ANDERS F RÖNNBLOM, Krig & Fred & Country Music (Mercury)
En balansräkning över just Anders balansgång med ena foten på och andra foten vid sidan om Tarschan Boulevard. Mellan Ramlösa Kvarns lättjefulla tillvaro och ett hotande tredje världskrig med kärnvapen.
Det är Anders F Rönnbloms nya LP.
Byt ”krig” mot kamp, ”fred” mot flykt och ”country music” mot rock USA:s och dom svenska 50-, 60- och 70-talsgenerationernas folkmusik — så har du en exakt beskrivning av Anders texter och musik.
På sina senaste plattor har Anders — mot sin egen vilja, har det verkat ibland — politiserats allt mer.
Nya LPn är det slutgiltiga ställningstagandet. Nu har utvecklingen i världen blivit så skrämmande att Anders måste använda sina låtar till att beskriva och mana till kamp mot utvecklingen. Hans texter är tydligare — mindre symboliska, mera rakt på sak.
Musikaliskt är Anders en traditionell rockmusiker. Efter tio LPn är han fortfarande trogen sina rötter: country, rock & roll och 60-talsrock.
Men han är ändå avvaktande nyfiken på den nya rockens ljud och uttryck.
Äää, jag går som katten kring det heta grötfatet. Vad jag tycker om LPn?
Si — och så, tycker jag.
”Det är inte rock’n’roll längre”, en dikt som Anders läser till musik, har en bra text. Men musiken lyfter inte texten en millimeter ytterligare. ”Barnen från Berlin” och dom tre låtarna från ”Personligt”, en film om prostitutionsprojektet i Malmö, har typiska, men intetsäjande Rönnblom-melodier. ”Fredsblomma” och ”Lång tid” är variationer kring ackord jag hört många gånger — och bättre! — på Anders tidigare LPn.
Men här finns också utmärkta, personliga låtar. T ex ”Tusen bomber och en cha-cha-cha” och ”Europa brinner”. Och framför allt: titellåten och ”Rockabilly baby with a hard-on”, som är mycket stilkänsliga hyllningar till country resp rockabilly.
Kräver jag för mycket av Anders? Jag kräver ju att han hela tiden ska överträffa sej själv: göra nya ”Tarschanboulevarder” gång på gång.
Anders F Rönnblom är ojämn. Men han är alltid intressant, alltid bra. Och när han är som bäst är han också BÄST! En rockande poet som gör dom bästa skildringarna av Sverige från 60-till 80-tal som jag hört eller läst.
Fick jag göra en samlings-LP med det allra bästa från Anders F Rönnbloms samtliga LPn skulle det inte va snack om saken. Då skulle hela Sverige hålla med mej.
Det skulle inte förvåna mej om nån lustigkurre då utnämnde honom tja, den nye Bellman…
Lämna ett svar