SCHLAGER är mogen för en ny reportageserie. Den här gången tänker vi tackla läget i Rock-Sverige. Utifrån musiken och det allmänna läget.
Vi började med att skicka Thore Soneson och Hatte Stiwenius till östgötaslättens slumrande borgerlighet — Linköping.

”Lagom ledig/lagom bleka/lagom ledsen/lagom legalt/lagom legend/lagom liberal/lagom lejda/lagom lektyr” från Kanonballs låt Lätt och Lagom på Arnes Korvbar

Det var inte svårt att bilda sig en uppfattning om Linköping.
Alla var nästan rörande eniga om en sak — Det är en förort till Stockholm.
— Det är en flyktvåg som pågår. Men jag tror inte på den. Istället beror det på en själv, vad man gör här, säger Sven Dolling som är kassör i rockföreningen Rock d’Amour.

Linköpings problem är inte arbetslöshet, stans viktigaste industri SAAB har just nu mängder av jobb. Och den andra viktiga, regionsjukhuset, är en säker arbetsplats.
Problemet är snarare det mänskliga klimatet. Linköping är en småborgerlig stad. Livet flyter på i trygga fåror, bland ungdomar och vuxna. Det enda som upprör är stans A-lag som består av ett 40-tal som samlas kring Systemet eller när huvudorganet Östgöta Correspondenten på sin barnsida påstår att Gud inte finns. Då vaknar insändarstormarna.
Ett annat tecken på klimatet är att kommunens politiska block väger exakt jämnt, men en enda KDSröst flyter omkring och röstar på det som passar för tillfället.

Rockställen

Ändå har stan ett för rockpubliken ganska stort utbud av rockställen och konserter. Tre viktiga lokaler, Grottan i Folkets Hus, studentpuben Flamman och fritidsgården Arbis, turas om att ha musik. Rockföreningen Rock d’Amour har ordnat i genomsnitt två konserter i månaden det senaste året, har 250 medlemmar och blir mer och mer aktiva. Det senaste året spelade 30 lokala band på deras konserter.
Idag finns, enligt rockkännarna, ett 25-tal aktiv band. Men de flesta existerar ett kort tag för att ombildas och ombildas igen.
På skiva har bara ett fåtal visat sig. På hemmaplattor eller genom tidningen Jörvars Gosskörs kassett ”Arnes korvbar” som är en sida av det unga Linköpings musikliv.
Där finns grupper som IQ55, Gala, Lördagsexpressen och On-Birds. Alla från Linköping och barn av efterpunktiden. Dom Dummaste gör en gästspelning och kassetten är det livligaste beviset utomstående har fått på att Linköping existerar på annat sätt än som ”stan E4an äntligen har byggts förbi”.
Själv hade jag inte sett mera av Linköping än stationen och Hatte kunde inte minnas om stan låg norr eller söder om Norrköping. Men vi gled i alla fall in och såg Linköpings ”skyline” två kyrkor, ett vattentorn, ett sjukhus och sju fabriksskorstenar avteckna sig mot försommarhorisonten.

Avslutningsfeber

Väl inne i centrum upptäckte vi gågator, små torg och insåg snart att stan låg i en skolavslutningsfeber. Vita mössor och skrålande vita klänningar fyllde våra två nätter. Studentsångens ”…hoppet är vår tre och vid dess löften vi knyta förbund…” ekade i nattgatorna. Men det kan väl aldrig vara så att någon tar den sången på allvar — nej då skulle man nog inte tjurrusa gator upp och ner. Snarare blir den en gallskrikspsalm till vardagens begravning och vrålhyllning till sommarens korta ”frihet”. Nu föds man igen — barfota ut i varma sommarnatten och leta efter en Staffan eller ängel att bli kär i.
Någon borde man ju hitta att älska…
Resultatet var överfyllda krogar, diskotek och gator, häpna normalinvånare och en och annan argsint hyresgäst som kastade spannar med vatten för att kyla ner de svallande känslorna, på gatorna.
Men inga rockkonserter.
Så själva kylde vi ner oss i Östgötaslättens stolthet, Frimurarhotellet, ett riktigt gammalt grosshandlarparadis. Där kostade en normal gin och tonic 45 kronor och racerpampen Smokey Åsberg från Anderstorp var den ende som glänste. Han har förresten den modernaste frisyr jag sett, en stubb som är klippt som en plattform mitt uppe på skallen. Hårstråna står fullkomligt i givakt och där ligger alla blixtfrisyrer i lä.
Fast den sortens modemedvetna punkposörerna finns inte i Linköping.

Tre kategorier rock

Rockföreningen Rock d’Amour drar inte heller några gränser mellan olika rockgenrer trots att det grovt sagt finns tre kategorier rockband idag.
Efterpunkarna, som IQ 55, Gala, On-Birds är antingen popmoderna eller syntexperimenterande.
Råpunkarna skiftar snabbast. Med gamla WBT och Spy i graven lever idag band som Ugli, Weine Wräks och Jabb.
Musikmusikerna är de äldsta, har traditioner bakåt hela sjuttiotalet och heter Vänner o Bekanta, Grabbarna X.
Band från alla kategorierna finns på någon form av inspelning, däremot finns inget skivbolag, så här följer listan på Linköpings Rock:
IQ 55, singel
BLITZEN,
SPY, EP
Elake Måns, singel
WBT, Lp, ”Får vi vara med…”
On-Birds/Mackt, singel
Arnes Korvbar, kassett med IQ 55, Gala, Lördagsexpressen m fl.
Glamour, singel
Nasty Boys, Ep