— Man måste förnya sig, säger Eldkvarn.
Nytt skivbolag, ny medlem och ny platta på gång är årets nyheter för svensk rocks slitvargar som gör över 100 spelningar per år, är kritikernas älsklingar och har en fast kärntrupp fans.
— Blir nästa platta en storsäljare förstår vi ingenting…

Eldkvarn brann för över 100 år sedan och värmen från kvarnen skulle behövts en kall januaridag när gruppen samlade ihop sig för plåtning nära Stockholms enda spårvagn. Idén med spårvagnen röstades snabbt bort som tre år gammal och bandet plåtades med andra bakgrunder istället.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till centrum där vi tappade trummisen Raga de Gosch och organisten/saxofonisten Claes Carlsson som ogillar intervjuer. Trumpetaren Lennart Helperin satt fast i Madrid utan pengar.
Per ”Plura” Jonsson (sång/gitarr), Carl ”Carla” Jonsson (gitarr/sång), Tony Thorén (bas) och undertecknad satte oss på en kinesrestaurang. Till tonerna av kinesisk folkmusik försökte vi spåra rötterna till vår tids folkmusiks veteraner.
Eldkvarn är det band som hållit längst med samma namn och samma kärna. Grundade som Piska Mig Hårt i Norrköping 1972, flyttade de efter gymnasiet till Stockholm och spelade in debut-LP:n på MNW 1974. Pressen från musikrörelsen blev för stor och de bytte namn till Eldkvarn 1976.
Efter Lång Het Weekend (1976) och Pantad Och Såld (1978) byttes halva bandet för Pojkar, Pojkar, Pojkar (1979). Eftersom tre av dem som slutat var tjejer så orsakade det en del skriverier. Liten Falkegren återfinns nu i Tant Strul.
Pojkar, Pojkar blev ett smärre genombrott och Eldkvarn kunde börja leva på sin musik. Till Musik För Miljonärer (1980) bytte de skivbolag till Silence, där de gett ut Genom Ljuva Livet (1981), EP:n Happy Hour (1982) och Tuff Lust (1983).
Med Genom Ljuva Livet och höstturnén 1981 med Ebba Grön genom Sverige blev Eldkvarn uppmärksammade och fick t o m spela i Måndagsbörsen.
I höstas meddelades det att Eldvarn bytt skivbolag till Stranded. Egentligen var det Polar de ville gå till, men Polar trodde sig inte kunna handskas med dem. En LP kommer under året, i slutet av våren.
Ledargestalten Plura har nyligen brutit upp från ett längre förhållande så första frågan var given:
SHOWTIME: Sliter det på förhållanden att vara ute och turnera?
PLURA: Tydligen, det står ju i tidningarna.
SHOWTIME: Journalister har högre skilsmässofrekvens än musiker.
PLURA: Jo, det är klart det gör det väl.
SHOWTIME: Ni är väl tre som har barn.
PLURA: Lennart har inte barn som bor hemma, det är ett tidigare förhållande.
CARLA: Hur gammalt är barnet?
PLURA: Fyra år, tror jag.
TONY: Men jag tycker det är ganska bra att resa ifrån varandra då och då.
PLURA: Det tror jag är don efter person, beroende på hur man är.
SHOWTIME: Har ni funderat på att åka på turné med Tant Strul?
TONY: Det har vi gjort, en vecka i höstas.
SHOWTIME: Spelade ni i Stockholm?
CARLA: Vi spelade i Lund, Malmö, Göteborg och ett par ställen till.
PLURA: Vi gjorde en spelning ihop på Kolingsborg i Stockholm, en radioinspelning.
SHOWTIME: Kommer ni att göra om det?
TONY: Det funkar bra musikaliskt, vi kompletterar varandra.
SHOWTIME: Gjorde ni någon låt ihop?
PLURA: Det blev inte av den här gången heller. Vi kunde inte enas om vilken låt vi skulle spela. Det fanns en Band-låt på förslag.
SHOWTIME: Ni gör ju väldigt få covers live.
PLURA: Vi har gjort en hel del covers, men nu spelar vi aldrig några.
CARLA: Förr körde vi rätt mycket.
TONY: Vi har repat in Nick Lowe & Elvis Costello ”What’s so funny about Peace, Love & Understanding”. Vi har en sex-sju covers vi skulle kunna köra.
SHOWTIME: Ni har ju så mycket material själva.
