Göteborgsmusikanten Arne Österlindh är ett ”hett” namn just nu. Både här hemma i Sverige och i Europa. Arne som hittills kanske är mest känd för sina insatser i The Spotnicks, hörs även på Streaplers nya LP och närmast skall Arne göra en solo-LP för den tyska marknaden, beställd av en av Schweiz största musikförläggare, Peter Pozza! LP:n skall produceras i Göteborg av Bo Starander på Tal & Ton i vår! Dessutom skall Arne Österlindh hinna med att sälja steel-guitars av kvalitetsmärket Sho-Bud. Han är nämligen svensk generalagent för de här Nashville-tillverkade instrumenten!

29-årige Arne Österlindh har spelat med i västkustsband som Country Jan & Rasket samt Crock. Sistnämnda grupp kompade duktiga sångerskan Carina Wessman bl.a.

Spotnicks-topp!

Men det är mest för sina superba insatser som steel-gitarrist på The Spotnicks 20-års-jubileums-LP ”Still Crazy after all those years” som Arne uppmärksammats. Åtminstone utomlands. Här hemma sköttes nämligen marknadsföringen av den här jättefina Spotnicks-LP:n synnerligen illa. (Skäms Polygram!).
Detta trots att plattan innehöll så givna hits som Bosse Winbergs underbart festliga version av signaturmelodin till TV-succén Lödder!
Hur börjar man då spela ett så ovanligt instrument som steel guitar? Och varför?
— Jag hade länge gått och vurmat för steel-guitar-soundet långt innan jag själv började spela, berättar Arne.
— Jag hade hört och fascinerats av det där speciella ljudet på massor av skivor eftersom jag alltid gillat countrymusik.

Guy Mitchell…

Kommer Du ihåg den första platta Du hörde där Du var medveten om att det fanns en steel-guitar med?
— Det var en skiva jag fick under ett besök i Tyskland. Jag var väl ca 16 år och var ute och reste med min pappa. Sångaren på skivan hette Guy Mitchell (en kille som var på tapeten i slutet av 50-talet mest) och bakom honom hördes massvis med steel-guitar. Vad låten hette minns jag däremot inte.

Svårt spela snabbt OCH rent!

Är det svårt att spela steel-guitar och att lära sej hantera instrumentet? Och i så fall, vad är det svåraste?
— Det knepigaste är att kunna spela snabbt och rent samtidigt när man måste hoppa upp och ner på ”brädan”. Först tränade jag väl så där i fjorton dagar för att lära mej var ackorden låg och sedan var det bara att öva och öva. Det var mycket svårt till att börja med. Ideligen var det trösklar och trösklar. Men sedan känns det underbart när man får grepp om flytet…

Idag behärskar Arne Österlindh sitt instrument närmast till fulländning och på Streaplers LP Evelina avtackas Arne speciellt för sina insatser på LP-omslagets baksida. Och det är han verkligen värd. Han är en snabb och påhittig steel-guitarist. Han har fin känsla både för det melodiska och rytmiken och dessutom låter det som om han tyckte det var roligt att spela. Han låter inte rädd och försiktig som en del av sina svenska kolleger.

— Klös i nyporna!

Vad har Du för egna favoriter bland dom stora steel-guitar-stjärnorna?
— Jag hade Lloyd Greene som läromästare (han spelar på Sho-Bud han också!) och lyssnade ofta på hans skivor när jag började spela. Lloyd har mycket ”picking” på sina plattor. Han gör fräcka prylar och är inte så mycket för smöriga grejer. Hank DeVito är en annan steel-guitarist som jag uppskattar mycket och ofta lyssnar på idag. Han har verklig ”klös” i nyporna.

Förutom att spela steel-guitar och sköta Sho-Bud-agenturen i Sverige hinner Arne också med att komponera och att ge lektioner i den ädla konsten att spela steel-guitar.
— Sju elever hade jag förra säsongen och det är ganska många med tanke på att det här handlar om ett så ovanligt instrument som steel-guitar.
Som kompositör har Arne åstadkommit bl.a. Gyros Pitta. En instrumentallåt som han först körde tillsammans med Spotnicks under namnet Symaskins-Blues men som sedan av Spotnicks kapellmeister Bo Winberg fiffigt döptes om till ”Gyros Pitta” efter en grekisk maträtt!

— En ”jävel” på steel…

Närmast väntar nu flera nyskrivna Österlindh-låtar på att bli inspelade när Bo Starander på Tal & Ton skall sätta igång det steel-guitar-LP-projekt som hittills bara har namnet ”XX”.
På tal om Gyros Pitta, så låg den på ena sidan av Spotnicks senaste single för Tysklandsmarknaden (andra sidan var gamla Ghost Riders in The Sky) så i Tyskland vet redan många vem Arne Österlindh är, och att han är för att citera branschfilm ”en jävel på steel”. Nu väntar vi bara på att fler svenska lyssnare skall upptäcka Arne. Det är han verkligen värd!