Förra skivan “Royal Straight Flesh” spelades in i Berno i Malmö. För kommande “May The Flesh Be With You” har Gustaf Jorde och de andra i Defleshed valt en blygsam, men gemytlig och framför allt lokal studio.

Inne på Uppsalas industriområde ligger en till synes obetydlig liten tegelbyggnad. Därinne huserar studion Dugout, som för tillfället ockuperas av Defleshed. Studions hjärta är en grå kal lokal med endast ett piano, en gitarr och lite annat smått och gott. I en skrubb på ena sidan av rummet står Gustaf Jorde och vrålar in sången på Motley Crüe-covern “Red Hot”. I kontrollrummet på andra sidan sitter gitarristen Lars Löfven, som skrivit i princip all musik till skivan, och producent Daniel Bergstrand och småskrattar.
— Inget låter som det ska, för vi har egentligen inget klart än, förklarar Danne.
Förutom inspelningsutrymmen består Dugout också av ett förvånansvärt välstädat kök, ett sovrum med två våningssängar och ett trångt dass vars golv är täckt av diverse metaltidskrifter. Gustaf är på bra humör idag, och experimenterar lite med rösten.
— Haha, vad fan var det där för ljud? Låt bli det där skriket, kommenterar Danne.
Gustaf muttrar lite att nä, det där blev ju inte så bra, och kör om sista refrängen en gång till innan det är dags för en paus. Hur länge har ni hållit på med inspelningen nu?
— Egentligen har vi hållit på sen midsommar, men inte kontinuerligt, säger Gustaf. Vi har lagt i princip alla gitarrer i alla fall, och trummorna.
— Ja, vi höll på med gitarrerna i två veckor. Men det blev inte så mycket åt gången. Typ en låt om dagen efter jobbet, flikar Lars in.
Vi börjar prata turnéer, och kommer in på Defleshed senaste Sverigeturné med Rotten Sound och Sotajumala. Gustaf var inte så nöjd med den, visar det sig.
— Det var förjävligt sunkigt. Vart vi än kom i Sverige var det drogfritt där vi skulle spela. Det blev ju aldrig något drag! När vi spelade i Umeå kom det typ 80 personer. Det var ju ren öken. Allt år så jävla toppstyrt i det här landet och det suger verkligen. I Finland har de ett annat system. Alla får komma in i lokalen oavsett ålder, och sedan får man en stämpel på handen som säger om man får dricka öl eller inte. Det är mycket bättre, då kan i alla fall alla som vill kolla in en konsert och njuta av den. Nä, om drogfritt tycker vi inte, förkunnar Gustaf.

Rejäla hockeykörer

Fler journalister anländer, tillsammans med promotionbolagets representant som glatt viftar med starköl och kanelbullar. Alla flockas i köket för en stunds struntprat och förfriskningar. Gustaf bjuder glatt på magrensande drinkar bestående av Russian och sprit. Så småningom är det dags för provlyssning av tre av spåren från kommande “May The Flesh Be With You”. Det blir väldigt trångt och svettigt i det lilla kontrollrummet, och alla skruvar förväntansfullt på sig.
— Det fattas mycket i ljudbilden, som typ bas och bra ljud, förklarar Danne skrattande.
Först ut är titellåten, som verkligen låter Defleshed hela vägen. Rak och renhårig dödsmetall, präglad av Gustafs sångstil som ligger någonstans mellan growlande och panikartat skrikande. På den ska de bland annat lägga rejäla hockeykörer, förklarar Gustaf.
— Vi ska dra ihop värsta rövargänget. Några stockholms-dödsare, lite norrmän och så. Det kommer att bli jävligt fett när det är klart.
Efter en kort andningspaus följer Mötley Crüe-covern “Red Hot”. Den låten har vi hört förut, men aldrig så här. Deflesheds version är långt mer rödglödgad än originalet. Gitarrerna är krossande, och Gustaf sång är snabb och aggressiv. Provlyssningen avslutas med “Grind And Rewind”. På denna är än ingen sång lagd, men riffen talar för sig själva. Det är minst sagt svängigt, nästan oväntat rock’n’roll-aktigt. De flesta band brukar spendera en hel del tid i replokalen, särskilt före en skivinspelning. Men inte Defleshed, berättar Gustaf.
— Vi repar egentligen aldrig. Typ två eller tre gånger inför turnéer kanske. Vi har grejorna i ryggraden, och vi har ju spelat tillsammans så länge. Dessutom blir man jävligt fort trött på att köra samma låtar om och om igen. Jag skulle aldrig orka hålla på och köra låtar som man spelat in för typ 30 år sedan och försöka få det att låta äkta, typ som Motörhead och AC/DC till exempel.
I stället görs det mesta av låtarbetet i bandmedlemmarnas respektive hem.
— Trummorna har vi lagt här i studion, men gitarrerna på ett helt annat ställe. Vi brukar jobba så att Lars knåpar ihop gitarriff hemma och sen skickar dem till mig. Så snackar vi igenom det och kommer fram till vad vi gillar. Det är en väldigt spontan process kan man säga. Vi vistas inte så mycket här i studion, men vi har det bra när vi väl är här. Eftersom vi bor i centrala stan är det jävligt lämpligt läge också. Dugout är verkligen en skitskön studio. 15 tummar upp alltså.