PLURA: Det blir alltid så med covers, det går aldrig att enas.
SHOWTIME: Hur fungerar låt-skrivandet, kommer du med färdiga låtar?
PLURA: Mer eller mindre. En del mer färdiga, andra mindre färdiga.
SHOWTIME: Händer det att resten av bandet inte vill spela nån låt?
PLURA: Nja. Det har hänt nån gång, en gång (skratt). Det fick de äta upp sen.
SHOWTIME: Vad heter låten?
PLURA: ”Den som älskar måste ge sig av”. Det var väl lite annan stil på den. Lite country-aktigt.
SHOWTIME: Carla, du har skrivit en låt per LP ungefär, skriver du fler låtar som inte används.
CARLA: Jag skriver en massa annat som inte blir låtar.
TONY: Jag har faktiskt börjat, den här veckan har jag gjort en. Men det är svårt. Jag tycker att det vore kul om fler i bandet började göra låtar. Sen får vi se om de kommer med på skivor. Är de tillräckligt bra så. En klar fördel är ju om det görs låtar.
SHOWTIME: Känner du dig hotad som låtskrivare?
PLURA: Jo (skratt). Det är bra om fler börjar skriva låtar. Det svåra är ju sen att avgöra vilka låtar som ska komma med.
TONY: Det får ju tiden utvisa vad som händer, om det kommer en massa låtar. Det kan ju vara svårt med helhetskänslan. Eftersom det är en som gör all text, musikaliskt skulle det inte bryta, men textmässigt är det risk att det skär sig.
SHOWTIME: Du har ju haft en väldigt egen stil som text- och låtskrivare.
PLURA: Det ska man ju ha.
SHOWTIME: Enligt min subjektiva åsikt känns de mycket mer äkta än det mesta som skrivs av rocktexter.
PLURA: Det är en fråga om tycke och smak. Det finns säkert de som tycker tvärt om. Det slår väl an hos vissa.
SHOWTIME: Du har en förmåga att skriva textrader som fastnar. Skriver du upp textrader i en anteckningsbok?
PLURA: Nja, jag tänker mer i huvudet. Under ett år kan det vara en textrad som sitter i huvudet. Sen brukar jag sätta mig ned och skriva. Så kommer det, förhoppningsvis då om data-maskinen har bearbetat det.
SHOWTIME: Krävs det mycket disciplin för att du verkligen ska sätta dig ned och skriva?
PLURA: Ja, visst gör det det. Det är jävligt svårt. Det är oftast väldigt kämpigt. De första dagarna kan det bli en tre rader kanske, sen så brukar det lossna. Därför tycker jag det är bättre att skriva allt under en månad. Det är svårare att ta ett par dagar då och då, eftersom det tar ett par dagar att komma igång. Om man inte går på stan och blir inspirerad, då får man kasta sig hem och skriva, annars kan ju inspirationen gå över innan man kommer hem.
SHOWTIME: Du har inte funderat på att skaffa dig en Walkman-bandspelare med inspelningsmöjligheter?
PLURA: Nej, men jag funderar på att alltid ha anteckningsbok på mig, men det har inte blivit av. Det är tråkigt i början när man skriver för det går jävligt trögt, men det är kul sen när man kommer igång.
SHOWTIME: Skippar du många låtar?
PLURA: Ja, det gör jag. Det är mycket som inte blir mer än idéer och utkast. Det är ofta så att man sitter och sliter med en låt på gitarren en hel dag. Då plötsligt kommer man på något annat som föds ur det första, då skippar man det första man höll på med i två dagar.
Så blir det en ny låt på en halvtimma. På så sett har man väl skippat många låtar. Det kan vara nyttigt att ta upp samma grej ett par år senare.
SHOWTIME: Spar du alla gamla idéer nedskrivna?
PLURA: Det mesta, men jag tar aldrig fram och tittar på det. Är det någonting som är bra sitter det kvar i huvudet ändå.
SHOWTIME: En del hävdar ju, att om man inte kommer ihåg det i huvudet så är det värdelöst.
PLURA: Ja, det är möjligt att det är så. Så är det nog för mig. Det finns åtskilliga låtar som det finns en vers på bland mina pärmar och lådor.
SHOWTIME: Arrangerar ni låtarna innan ni spelar in, eller gör ni låtarna i studion?
TONY: Det är olika på olika låtar. Vi försöker ha trummorna och basen bestämda någorlunda, annars vet man ju inte alls vart det kan bära hän.
