MANOWAR
”WARRIORS OF THE WORLD”
(Nuclear Blast)
§§§

Det tog sex år för Joey DeMaio att stoppa in snorren i läderkallingarna igen. Det går inte fort för farbröderna i Manowar att göra skivor nuförtiden, sedan ”Triumph Of Steel” kom 1992 har bandet bara släppt en studioskiva, ”Louder Than Hell” (1996) innan denna nya skapelse. Mycket tid har väl gått åt att turnera och sätta på groupies. Joey sade ju i en intervju att ”Vi älskar våra groupies och vi kn***ar dem allihop”. Som tur är, så har bandet i alla fall ett skäl att fortsätta som band, de kan ju trots den överdrivna imagen skriva låtar. Manowar har ju alltid var lite tuffare än Helloween och de andra. Vet inte hur många backar öl som tömts till toner av ”Defender”, ”Battle Hymns”, ”Carry On” och de andra klassikerna under mina år. Med singeln med samma namn som skivan överraskade bandet mig positivt, jag var övertygad att bandet bränt allt sitt krut för länge sedan. Men så icke, låtskrivare DeMaio kan fortfarande. Resten av skivan är som vi är vana vid, konceptet är ganska likt ”Kings Of Metal” från 1988, men inte lika fulländat. Ett par metalhymner kompletterat med orkestrala bitar, metal med dirigentpinne. Ingen ny ”Heart Of Steel” eller ”Crown And The Ring”, istället en jobbig ”An American Triology” och en ganska intetsägande ”Nessun Dorma”. På slutet är det ett par pigga spår, det är dem som räddar skivan från att ses som ett nederlag. När får vi se nästa platta? År 2012? Först skall väl bandet ut på turné ett par år, så att Joey kan få leva ut sina lustar. Kollade han sig själv i spegeln när han kom på textraden ”Wimps and posers, leave the hall!”? Nåja, Manowar är alltid Manowar och kommer alltid att förbli.