Sator Codex är en bjärt kontrast mellan det oändligt vackra och nästan skrämmande. Borlänge-bandet — som fått oväntat fina recensioner för sin singel ”Howling” — bygger sin musik till stor del på intuition, men har ändå en färgrik och stark ljudbild som låter väldigt genomtänkt.
— Det där med kontraster stämmer rätt bra, men det ligger inget medvetet i det. Låtarna kommer till helt naturligt och blir som de blir mest på att vi provar oss fram med olika ljud och experiment.
Den som säger det är Hasse Gäfvert, bandets klaviaturspelare. Förutom honom består bandet av Cris Clarin, Kent Norberg, Micke Ohlsson och Chips. Överallt jämförs Sator med andra grupper. Cure, Killing Joke, Bauhaus och Sister of Mercy är bara några exempel på grupper som det dragits paralleller till. Men hittills har alla skribenter nämnt olika grupper, vilket lätt förklaras med att det inte finns någon konkret influens att peka på.
— Det går att höra vilken genre vi tillhör, men det finns absolut ingen grupp vi har påverkats mer av än någon annan. Vi vill försöka hitta något eget utan att påverkas så mycket utifrån.
I inledningen skrev jag att Sator Codex var en bjärt kontrast mellan det vackra och skrämmande, och just det tycker jag är det centrala i Sators musik. När jag lyssnar på låtarna är bilderna för mitt inre ödesmättade, vackra landskap som i nästa sekund exploderar i otäcka, isande scener.
Ibland tillkommer en klarinett, en fiol eller ett oljefat. Ändå bygger musiken mest på en naturlig känsla, utan genomtänkt planering. Imponerande.
Med 99 procents säkerhet kommer Sator Codex att spela på Stockholms rockdagar. Då har även huvudstadens rockintresserade chansen att se ett av Sveriges för tillfället intressantaste band.