CARLA: Många låtar har ju förändrats helt. Det låter helt annorlunda på plattan än när vi spelade dem först. ”3:ans spårvagn genom ljuva livet”, t ex.
PLURA: Där har vi en så’n låt som vi aldrig hade repat på innan vi spelade in den.
CARLA: Den lät som en Springsteen-låt rakt av, så ändrade vi på den och så tog den fem minuter att spela in. Det har ju blivit en av våra mest kända låtar. Det är jävligt olika det där.
PLURA: 80% av alla låtar har vi repat på innan vi går in i studio. En, två låtar på varje LP är gjorda i studion.
SHOWTIME: Ni har haft en tendens till att lägga lugna låtar på slutet av varje LP.
PLURA: Dels är det tekniskt, Anders Lind på Silence har alltid hävdat att lugna låtar som är glesare graverade ska ligga sist.
TONY: Det ”distar” om alla attacker på inspelningar.
CARLA: Det blir sämre och sämre ljudkvalitet på en skiva ju närmare centrum pick-upen kommer. Hör man då en öslåt på innerspåret så blir det distortion.
PLURA: Det är inte bara det. Jag tycker om att ha en lugn låt sist. Som ett glas konjak efter maten.
SHOWTIME: Spelar ni fortfarande material från Pojkar, Pojkar-LP:n?
PLURA: Ja. Men ingenting tidigare.
SHOWTIME: Jag tycker det är synd att ni inte spelar ”Rebellen”.
PLURA: Det var evigheter sen. Det var väl en sju-åtta år sen vi spelade den.
SHOWTIME: Känns det fortfarande lika kul att lira låtar som är fem år gamla?
TONY: Jo, om man inte har spelat dem på länge.
CARLA: Det kan ju vara jätteroligt att spela en helt ny låt om den funkar bra.
PLURA: Låtar som vi spelade första gången för två veckor sedan är skitroliga att spela, det märker man.
SHOWTIME: Ni gör ofta om låtar, ger dem nya arrangemang, t ex ”Allt som folk säger”.
PLURA: Nu när vi har mer blås har vi arrangerat om många låtar.
TONY: Äldre låtar som är bra.
PLURA: ”Din lilla hund” m fl.
SHOWTIME: Är texterna viktigare än musiken?
PLURA: Det vet jag inte. Svårt att säga, för mig hör de ihop mycket. De är i varje fall minst lika viktiga. Men jag gillar musik där inte texterna är så viktiga, som ABBA och Earth Wind & Fire. De texterna passar jättebra till musiken, även om de inte är bra på samma sätt som Bob Dylans texter. De kan funka som ljud.
CARLA: Undra om ABBA skulle fungera med Dylans texter?
SHOWTIME: Det vore ett intressant experiment att arrangera om Dylan så att det låter som ABBA. Men Dylans texter är mer komplicerade än hans musik.
PLURA: Jag tror inte att man tänker så. Det är viktigt alltihopa.
TONY: All musik har sin kvalitet. Dylan har en form som han kör med väldigt mycket. Det är aldrig taskigt.
SHOWTIME: Ändrar ni er musikaliska stil inför nya LP:n?
PLURA: Det gör man ju hela tiden.
TONY: Det lilla vi har snackat är att vi inte ska göra musik som kan definieras som sån eller sån musik. Det är lätt att man går i en fälla att nu ska vi spela si eller så. Man gör låtarna så bra man kan göra dem. Utan att direkt göra en stil.
SHOWTIME: Pojkar, Pojkar är ju en väldigt varierad platta, medan de senare verkar lite mera homogena.
PLURA: Det beror väl på att vi är mer medvetna nu.
TONY: På Pojkar, Pojkar hade vi nästan bestämt att vi skulle göra en slags experiment-LP.
CARLA: Vi skulle verkligen våga en massa grejor.
PLURA: Det spelar ingen roll vad man bestämmer innan. Det ger sig själv. På Musik För Miljonärer bestämde vi att det skulle vara korta låtar och snabba. Den är ju så. Det är nästan den roligaste skivan.
SHOWTIME: Går ni mycket på andras konserter?
PLURA: Så där. Nu när vi är ute och spelar så missar man ju mycket. Jag går ner på Ritz, det är nästan kvarterskrogen för några av oss. Annars, ska man till Konserthuset ska man ju tälta i fyra veckor för biljetter.
