RANDY CRAWFORD
Nightline
(Warner Bros)

Randy Crawford sjunger som en dröm, som en lärka, vad du vill.
Rösten kan vara öm och mjuk, stark och kraftfull.
Randys sång är i samma genre som Diana Ross.
Då menar jag att hon är en av få sångerskor som är en lika stor sångartist och röstbehandlare som Diana.
Jag menar också att man knappast kan kalla den här LPn för soul. Även om Randy inte, som Diana, har övergått till underhållningssång utan hudfärg, så måste man kalla LPn ’Nightline’ för svart underhållningssång.
Tror du att jag med detta sista pratar illa om Randy, så tror du fel. Randy Crawford är en av mina favoritsångerskor. En av dom duktigaste populärsångerskor som finns idag.
Men det jag menar och gör är att jag sitter och knackar på skrivmaskinen medan jag försöker övertyga mej själv om att LPn ’Nightlife’ ändå och faktiskt inte…
…Ovanstående skrev jag på fredag förmiddag när jag lyssnat på LPn fem, sex gånger. När jag nu sätter mej vid skrivmaskinen igen är det söndag eftermiddag och jag har låtit en kassett med LPn spela i mitt öra kanske trettio gånger.
Det finns två sorters låtar på plattan: halvsnabba (ofta står rytmbox och synt för rytmerna) och balladmelodier som domineras av ”traditionella” instrument, d v s inte syntar.
Efter alla dessa genomlyssningar tycker jag att LPn är bra, men den är bra tack vare Randy Crawfords röst. Jag kan räkna åtminstone händerna fulla med sångerskor och sångare som inte skulle ha klarat av att med dom här sångerna göra en bra LP.
Låtarna saknar profil. Dom saknar melodier och dom saknar innehåll. Texterna går sin vandring kring samma gamla längtan/trängtan- och hjärta/smärta-tema.
Randy har ju så många känslor i sin röst! När hon lyckas göra så mycket av sånger som innehåller så lite — vad skulle hon då inte kunna göra med riktigt bra texter till riktigt bra melodier med riktigt bra arr?!
Men den LP väntar Randy fortfarande på att få göra och skivköparna på att få höra.
Hade jag varit producenten Tommy LiPuma, så hade jag sagt att två inspelade låtar, den italienska(?) ”Why” och ”In real life”, bägge två ballader, dom duger, dom är bra. Inte fenomenala, har inga märkvärdiga texter, men dom är bra. Resten tar vi som demoinspelningar och utvecklingskostnader. Nu gäller det att hitta åtta bra låtar till…