Det är få band i Sverige som vågar göra något eget. De flesta hakar på någon våg. Och vågerna drar förbi fortare och fortare. Cosmic Overdose surfar inte på någon våg. De gör egen musik och har egna idéer.

— Okey, vi är inte ett vanligt rockband, vi ser inte ut som ett vanligt rockband på scen för vi har inga trummor. Sen pytsar vi lite färg på våra grejer ibland å så där va, men vi står ju på den där rockscenen som är en etablerad företeelse trots allt. Vad vi bryter mot är själva konventionerna på scenen, men vi bryter ju inga ramar som har med rockscenen som helhet att göra. I början av 60-talet upplevdes pop och rockmusiken som en ny kultur. Det var en protest att ha långt hår och det retade en massa människor. Bara där låg någonting. Så fungerar det inte längre. Det enda som är progressivt i dag är att söka nya musikaliska vägar. Men det är ju inte alls lika rebelliskt, säger Gasleben, syntspelare i Cosmic.
När jag träffar dem sent en kväll i replokalen under rockklubben Errol’s är de mitt inne i repetitionerna inför den kommande turnén med Kai Martin & Stick!. Cosmic Overdose repeterar alltid intensivt periodvis eftersom Dan och Cyklon bor i Kalmar medan Gasleben bor i Göteborg. Förr när de inte hade så många spelningar upplevde de inte detta som någon nackdel, men i dag känns det som om det stoppat utvecklingen lite.
— Det gör att vi inte kontinuerligt kan utvecklas tillsammans, menar Dan. När vi träffas så känns det för det mesta som om vi bara gjorde det allra nödvändigaste innan vi skall ut och spela. Den lekfulla utvecklingen som vi var vana vid sen tidigare hämmas hela tiden, vilket är tråkigt.
— Från början så hade vi inte så många spelningar, men vi tog oss tid och träffades och spelade tillsammans i alla fall, berättar Gasleben. Nu har vi rätt gott om speltillfällen så nästan all tid går åt till det. Men att åka på turné är inte det viktigaste även om det är kul när man kommer ut och får spela för folk. Hade det bara handlat om det så hade jag lagt av för länge sen. Att jobba fram nya låtar, känna att man utvecklar sitt konstnärliga skapande, det är det som gör att man tycker det är roligt att spela.
För snart tre år sedan bestämde sig Dan Söderqvist och Terminalkapten Gasleben för att börja med något nytt. De hade tidigare arbetat med en multimediashow kallad “Ur” tillsammans, men valde nu att göra något helt annat. Allt onödigt skalades bort, Gasleben spelade synth och Dan gitarr. I stället för en trummis skaffade de en taktmaskin. Sin första spelning hade de under namnet Weird på Sprängkullen tillsammans med Ebba Grön och Skabb. För publiken var det något nytt och jag stod undrande, jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Berodde detta på den annorlunda sättningen eller på att musiken kändes främmande? Svaret ligger någonstans mittemellan.
Ur Weird växte så småningom Cosmic Overdose fram. Bandmedlemmar och sättning har varierat från år till år. Förutom Dan och Gasleben ingår nu också Jimmy Cyklon i gruppen. Även han spelar synth.
När de inte är ute på turné eller repeterar så upptar allt administrativt arbete en stor del av tiden. Dessutom måste de ha vanliga jobb för att klara ekonomin.
— Är man nyskapande står man alltid i motsättning till det etablerade, anser Cyklon. Det gäller all form av konstutövning. Då är det ju väldigt svårt att kunna leva på det.
— Men vi står väl inte längre i någon motsättning till det etablerade, säger en något förvånad Gasleben.
— I vårt uttryck tycker jag vi är det. Att skapa något på vårt sätt oavsett yttre påverkningar. Men för att göra det krävs tid och pengar och för att få dom resurserna måste man ändå anpassa sig lite. Det är där dilemmat ligger.
— Rockmusik överhuvud taget är en föråldrad musikform, menar Dan. Det är mycket dom idéerna det handlar om också. Det finns några grupper som börjat ifrågasätta, jag tänker då bl a på Public Image. Folk som försöker bryta det vanliga sättet att jobba med musik, det här med att göra en skiva och sen åka runt och spela.
— Vi själva snackar mycket om det och ifrågasätter vår roll, men även vi sitter fast. Det beror framför allt på att allt är så etablerat redan, det finns så många kanaler som redan är utstakade för en att det är svårt att bryta sig ur.
— Fripp gjorde en häftig grej när han åkte runt och spelade i skivaffärer, tycker Gasleben.
— Det kommer säkert att hända en massa utflippade grejer de närmaste åren, tror Dan. Visserligen kommer säkert mycket att kännas fel, men jag tycker ändå att det är positivt. Att det börjar röra sig i sådana riktningar.
Själva har Cosmic Overdose mängder av idéer. Att åka ut och spela på helt nya ställen som utomhustorg, vänthallar och liknande. Att söka upp folk i stället för tvärtom.
