En av Göteborgs mer lovande unga grupper, Abcess Exil, har precis givit ut sin debut-LP För fulla segel. Den har redan fått en samling lysande recensioner och höjdes bl.a. till skyarna i radioprogrammet Lilla Bommen av Lars Aldman. Men själva verkar Abcess Exil ta uppmärksamhetens hetta med eftertänksam avvägning.
— Det är klart att det är kul med positiva reaktioner, de behövs som motvikt till den kritik vi blivit utsatta för tidigare, säger gitarristen och sångaren Wiking Andersson. Men det viktiga är ju vad vi känner tillsammans som grupp, att vi själva är nöjda med resultatet. Och det är vi.
Abcess Exil sitter församlade i Wikings lägenhet, medlemmarna i gruppen är förutom Wiking själv, Julle Aurell bas och sång, Ruby Berner klaviatur, Yogi Grann trummor och Stefan Karlsson sax och flöjt.
På väggarna i lägenheten finns det många gamla målningar av skepp ute till havs, överhuvudtaget känns den lite som ett ”sjömanshem”. Hav och vatten återkommer också ofta som motiv i texterna.
— Havet som symbol är ju väldigt använt i poesi, säger Stefan, det representerar väl en sorts längtan efter frihet, efter någonting större.
Det vilar en mycket hoppfull stämning över Abcess’ LP-debut. Även om en del av texterna är fyllda av ett personligt vemod, så finns det en stark längtan efter lycka som känns övertygande. Samma känsla utstrålar även Abcess Exil som grupp, det är en helgjuten samling personligheter. För Julle handlar det om en positiv livsinställning:
— Antingen kan man ju resignera inför det som händer eller så försöka göra något. För mig handlar det som en sorts positiv naivism, att verkligen tro på det man gör. Som grupp fungerar vi som ”en för alla, alla för en”.
Det är Dagge Lundqvist som har producerat För fulla segel. Abcess har idel lovord för hans sätt att arbeta.
— Han är både lugn och fruktansvärt effektiv, framförallt är han bra på att fånga stämningen som finns i grundtagningarna, berättar Wiking. Vi har inte mycket pålägg med, skivan låter ungefär som vi gör live.
Så kommer vi till den eviga, omöjliga frågan: kan ni inte beskriva hur musiken låter? Ingen av gruppmedlemmarna vill jämföra med någon annan artist, det handlar ju inte om det, utan att försöka göra sin egen personliga musik. Och det finns det uppenbart inga ord som fångar in uttrycket. Alltså; en mycket effektiv och ”talande” tystnad som svar på den frågan. Musiken på För fulla segel ger däremot mersmak, skeppet har styrt ut på det öppna havet.
Lämna ett svar