Låtarna heter saker som ”Ingen Återvändo”, ”Döda Världen”, ”Krossa Livet” och ”Snart Bryter Kriget ut”. Västkustborna i Obligatorisk Tortyr står för ansvaret och har trots de svenska texterna ett skivkontrakt med den franska etiketten Osmose. Knepigt värre är faktumet att plattan på grund av distributionsproblem finns att få tag i runt om i världen, dock inte i Sverige!

Obligatorisk Tortyr är ytterligare ett band att räkna med i den nya vågen av grindcore. Gruppen består av Fredrik Helgesson (trummor), Victor Helge (bas och skriksång) och sist med inte minst intervjuoffret Jens Kjerrström (gitarr och deathmetal-sång). Bandets historia sträcker sig över tre år, och i våras kom debutplattan ”Obligatorisk Tortyr” ut.
— Hösten 1998 startades Obligatorisk Tortyr, då Fredrik och jag beslöt oss för att spela grind ihop. Victor fick vi tag genom hans bror Fabian som jag spelar med i ett annat band. Fredrik spelar även i Grief Of Emerald och jag i Brutaliator. Victor har tidigare spelat i lite småband i Uddevalla, där han kommer ifrån. Vi kommer allihop från Kungshamn från början. Jag är äldst med 24 år medan de andra två är 21 år gamla.
Den titellösa debuten innehåller tjugofem grindhymner plus en gömd extralåt av det längre formatet som får skivan att klocka in på sammanlagt 49 minuter. Det är inte bara grind hela tiden, även influerat av vanlig deathmetal och crustpunk manglas det i stort sätt plattan igenom. Som ni läst i ingressen sparas det inte på varken samhällshat eller existensångest. Jens ser dock inte så allvarligt på lyriken, han avfärdar dem nästan som ett ironiskt koncept.
— Det är mer filosofi än politik, aggressiv filosofi! Vi blandar dock in en hel del allvar i våra texter. Jag står för det mesta av text och musik, men även Fredrik och Victor skriver låtar och texter.
I vintras när ni spelade tillsammans med Mindsnare (numera under namnet The Relevent Few) och Nasum på Belsepub i Göteborg var uppslutningen av publik en succé. Det intressanta var dock att det var stans punkare som slutit upp istället för det vanliga gruff-folket som hellre väntade på Nasums intågande. Hur har ni nått denna publik? Är det texterna som lockar tuppkammarna?
— Jo det är väl texterna, men så har vi även starka crust-influenser i våra låtar. Men vi gillar dem, det gör oss ingenting att punkare diggar oss. Vår musik är ganska enkel, det är inga svåra grejer, det är lätt för den genren av folk att ta till sig vår musik då. Vi spelade på en punkspelning i Trollhättan en gång, det kanske är där vi fick våra punkfans.
Har ni haft mycket spelningar sedan skivsläppet?
— Faktiskt inte en enda sedan plattan släppts, skivbolaget väntar väl på att den skall börja sälja innan de skickar oss på turné. Plattan finns ju inte att få tag i Sverige och det är MNW:s fel. MNW är skyldiga en massa bolag pengar, vi lär få vänta ett tag till innan den finns att få tag på i Sverige om man räknar bort importplattorna. Inget datum är klart för släpp i alla fall. Den finns att få tag i ett fåtal skivaffärer längs västkusten.
Hur kom ni kontakt med franska Osmose?
— Vi skickade vår demo till Relapse och Osmose. Osmose svarade och vi nappade direkt. Vi har kontrakt för en platta till. Femton låtar är redan klara, men vi siktar på att ha 25 låtar på nästkommande platta också.
Vad tycker du om dagens grindscen, med svenska Nasum till exempel?
— Jag diggar debuten ”Inhale/Exhale” mer än ”Human 2.0”, jag tycker att de borde få uppmärksamheten för den första plattan istället, eftersom den är mycket bättre. Jag gillar även Birdflesh och Regurgitate.
Hur har responsen varit på er egen platta hittills då?
— Den har varit blandad, medel överlag, men även hyllningar och sågningar. Vissa verkar anse att vi är för lite grind och har svårt att sätta in oss i en genre. De har väl svårt för att vi blandar flera olika musikstilar.
Är det egentligen inte lite väl mastigt att pressa in över tjugo låtar på skivorna som de flesta grindcoreband gör nuförtiden? Mini-CD:s med tio till femton låtar vore väl egentligen mer lyckat, för min egen del räcker inte koncentrationen längre än så.
— Jag tycker att det är okej som det är, Relapse vill till exempel alltid ha minst fyrtio minuter musik på sina plattor, då blir det alltid över tjugo låtar.
Sista frågan… Obligatorisk Tortyr, är det livet i allmänhet som menas?
— Ja, så kan man tolka det, avslutar Jens.