Ulla Billquists smetiga schlagers från 30- och 40-talet, inte kan man sitta och lyssna på sånt idag. Men en som har fängslats av det längtansfyllda i hennes sånger och hennes lite tragiska människoöde är Görgen Antonsson, poet och översättare. Görgen upplever henne faktiskt som något av en svensk Billie Holiday.
När jag fick i uppdrag att skriva om Ulla Billquist gick jag först omkring några veckor och försökte grunna ut vad det var som gjorde Billquist så unik.
Att hon hade fin röst? Nej, inte enbart — Thory Bernhards hade också en väldigt fin röst, men är inte tillnärmelsevis lika stor. Sångvalet? Nej, snarast tvärtom — Billquist sjöng huvudsakligen dagsschlagers. Charmen? Nej, det fanns de som var charmigare — Alice Babs till exempel, vars gamla inspelningar är helt onjutbara idag.
Svaret på min fråga fick jag när jag en dag slölyssnade på P3 och hörde vad jag trodde var orkesterintron till Billquists Öppna ditt fönster. Jo, det var Öppna ditt fönster, men det var inte Billquist som sjöng utan en hurtig manskvartett som föreföll vara hämtad ur Säffle hemvärns nyårsrevy 1942! Det var fullkomligt olidligt.
Och där har vi nog svaret — precis som Billie Holiday (utan jämförelser i övrigt) gjorde Billquist guld av gråsten. Därför är hon också den största populärartist vi haft. (Zarah Leander, tysk filmskådespelerska av svensk härkomst, och Evert Taube, författare, tävlar liksom i andra kategorier).
Billquist tar jag till i alldeles speciella situationer — särskilt ofta dagar då jag vaknar trött och deppig över livets eländighet och berömmelsens uteblivande. Såna där dagar, ni vet, då man inte orkar stiga upp ur sängen, men till sist ändå gör det — för att sätta på en skiva och sen krypa ner under täcket igen. Efter en halvtimme eller så i Ulla Billquists sällskap sprudlar man av livs- och arbetslust igen. (Hjälper dock icke mot baksmälla).
Mästerverken hopar sig
Inför den här artikeln har jag emellertid fått ta mig i kragen och lyssna lite mer samlat och systematiskt. Med hjälp av Gunnar Bredeviks stencilerade Billquist-diskografi har jag i kronologisk ordning gått igenom vad som finns av Billquist på LP-återutgivningar. En kortfattad redovisning av resultatet:
1929. Skivdebut på Pathé, ett skivbolag som hon förmodligen valde för att de spelade in i Paris. Vilken tjugotvååring vill inte åka till Paris?! Inspelningarna är ganska opersonliga och Billquist har ännu inte hittat sin stil.
1931. Lite mer av Billquist — i Blott en liten fråga, sjunger hon duett med ett manligt nule och glänser och Ett glas champagne hade varit bra om hon bara inte artikulerat så konstlat.
1932. Billquists första stora år som artist — 23 sånger spelas in, men tyvärr finns bara två återutgivna. Jag skulle t.ex. gärna velat höra den 78:a med “hawaiivalser” som hon spelade in tillsammans med Hawaiian Band! Nu får jag nöja mig med lite steelguitar på När svalorna komma och bygga sitt bo… och några korta “hot”-solon, något mycket ovanligt på Billquists skivor, på Lite’ diplomat.
1933-35. Mästerverken hopar sig: Djurgårdsnätter, Du svarte zigenare, En stilla flirt (underbar text dessutom! Att ingen tjejpunkgrupp tagit upp den?), C’est la vie, messieurs… och det skär i hjärtat att se att över 50 sånger från dessa år inte finns återutgivna!
1936-39. Förmodligen Billquists bästa år — rösten hade mognat, melodierna var fina och arrangemangen smakfulla: God afton mina vänner, Upp till stjärnorna (långsam vals, kanske det Billquist var bäst på), Höstsol (en vals till). Djungelnatt (absurd titel!), Än klingar min zigenarviolin (corny, men ack så ljuv!) och Och skutan la ut igen (“sjömansvals”!) är några av de bästa sångerna. Det finns nästan lika mycket outgivet från de här åren som från 1933-35.
1940-46. Billquist har under hela 30-talet spelat in för Columbia. Nu byter hon till Sonora och får en drömstart med sin första insjungning för det nya bolaget — Min soldat! Skivbolagsbytet innebär en del förändringar — först och främst det att Ulla Billquist blir huvudperson på skivorna. Tidigare hade det vanligen stått “RÜNOS DANSORKESTER med sång av Ulla Billquist” på etiketten. Nu blev det “ULLA BILLQUIST med Sven Arefeldts orkester”. Dessutom innebar det nya orkestrar och nya sångmakare — inriktningen blev hurtigare och mera vulgärfolklig. Men det hängde förstås delvis samman med vad som hände ute i världen.
