På Lolita Pops LP hörs en sitar. Och en gammal läckande tramporgel hörs också med jämna mellanrum. I en låt spelas den fyrhändigt.
Det kallades psykedelia.
— Egentligen skulle vi velat haft många fler och längre passager där låten liksom stannar upp, där man kan mixa in bakvända gitarrer och andra ljud. Men vi hade inte tillräckligt mycket tid i studion för att verkligen kunna utveckla det. Så nu blev det istället så att vi de sista dagarna ägnat oss åt att klippa ner varenda låt. Jag vet inte hur många meter inspelat material vi bara klippt bort.
— Dagge Lundqvist, vår producent, är enorm på att klippa i banden. Det märks att han arbetar som tekniker på radion.
— Egentligen skulle vi kunna ge ut en bootleg med alla bortklippta bitarna samlade.
Det är gitarristen Sten Booberg som är den stora psykedelia-entusiasten i gruppen. Det är vad han växt upp med.
Men oroa er inte. Lolita Pop har inte låtit håret växa eller satt på sig afghanpälsar. Deras nya har mer kraft än den tidigare och gitarrerna är råare. De fortsätter utvecklas bort från Television-stämpeln mot Lolita Pop-stämpel.
— Det är kul att läsa en radannons där band söker musiker och uppger Lolita Pop som största influens. Då blir man glad.
Ny basist i gruppen är Ulf Lernhammar som spelade cello på förra skivan. Men den förra basisten Thomas Johansson skriver fortfarande huvuddelen av texterna.
Sten:
— Turkdisco. En låt är turkdisco. Annars vet jag inte vad det är för musik på skivan.
Karin Wistrand:
— Det värsta är att man aldrig vet vad man håller på med, hur det låter, när man är i en grupp.