MURRAY HEAD
Bobino, Paris

Engelsmannen Murray Head är än så länge en doldis — men en tung sådan. På skiva har han en mjuk, ömsint framtoning. Och givetvis — det hade han på scenen också när jag såg honom på Bobino — ett legendariskt musikställe. Men i verkligheten visade han upp flera sidor av sig själv än den sentimentala. Rockstjärnan och exhibitionisten inom honom tittade ut. Och den scenvana han visade upp blir lite mer förståelig om man vet att det var han som spelade huvudrollen i uruppsättningen av musicalen Jesus Christ Superstar i London.
Bara öppningen på konserten ger en fingervisning om hans dramatiska utspel. Ljuset är släckt. Röda spottar på bandet som börjar med ”Chance Encounter”, bandets kvinnliga co-singer väser fram texten. Klädd i leopard-tshirt och svarta läderjeans tror delar av publiken att hon är Murray Head.
Plötsligt tänds en vit spot ner över den smygrökande, förväntansfulla publiken. Från bakdörren kommer en man i vit rock och vit hög hatt. Sävligt banar han sig fram mot scenen, hänger av sig hatt och rock på en vit klädhängare, tar micken. Konserten är igång, under ovationsartat jubel!
Under två och en halv timme får vi sedan vara med om en varierad konsert som inkluderade minst fyra klädbyten av Monsieur Head, som f ö pratade flytande franska med oss. Många av låtarna är förstås från hans senaste LP Voices, populärast var nog ”Children Only Play”. Fast många äldre låtar från hans två första plattor får igenkännande, uppjagade applåder: ”Countryman”, ”Los Angeles” och kärleksballaderna — dom fina — från första LP:n.
En sak ska sägas: Murray Head är kanske ingen stor sångare — som Boz Scaggs eller Björn Skifs — men han kan sjunga på ett sätt som förmedlar äkta, alldeles äkta, känslor rakt in i hjärtat.
Bandet var utmärkt. Mycket tyngre än på platta — lite à la Blockheads & Madness. En i bandet stod hur som helst i en klass för sig själv: violinisten och sologitarristen. Och efter 45 minuters extranummer som även innehöll en enmansuppvisning av var och en i bandet gick jag ut i den doftande parisnatten. Tog ett glas vin på Le Rosebud och tänkte: hoppas han kommer till Sverige snart.

PS. Skivorna heter ”Between US” och ”Voices” finns på Island.