Medelåldern för bandet blir bara lägre och lägre. Är det medvetet?
— Klart det är medvetet, säger Mikael Wiehe. Det är ju ungdomen som gör intressant musik.
— 37-åringarna — dom som är lika gamla som jag alltså — lirar ju jazz. Och 30-åringarna lirar rock. Det är för trist.
Av Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis återstår nu bara Wiehe själv och gitarristen Fjellis.
Till förra turnén förvann basisten Arne Franck. En yngre förmåga, Jan Valentin, övertog basen. Och Hans Åkerheim kom med på synthesizer.
Till nya turnén — turnéstart i mitten av juni med en möjlig förpremiär på folkfesten i Malmö — har också trummisen Håkan Nyberg försvunnit. Trummor spelar nu istället Joakim Rooke. Och bakom syntarna står Annie Bodelson. Bägge från Louise & The Porny Peas.
Hans Åkerheim finns fortfarande med, men på slagverk.
Innan vi sätter oss och pratar har jag hört Wiehe, Fjellis, Valentin, Åkerheim, Bodelson & Rooke repetera en låt. Hur det lät? Tja, Albert Ayler (Mikael spelar sax) möter Talking Heads…
— Vi repade sex gånger, säger Mikael. Sen hade var och en, inklusive jag själv, möjlighet att hoppa av. Som tur var gjorde ingen det.
Jobbar ni med låtarna på annat sätt nu? Jammar ni ihop dom?
— Nej, säger Fjellis, det gör vi ju inte.
— Jag gör låtarna, säger Mikael. Men jag gör dom på ett annat satt än tidigare. Jag gör inte längre melodier som kan sjungas till gitarr.
— Jag nynnar in korta bitar på en liten bandspelare. Sen jobbar jag vidare på min 4-spårsbandspelare.
— Texterna är också korta stumpar. T ex “Jag är glad”, som sen kan bli “Jag är trött, jag är lessen…”
— Talking Heads, säger Mikael, dom var vändpunkten. Dom var en oerhörd injektion för mig.
Så tar alla fram almanackorna för att pricka in repdagar.
Efter den har repetitionen åker Mikael till Paris på en månad. Och han har gjort upp ett noggrant schema för hur bandet ska repa medan han är borta.
Först ska Annie lära sej syntkompet av Hans. Sen ska dom fyra ungdomarna — Fjellis jobbar under veckorna med Länsteatern i Ronneby — repa. Och så när Fjellis kan alla fem tillsammans.
Ni kommer att spela både nya och gamla låtar?
— Javisst, säger Mikael. Jag kan inte komma till Norrland utan att spela “Titanic”. Det är inte tufft. Det är bara taskigt.