SHOWTIME: Ni kan ju byta bokningsfirma till EMA-Telstar…
PLURA: Jo, men det går att fixa biljetter, men då hamnar man under taket.
SHOWTIME: Där är det uruselt, jag satt där på Costello.
TONY & CARLA (i korus): Vi med!
SHOWTIME: Vilka tillhör era influenser förutom Bob Dylan och Elvis Costello?
PLURA: Bob Dylan är väl inte så mycket en influens, det är väl nästan bara jag som lyssnar på honom i hela bandet. Allt möjligt, all slags musik.
CARLA: Beror på. Jag lyssnar på Rolling Stones…
Nja, men bra låtar är influenser. Det ingen roll vad det är, om det är rock eller inte. Jag lyssnar på Barbara Streisand. Kanske det beror att på man blir äldre. En yngre person kanske tycker att U2 är häftigt. Så lyssnar man på radion och tycker att det är en häftig låt.
PLURA: Om man ska göra låtar lyssnar man mycket på sångskrivare och hör hur de tacklar texter.
SHOWTIME: Det finns mycket fördomar om musik, musik bedöms ofta efter vem som har skrivit den.
CARLA: Så är det mycket i Sverige. Det uppdelas så mycket att man ska inte gilla den-och-den för den är på det bolaget.
SHOWTIME: Har ni fått kritik för att ni lämnat ett musikrörelse-bolag för ett kommersiellt bolag?
TONY: Nej, alla förstår väl att vi måste göra så.
PLURA: Vi har ju råkat ur för att några har sagt det privat.
TONY: Mmm. Det är sant.
PLURA: Men ingen direkt i tidningen. Schlager har bara rapporterat det.
SHOWTIME: Schlager ska väl inte säga något, som sålt sig till Saxon & Lindström.
PLURA: Det var väl därför, de visste väl vad som var på gång.
TONY: Det får väl slutresultatet bedöma om det är bra.
SHOWTIME: Gillar ni journalister?
PLURA: Journalister har varit väldigt snälla mot oss. I början när vi spelade fick vi dåliga recensioner, men de senaste åren har det ju vänt. Det är jävligt lätt att sitta och klaga på journalister, det är för lätt nästan.
TONY: Man kan ju inte säga att det är en konstart som är sådär jätteutvecklad. De grejorna har sagts till leda.
SHOWTIME: Även om ni kanske är kritikernas gunstlingar, så köper folk era skivor. Många kritikergunstlingar säljer inga plattor.
PLURA: Nej. När man ser sådana omröstningar om årets bästa plattor som journalisterna gör så undrar man. Men det är klart, det är deras personliga smak. Sen när man läser skivrecensioner av skivor som man själv tycker är urusla, som recensenterna tycker är jättebra, så undrar man.
SHOWTIME: Hur mycket säljer ni?
PLURA: Senaste skivan har sålt 20000, Genom Ljuva Livet har sålt…
TONY: 35000.
PLURA: Musik För Miljonärer har sålt 20000 också. Godkänt, inget märkvärdigt.
SHOWTIME: Men det är betydligt bättre än många svenska skivor som bara säljer 2000-3000.
PLURA: Av rockskivor är det inte många som säljer mer, däremot alla dansband…
SHOWTIME: Varför sålde Genom Ljuva Livet mer än Tuff Lust?
TONY: En teori som jag har är att gör man en skiva som är väldigt bra, men som inte nöts in hos lyssnarna så märks det på nästa. Musik För Miljonärer var det många som verkligen tyckte om. Så det var rätt naturligt att Genom Ljuva Livet skulle sälja mer.
CARLA: Då borde Tuff Lust ha sålt ännu mer.
TONY: Jag vet inte om det gick för lång tid eller någonting hände som gjorde att den inte sålde. En del påstår att det är hela branschen. Egentligen så är vi på samma nivå, men att hela skivförsäljningen har sjunkit.
PLURA: Själva intresset för rockmusik var rätt starkt 1977-1981.
SHOWTIME: Det har väl sjunkit nu.
PLURA: I varje fall för Sveriges del. Jag tror inte att journalisterna kan påverka lika mycket vad som ska sälja.
SHOWTIME: Det kommer mycket färre intressanta svenska band. Ni är nog det äldsta existerande rockbandet.
TONY: Några gamla göteborgare är ju sega och så Björn Afzelius, Mikael Wiehe…
SHOWTIME: Fast de har ju bytt folk hela tiden. Ni har ju hållit ihop i elva år.