— Ambitionen är att bryta ramar även på andra sätt än rent musikaliska, menar Gasleben. Hitta ett nytt sätt att använda musik. Tyvärr har vi som det är nu bara inte råd att genomföra en sån grej.
— Det säger mycket om samhället när kulturen är så hänvisad till olika institutioner fast den borde vara mitt uppe i vardagen, tycker Cyklon. Man skall inte behöva gå till vissa ställen för att få känslokickar.
Lyssnar man på Cosmic Overdose första LP “Dada Koko” och jämför den med deras nya “4668” märker man genast att de nu börjat få tyngd och kraft i musiken. Detta beror nog på att de den här gången utnyttjat studiomöjligheterna bättre. Själva ljudet på taktmaskinen och basen har förändrats.
— Arrangemangen av låtarna är det viktigaste när det gäller sån här musik, menar Cyklon. Vi har ju inte vanlig rocksättning där basen skall spela det, trummorna det osv. Att synkronisera de instrument vi använder oss av är mycket känsligare. Sen krävs det också en viss musikalisk kunskap för att kunna förverkliga sina fantasier.
— Ibland måste man skala av allt sitt musikaliska kunnande och känna mer direkt, tycker Dan. Annars fastnar man lätt i sitt teoretiska kunnande, sin skicklighet på olika saker.
— Jag brukar låta bli att lära mig så mycket som möjligt… upplyser Gasleben de andra om. Jag brukar vara helt förutsättningslös när jag sätter mig ner för att ta ut en harmoni. Bara spela och känna vad som känns bra.
— Jag kan teorin ganska bra när det gäller harmonilära, kontrapunkter och så, berättar Dan. Men när det gäller att få fram ett visst ljud som i min fantasi låter psss ksch så får jag gå till Gasleben för han har kunskap om hur man får fram det ljudet ur en synth.
— När Dan säger psss ksch så säger jag att det är filterslutning med ökad resonans…
— Det är alltid kul att testa nya grejer och se vad det leder till, tycker Cyklon. Vi vet ju trots allt ganska bra vad vi håller på med musikaliskt.
Gasleben: Tala för dig själv. Det är väl snarare så att vi vet att vi vill testa olika grejer…
Cosmic Overdose texter följer samma mönster som musiken. Man experimenterar med ord och poesi som ibland får till följd att folk inte riktigt fattar vad det är dom vill säga. Men ofta är det så att lyssnaren själv tvingas tänka, kanske inte i samma tankebanor som textförfattaren, men man får i alla fall impulser som sätter igång fantasin.
— Att vi gör texter som kanske verkar lite vaga har mycket med vår människosyn att göra, tycker Gasleben. Att man ser människor som individer och inte som en massa som man skall påverka. På nåt sätt vill man förmedla en känsla som varje individ själv kan börja utifrån.
— Kan man få folk att känna någonting tycker jag att man är så klar man kan vara. Vare sig de uppfattar en text på det ena eller andra sättet så har de i. alla fall upplevt någonting. Kan man förmedla känslor så pratar man ett klarspråk som är mycket mänskligare än en massa socialrealistiska klichéer.
— Ibland upptäcker jag att jag egentligen ingenting har att säga för jag upplever allt så jävla mörkt och svart och sånt vill man ju inte ge ut, menar Dan.
Gasleben: ibland kan det vara positivt att dela en negativ känsla med någon. Man måste ju ändå gå igenom en depression för att känna en ljusning. Texterna på nya LPn handlar mycket om det, att se de positiva sakerna i en negativ omgivning.
— Den största besvikelsen någonsin för mig var när jag hörde att Ian Curtis tagit livet av sig. Jag upplevde Joy Divisions första LP som så bra därför att här var en kille som sett alla dessa taskiga grejer och ändå lyckats ta sig över dem. Han gör texter om det, han sjunger dom, på nåt sätt förmedlar han en glädje till livet, “vi lirar ju i alla fall”… och så begår han självmord.
Cyklon: Enligt alla vedertagna regler så är ju all konst livsbejakande. Skulle man göra något verkligt destruktivt så skulle man ju inte göra musik, då skulle man gå ut och skära halsen av folk. Att skapa något är ju verkligen att bejaka livet. Ian Curtis uttryckte en vilja till liv, men han var väl så knäckt till slut att han bara inte orkade med.
Cosmic Overdose är en av de svenska grupper som uppmärksammats utomlands. En singel med engelska texter släpptes i höstas och ett amerikanskt bolag skall börja ge ut deras skivor. Det talas redan om en turné i Amerika till hösten. Själva tar killarna det lugnt.
— Än är inga kontrakt skrivna, påpekar Dan. Jag är alltid skeptisk när det gäller muntliga kontakter. Vi skulle egentligen gjort en turné i England i januari, som sköts upp till februari, sen mars och nu är det sagt att den skall bli av i maj. Vi vet inget bestämt ännu. Folk har varit intresserade och entusiastiska muntligen, men när man ber dem skicka kontrakt så förblir brevlådan tom.