Stiltje. Svensk rocktorka. Lågkonjunktur. Har det hetat. Men dessa beskrivningar av det svenska popklimatet har inte Thord Eriksson och Lars Nylin lyssnat på.

“Ackompanjerad filosofisk agitation”. Låter som din medicin för rockistisk baksmälla? Inte?!
Sak samma, Ras 1 är här. Och dom kommer att stanna vare sig du blir förfärad eller fascinerad. Eller kanske t o m förbannad.
Du kanske såg dem i TV. I ett av Måns Herngrens program dök dom plötsligt upp. Ett tätt modernt rocksound som plötsligt dränks av en — som det tycks bindgalen — kille som agiterar filosofiska föredrag genom en trattmegafon. Och det är på allvar!
— Visst försöker vi provocera. Men allt ska ske på ett intelligent sätt. Vi försöker aldrig spela på människors lägre känslor, säger basisten Anders Åström.
Mats Barrdunge är agitatorn i Ras 1. Själv kallar han sina ord för “Föredrag”. Anders Åström och Staffan Grenklo är musikerna. Snart veteraner som — slarvigt kategoriserat — “new wave-studiomusiker”. Musiken är stark och vacker 80-talsmusik. Bandet skäms inte att medge förebilderna: Dali’s Car, Japan, David Sylvian, Blue Nile. Dessa namn är kanske en behagligare infallsvinkel än “Barris” ordsjok. Men ta tag i dem och du har en ny värld att upptäcka.
— Jag vill uppleva en fullständig extas i formuleringar. Andra säger att jag borde upprepa mig mer, bli mer musikalisk. Men då skulle mycket kraft försvinna, säger Barrdunge.
När Ras 1 gästade Handelshögskolan i Stockholm blev dom nästan stenade. När dom besökte punktemplet Ultra i Handen tycket Mohikan-folket: “Bra texter, men musiken är skit”. Ras 1 skapar reaktioner. Hur många unga svenska band (förlåt uttrycket Ras 1…) gör det? Följ med på resan till orden som befriar!