TONY: Jag tror att det är lite grann samma människor som har hållit ihop där nere runt Malmö och Göteborg. Det har ju varit lite mer splittrat här i Stockholm.
SHOWTIME: I varje fall på senare tid.
PLURA: För några år sedan kom det en massa nya band som det skrevs om i pressen som inte hade någon plattform alls ute bland folk. Det är väl lite fel på något sätt. Men visst finns det bra band nu också, Ratata tycker jag är bra.
SHOWTIME: Det gör jag också.
TONY: Det finns många unga musiker som är skickliga. Tyvärr finns det inte så många låtskrivare. Det är Mauro Scocco och en fyra-fem till som försöker jobba hårt med att skriva låtar.
De flesta verkar inte orka med det. Sverige har gott om bra musiker, har jag fått för mig i varje fall, men de vet inte riktigt vad de ska göra av sig.
PLURA: De får börja spela hårdrock.
SHOWTIME: Det är något som kommer tillsammans med reggaemusik.
TONY: Reggae?
SHOWTIME: Det är en massa 14-åringar som står och lirar reggae i källaren. Planerar ni långt i förväg för Eldkvarn?
TONY: Man har det väl på känn ungefär, för det ska kännas intressant. Det tänker väl du mycket på?
PLURA: Visst.
TONY: För att hålla ihop ett band måste saker och ting hända, det är bl a därför vi bytte bolag.
PLURA: Vi planerar ungefär ett halvår i förväg.
SHOWTIME: Ni vet vad ni gör till i sommar.
ALLA: Ja.
PLURA: I stort sett.
TONY: Om vi inte tröttnar på att spela ihop, så vet vi väl ett år. I och för sig kan mycket hända, men det brukar inte hända någonting, utan det blir som vi har tänkt oss.
SHOWTIME: Det var några år i rad som ni jämt spelade in i
september.
PLURA: Ja, just det. Det bytte vi då med Tuff Lust. Den största skivförsäljningen är då, på hösten, sägs det.
TONY: Tuff Lust har försvunnit, det är ingen som pratar om den. Det kan ha att göra med att folk inte gillar den, men det tror jag inte. Det har nog att göra med att det hinner komma så mycket. När folk ska köpa skivor i november-december, då är det hoppfullt.
SHOWTIME: Personligen tycker jag Genom Ljuva Livet är bättre än Tuff Lust, bara för stämningen på den förstnämnda tilltalar mig bättre. Musikaliskt är de lika bra.
TONY: Så där tycker vi nog själva.
PLURA: Vi gjorde det lite medvetet också, i varje fall ville jag göra en lite tyngre och svårmodigare LP. Men det kanske inte är lika bra låtar…
SHOWTIME: Kände du dig mer svårmodig när du skrev materialet till Tuff Lust?
PLURA: Nej det var bara att jag ville göra det. Ett inre tvång (skratt).
TONY: Vi kom riktigt i balans mellan vad Plura höll på med och vad bandet på något sätt ville göra. Någonstans kanske vi har misshandlat låtarna.
PLURA: Det är väldigt många lugna låtar, svarta så där.
SHOWTIME: Vad driver er?
PLURA: Samma som driver dig (skratt).
SHOWTIME: Oj då! Är det det som driver er.
TONY: Det är vårat yrke.
SHOWTIME: Men ni skulle kunna försörja er som musiker i andra band, du Tony skulle kunna vara producent.
TONY: Det är ett spännande band att jobba i.
PLURA: Det är väl för att man tror att man kan göra det där jättebreaket, med jättebra låtar.
SHOWTIME: Vill ni toppa listorna?
PLURA: Det vore kul, men det är inte det som driver oss. Då skulle vi ha slutat för längesen.
TONY: Det är en typisk grej som bara hamnar vid snack. Alla vet någonstans att sån musik skulle gå hem, men det gör vi aldrig ändå.
PLURA: Det gör man väl inte om man ska vara seriös, men det kanske man inte ska vara i den här branschen. Om man ska hålla på länge ska man inte hålla på att kalkylera vad man ska göra. Man får försöka göra det som känns ärligt för sig själv.
SHOWTIME: Ni har ju vad som på engelska kallas street-credability, ni gör ju material som känns ärligt och bra för er själva, men är sånt som skulle kunna vara jättespekulativt.
