EXTRA
Village, Stocknolm

Göteborgsgruppen Extra spelar en svårgripbar musik. De blandar en rad olika musikalstilar och får fram något som låter väldigt välbekant, men samtidigt väldigt eget.
Helt klart är att botten vilar på en stabil rockgrund, men här och var vänder musiken och hamnar i både snabb funk, lätt disco och i låten ”Kick Boo” farligt nära svensktopp.
Kvällens spelning på Village börjar trevande, men får trygghet mot slutet. Extras musik är hårt arrangerad, hela tiden taktfast och näst intill improvisationslös. Det är rent spel med Henryk Lipps trollande synt invävd i det drivet samspelta bandet.
Sångerskan Anne-Lie Rydé har en varm och tonsäker röst. I låten ”T-disco” finns många ställen att träffa fel på. Men hon landar spelningen igenom på båda fötterna.
När jag senast såg Extra på Glädjehuset tidigare i år, fanns en större utåtriktad energi än i kväll. Möjligen hämmas bandets och framförallt Anne-Lies utspel av den mestadels registrerande tonårspubliken. Stämningen är lika livad som under en långfilm på bio.
Men Extra verkade ha roligt på scen. Inte minst bandets nya låtar sitter skitbra. ”Stopp! Stopp!” låter komplicerad och avbryts elegant med en oerhört vacker ordlös refräng som man tryggt kan hänga sig fast vid. Gruppens texter är mer fragment, bilder av tillvaron som lyssnaren själv kan sätta ihop till helhet. ”Fri?” med sin spurt-disco är dock en av de mer raka låtarna.
Gruppens debut-LP som kom för ett år sen, framstår alltmer som en blek kopia av hur Extra låter idag. Tillskottet av nye gitarristen Jimmy Lagnefors har gett musiken mer tyngd. Inte minst extra-numret ”Lilla Tvisten” har ett ös och en rockig säkerhet som går att utveckla. Mer sånt och jag tror att Extra kan få den uppmärksamhet som de onekligen förtjänar.