En av årets intressantaste svenska skivutgåvor är onekligen den nyligen utgivna LP’n med Ann-Kristin Hedmark. Textförfattaren till låtarna som allihop med ett undantag är covers, är poeten Kristina Lugn. Hur kom det samarbetet till stånd?
Jag ville helt enkelt ha verkligt bra texter, berättar Ann-Kristin. Kristina är en märklig poet, jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva. Det är så naket och rakt på sak, hon har en fantastisk förmåga att beskriva känslotillstånd, det är mycket blues i hennes dikter. Jag hade läst några diktsamlingar av henne som jag tyckte mycket om, tog kontakt med förlaget och skickade henne några låtar som hon kunde prova att översätta (bl.a. en av Ry Cooder).
— Det var ju lite märkligt, Kristina hade ju inte själv lyssnat på den sortens musik, hon var mer inne på Gustav Mahler. Men efter ett tag damp det ner ett par texter. Nu är det inga ordinära översättningar. Kristinas texter är helt fristående.
— Jag är verkligen nöjd med den här skivan, texterna står mig väldigt nära. Det visade sig dessutom att vi är lika gamla (35 år) och vi har liknande erfarenheter av livet.
— Men det finns säkert de som kommer förfäras. ”Måste hon uttala orden så tydligt?” Texterna beskriver hur livet är utan omskrivningar, Kristina löper liksom linan ut och det är det som skiljer henne från andra poeter. Hon är den ärligaste människa jag känner.
Den enda originalmelodin på skivan heter Till Bosse. Musiken till den har gitarristen Thomas Almqvist gjort. (De övriga musikerna är Roger Palm trummor, Stefan Blomqvist klaviatur och Bengt Lindgren bas).
— Till Bosse gick till så, att jag sa till Kristina att skriva en novell. Det blev ett slags talkingblues om en kille som är impotent, jag mer pratar än sjunger den. Vissa killar kommer kanske bli skraja för det där, det gäller nog många av texterna. De väcker starka reaktioner, man blir berörd av dem.
Coverlåtarna är gjorda av Cyndi Laupers, John Martyn, Michael McDonald, norska gruppen Can-Can och Alice Cooper. Det är ju en helt annan typ av musik än den man brukar förknippa Ann-Kristin Hedmark med. Men för henne står den mycket nära det hon allra helst vill sjunga.
— På sätt och vis var det den här typen av musik jag började med för 22 år sen. Det kan vara svårt att få en personlig prägel på det man håller på med, men den här skivan är jag verkligen nöjd med. En person som har betytt speciellt mycket för det goda resultatet är förresten Peter Yngen på Mistlur. Det är en underbar människa, han har verkligen stöttat och hjälpt till med allting.
Den 21 november åker gruppen Ann-Kristin och Personal iväg för att spela på Cuba. De är speciellt ditbjudna av trubaduren Silvio Rodriguez.
— Silvio såg oss spela i Stockholm i somras och tyckte om vårt material. Och plötsligt damp det ned ett telex från cubanska ambassaden att vi var bjudna till att spela på Cuba. Verkligen skojigt.