Man kan lura vissa människor en viss tid men man kan inte lura alla människor hela tiden

Under 1981 kommer Se, VeckoRevyn och kanske ytterligare någon veckotidning att läggas ner. Schlager kommer att öka. ETC blir ännu större än tidigare. 299 gör en stadigt bättre tidning och vinner fler läsare.
Svensk veckotidnings- och magasinspress är inne i ett nytt skede. Det är det små oberoende och radikala förlagen som har de djärva idéerna och de intressanta reportageuppslagen. Revyn skriver trött om Mike från TV:s Colorado-serie eller hälsar på hos Britt Eklands fästman som, visar det sig, inte är hennes fästman. Och nu talar vi ändå om dom annorlunda reportagen i tidningen. Oftast orkar VeckoRevyn inte längre än till Vargtass hydda. Eller till Lasse Stahres representations-groggbänk vare sig den finns på Vickan i huvudstaden eller på något liknande ställe i New York.
Tidningen Se har redan snöret om halsen och beslutsfattarna på det stora förlaget Åhlén & Åkerlund släpar med hakorna mot sina blänkande mahognybord när dom stirrar på den tillfälliga mjölkkossan VeckoRevyns försäljningskurva, som nu pekar rakt ner i den tjocka heltäckningsmattan.
Se har låtit sina gamla badbrudar slänga hela bikinin i sjön för att hänga med Fibban och Lektyr.
Stopp och Aktuell Rapport (ingen kommer från det stora förlaget) heter dom senaste alstren som med en fräschör lik en mögelost lockar läsarna med “svenska folkets sexbrev”, fräckisar, sprit och våld i lagom doser. Vårt behov av pornografiska bilder är säkert stort men vårt behov av tidningar som behandlar oss som hjärntvättade zombies är obefintligt. Stopp och Aktuell Rapport försvinner innan året är slut.

Det verkar nästan som om flertalet av dom som ger ut tidningar i det här landet är lika hjärndöda som dom tror sin publik vara. Inte ens kommersiellt tänks det speciellt redigt. Varför ger inte bröderna Bonnier ut en svensk exklusiv herrtidning? Tror inte dessa snaskgubbar att vår nya windsurfer-slalomåkar-seglar-golf-tennis-satsapådejsjälv-generation är tillräckligt stor och köpstark? För tusan,klasskillnaderna bara ökar och snart är var fjärde svensk moderat. Det borde vara läge för att uppkomlingarna skall få sitt eget magasin. Och för bröderna att tjäna ordentligt med kulor på en produkt som kan framtona “seriöst”.
Dessutom kan det vara skönt för de unga affärslejonen att slippa allt smussel i fortsättningen. Slippa pinsamma malörer på kontoret eller konferensen när en liten Piff eller Raff ramlar ur dokumentportföljen. Nej istället kan en svensk Playboy, Penthouse, Hustler, Knave eller Men Only chict sticka upp ur väskan. Och med ett brett leende meddelas:
— Du vet intervjuerna är sååå bra. Nils-Petter Sundgrens med Ernst-Hugo Järegård var fullständigt lysande. Och novellerna. Kerstin Thorwall är härligt befriande frispråkig.
Men det är som sagt ganska pantade gäng som styr veckotidningsförlagen och därför ser det ut som det gör.

Små gäng med vilda hjärnor, stora hjärtan och lite stålar börjar konkurrera med elefanterna. Trots att vi motarbetas når vi framgångar. Trots att ETC vid ett flertal tillfällen av olika tryckerier vägrats trycka sina “falska” tidningar. Trots att något statligt tidskriftsstöd inte utbetalas förrän ett visst antal nummer kommit ut. Trots att pengar från försäljning i pressbyrån, tobaksaffärer, kiosker och varuhus inte betalas ut förrän fyra och en halv månad efter försäljningen är gjord. Trots detta finns vi till.
Trots att Expressens popsida medvetet har bojkottat att skriva om oss — alla andra större dags- och kvällstidningar samt radio och TV har funnit tidningen Schlager tillräckligt intressant ur nyhetssynpunkt — når vi varje nummer ut till fler och fler läsare.
Vad det till stora delar handlar om för oss är att inte underskatta våra läsare. Vi har gjort misstag och kommer — det vet vi — göra misstag i framtiden också. Men vi kommer aldrig någonsin att betrakta våra läsare som idioter. Det gör veckopressen. Det gör VeckoRevyn. Och läsarna sviker naturligtvis. VeckoRevyn saftar då på med mer kändisar och ytligare skriverier. Ännu fler läsare avviker.
Om det nu skulle gå så illa att VeckoRevyn hamnar i graven så lovar vi att skicka blommor. Det är det minsta vi kan göra.