RUTS
Grin & bear it
(Virgin)

Ruts är kraft med en starkt känslomässig själ. De tar mig till regn-tunga gator vid stinkande rivningskåkar dit jag aldrig vågat gå förut; de bjuder in mig till tuffa kringstrykande gäng, som jag annars skulle ha gömt mig för; de får min upprorskänsla att brinna och mitt hat att glödgas inför synen av maktmissbruk och förnedring; de får mig att gråta ömt och smeka en flicka av kärlek, på ett sätt jag aldrig gjort förr.
Jag tror om mig själv att jag aldrig kommer att kunna vara tyst och sitta stillatigande inför orättvisor då det finns grupper som Ruts som ständigt väcker mitt medvetande.
Deras andra LP är en sorts historiebeskrivning av Ruts utveckling. Inte i kronologisk ordning. Nej, nyinspelningar, liveupptagningar och deras förnämliga närmande av reggae blandas sinsemellan och inte en stund sitter jag still. Inte en stund, inte en enda stund tappar de greppet om mig med sitt tunga melodiska bas- & trumspel, den ständigt pådrivna gitarren och den framlidne sångaren Malcom Owens så oerhört vackra, hesa, aggressiva stämma. Det finns inte en låt som inte piskar sig in i minnet; Love in vain genom sin vackra reggae, med de fräcka stämarrangemangen, livelåtarna med sin frenesi etc.
Jag vill inte varna någon för denna platta bara för att det finns gammalt (oftast omgjort) material från singlar — a- & b-sidor — och förra LP:n, för Ruts ger ständigt nya vibrationer. Vibrationer från en grym verklighet, som inte kan lämna någon oberörd.
Ruts är min medvetandeventil; jag kommer aldrig undan sanningen så länge jag lyssnar på Ruts. Jag skall alltid lyssna på dem.