I skuggan av kriget
Några datum ställda mot varandra: 1 september 1939 går Tyskland in i Polen — i december spelar Billquist in Det finns så många underbara ställen; 9 april 1940 går Tyskland in i Danmark och Norge — samma månad gör Billquist Sjung Pedro sjung; 22 juni 1940 kapitulerar Frankrike — dagen innan sjunger Billquist in Säg det med ett leende.
Men å andra sidan kasserade Sonora in på verkligheten också, den svenska utanför kriget stående verkligheten: Det blåser åter friska vindar över Sveriges land (våren -43) och När det ljusnar på andra sidan sundet (sommaren -43) — och så förstås den olidliga Min soldat… Jag överlåter åt hugade musiksociologer att dra de rätta slutsatserna av denna kluvenhet!
Men visst finns det lyssningsbara inspelningar också från Sonoraåren: Kärlekens ord, Du barn av Nordanland, Godnattvalsen (mästerligt arrangemang!), Syrendoft, En månskenspromenad, Öppna ditt fönster (trots hurtigheten!) Hand i hand, Under takåsarna i Paris och Hur har du det med kärleken idag? till exempel.
Mot slutet av Sonoratiden gör hon en hel del inspelningar med seriösare prägel — d.v.s. mer vis- och operettaktiga saker. Jag är lite kluven inför dessa försök — det blir lite för lite Billquist och för mycket vem-som-helst ibland — de tre melodierna från 30 mars 1944 (på Kring de små husen…-LP:n) är typexempel på fel det kan bli. Bättre är sångerna som kom på Rariteter-LP:n härom året.
Sonora var uppenbarligen inte glada över sin stjärnas vidgade vyer. Hela 22 av Billquists 47 inspelningar under 1944 gavs inte ut. Under 1945-46 spelade hon in relativt få sånger. Sommaren 1946 “rycktes hon hastigt bort” — som det heter på hederligt svenskt double talk.
Hon hade då hunnit göra 359 inspelningar. Cirka 100 av dessa finns att få på LP.
Utpräglad skygghet
Fakta: Född 1907, uppväxt i Örebro, några års teater i Helsingborg, sedan genom svågern Thor Modéen tagen till Stockholm för revyspel under åren 1927-31. Därefter nästan enbart skivinspelningar och folkparksturnéer. Till skillnad från många av sina samtida lanserades hon inte på film.
Hon finns dock förevigad sjungande. På den illa åtgångna originalrullen till långfilmen Landskamp från 1931 hittades ett avsnitt där Billquist sjöng Ett glas champagne — efter stora vedermödor lyckades man rädda avsnittet. Därtill medverkade hon 1941 i en kortfilm och sjöng Gatans serenad.
Hon lär ha varit blyg och tillbakadragen och föga karriärslysten, men samtidigt oerhört professionell och fordrande vid inspelningar. Wiveca Billquist skriver om sin mor under hennes sista år:
“Livet var inte alltid nådigt mot henne. Personliga problem hopade sig. Nerverna svek allt oftare. Skyggheten blev alltmera utpräglad.
Det finns en tragisk episod som drabbade Ulla och som gjorde ett starkt intryck på mig. Även om det ‘bara’ kom att gälla materiella ting. Hennes kära sommarställe i Skåne var sålt och istället hade inköpts ett hus i Trosa. Det döptes förhoppningsfullt till ‘Lugnet’. Några år efter köpet brann huset. När Ulla vandrade i ruinerna fann hon mot en murrest sitt stora skåp som såg relativt oskadat ut. Därinne förvarades hennes skivsamling. Alla 78-varvsskivor hon sjungit in. Men de hade smält i hettan och gick aldrig mera att spela. Ulla grät otröstligt. Ett halvår senare var hon borta.”
Ulla Billquist på LP:
Ulla Billquist (EMI/Odeon PMES 587, 12 sånger, 1931-39)
Ett glas champagne (EMI/Odeon E 054-34866, 16 sånger, 1931-39, den bästa lp:n)
Ulla Billquist 1929-39 (Fenix PH 3, 16 sånger)
Kring de små husen i gränderna vid hamnen (Sonora Röda serien 6394 018, 12 sånger, 1940-44)
Säg det med ett leende (Sonora Röda serien 6394 038, 12 sånger, 1940-45)
Räkna de lyckliga stunderna blott (Sonora Röda serien 6394 022, 12 sånger, 1940-45)
Rariteter (Sonora 6362 086, 16 sånger, 1942-44)
Spridda sånger finns dessutom på olika Sonora-antologier.
Lämna ett svar