TONY: Det tror jag nästan alla lyssnare upplever också, att det finns någon slags ärlighet, men att det har mer eller mindre betydelse för andra människor. En del kan tycka att det är helt ointressant, men ingen kan säga att det är förljuget.
CARLA: Det står sig ganska bra.
PLURA: Vi har väl gjort vissa försök på vissa låtar…
TONY: Men det blir alltid misslyckat.
PLURA: Och det känns inte så bra.
TONY: Hela det här med att vi laborerat utifrån kommande stilar tycker jag ofta har misslyckats. Om vi ska göra något reggae-aktigt eller disco-aktigt eller så, så skäms man för det sen när man lyssnar på det. Det brukar bli en låt på varje platta som är ett sånt där stilförsök.
PLURA: Som man skulle låtit bli kanske.
TONY: Ofta blir det att man misshandlar låtarna för att de ska passa in i en annan form.
SHOWTIME: Går ni tillbaka och gör om låten live då?
PLURA: Ja, oftast.
SHOWTIME: Ändrar ni spelordning på låtarna varje kväll?
PLURA: Ja, det kan man säga. Det finns en slags grov låtordning som ändras. Vi kastar in några nya låtar och tar bort några. Det kan vara problem ibland (skratt).
SHOWTIME: Har ni mycket konflikter inom bandet?
PLURA: Tja.
CARLA: Inte mer än något annat band.
PLURA: Inga våldsamheter.
TONY: Konflikten är just att rollerna är så definierade att det kan kännas som trist att bara spela trumpet hela sitt liv på en annan människas låtar. Den konflikten finns ju alltid. Det finns inget annat sätt än att säga: Gör något kreativt själva! Det är inget fel i själva bandet. Då får alla hitta på någonting att göra.
SHOWTIME: Ni kan ju inte gärna börja byta instrument.
TONY: I och för sig så finns det väl de som tycker det i bandet, men det skulle väl inte vara speciellt kul.
SHOWTIME: Du kan ju börja spela trummor.
CARLA: Tja.
PLURA: Vill du det?
SHOWTIME: Vad ska Raga de Gosch spela?
TONY: Han kan spela vad som helst.
SHOWTIME: Sliter det inte mycket att vara ute och turnera?
TONY: Vi har ju spelat 100 spelningar om året i tre år, det känns som panik om vi inte kan dra ned och ändå ha samma ekonomiska utbyte. Det känns som att sitta i en fälla på något sätt. Det kommer ju inte att hålla.
PLURA: Om det går bra på turnén, om det kommer mycket folk och det går bra att spela, då funkar det. Då är det mycket lättare att stå ut med turnélivet. Är man ute på öken-turné så kan det vara verkligen kämpligt.
SHOWTIME: Tar ni med er familjer på turné?
PLURA: Nej, det har väl hänt någon gång att de åkt med, men de har ju sina yrken.
CARLA: Det är jobbigt med vintrarna, att ligga ute och spela i januari är inte så kul.
TONY: Nu har vi tagit ledigt december-februari för att slippa hela det där att halka omkring.
CARLA: Det är mörkt hela tiden, man vaknar när det är mörkt.
SHOWTIME: Ni blir verkliga nattmänniskor.
CARLA: Man blir ju det.
SHOWTIME: Jag gillar mörker.
TONY: Men inte kyla.
SHOWTIME: Nej.
TONY: En grej som skulle kunna hända är att skivorna kan distribueras i Skandinavien lite mer så att man breddar sig. Det går inte att se något sätt att bredda oss inom Sverige. Att plötsligt bli nån jättehit, det tror vi inte på.
PLURA: Overnight-sensation.
TONY: Då hajar jag inte någonting…
PLURA: Det nya bandet Eldkvarn slog igenom över en natt.
SHOWTIME: Ni får göra en helt egen TV-serie.
PLURA: Det vore kol att spela i andra länder.
SHOWTIME: Ni har inte funderat på att göra låtar på engelska?
PLURA: Vi har snackat om det.
TONY: Nu har andra gjort försök före oss och det har ju varit som att köra huvudet i väggen.
PLURA: Secret Service har ju lyckats.
SHOWTIME: Det är ungefär tio svenska band som lirat i England. Förutom ABBA så är det inga som har lyckats.
PLURA: Det krävs enorma satsningar och pengar. Det är mycket möjligt att vi gör det. Stranded är ju intresserade av att hjälpa oss. Om vi känner att det är någon stark låt på den här LP:n så…