THE TEARDROP EXPLODES
Kilimanjaro
(ZOO, Polydor)

THE COMSAT ANGELS
Waiting for a miracle
(Polydor)

Först kom Manchesterband som Magazine och Joy Division. Sedan kom inte så mycket. Men nu börjar Liverpool på allvar ta upp popkampen med London. Ny rockmusik får nästan alltid en stämpel på sig av vitsiga engelska musiktyckare.
Psykedelia à la Doors är den senaste. Gemensamt för grupper som Echo & the Bunnymen, Teardrop och Comsat är svepande orglar och bastanta melodiska basgångar. Ekosång och sparsamt vinande gitarrer.
Mardrömslika upplevelser från ödsliga engelska vardagsliv, arbete och kärlekshistorier är textkryddorna.
Hos Teardrop känns mycket igen från 60-talets psykedelia. De förskjutna gitarriffen i “Poppies in the field” låter som Vanilla Fudge, de drömmande panoreringarna i sångaren och låtskrivaren Julian Copes röst är mycket Jim Morrison.
Men inte mig emot, för de för in 80-talsrytmer, el-funken och stötiga trumpetarrangemang i utmärkta låtar som “Ha Ha I’m drowning” och “Went crazy”. Denna ofta salta och spänningsladdade musik slätas bara ut en gång. I Clive Langer-producerade “Treason”, som också är poppigast på LPn.
Frontmannen Julian med den sensuella rösten, skriver också mycket klyftiga texter. “Sleeping Gas” handlar om reklam-TV, ensamhet och bara titeln avslöjar egentligen hans mörka visioner.
Fast i kärlekssånger som singeln “When I dream” bryter de gamla Liverpooltraditionerna fram. Balladaktig melodi förklätt i syntheziser och ekon, men i grunden traditionsrik pop. Men de hotfulla dragen hos Teardrop finns där, de om misshandlade barn och frustrerade tonåringar. Verkligheten.
ZOO-märket som växte upp med avlidna klubben Eric’s har hållit på de mest expressiva Liverpoolgängen, idag Echo och nu Teardrop Explodes.
“Änglarna” från Sheffield är mörkare, depressivare i sina visioner. De letar efter sin plats i livet, “Map of the world”, och hyllar en ofta obestämd revolt. Singellåten “Independence Day” är starkast kort musikaliskt där svartsynen för en stund byts i ystra toner från den ensamma gitarren.
Annars är Comsat Angels ett nytt, osäkert och ojämnt band. Men om de lyckas lyfta sig från den spänningslösa produktionen skulle de hitta flera rockande rytmer i mörkret.
Så helt dunkelt är det inte utanför Londons stadsgränser. Om nu någon trodde det.