Teenager In Love” och Johnny Burnettes ”You’re Sixteen”.
Men i texten till ”Only Sixteen” och framför allt i Sam Cookes röst finns något mer än hos Dion och Burnette. En ömhet, en fundersamhet — som om han precis kommit underfund med att kärleken precis håller på att födas ur den tonårige sångaren.
Tjugoåtta sånger — hans mest kända, som ”Chain Gang”, ”Shake” och ”Bring It On Home To Me”, och mindre kända, som ”Rome Wasn’t Built In One Day” och ”That’s Heaven To Me” — finns med på den här samlings-LPn.
Det är föredömligt enkla ”popsånger” — som, det hörs tydligt, uppstått ur gospelsången i dom svarta kyrkorna i USA — och det sätt som Sam Cooke sjunger sångerna på kan inte beskrivas med andra ord än dessa två: UNDERBART! GUDOMLIGT!