THE BLUES BAND
Ready
(Arista)

Det här är en härlig platta. Jag hörde visserligen aldrig Official Blues Band Bootleg Album. Men vad gör väl det när jag har den nya.
Förra våren träffade jag John Mayall som nu för tiden bara är en skugga mot sitt förra jag. Han beklagade att det inte längre fanns några band som spelade The Blues längre. Han hade uppenbart inte lyssnat in TBB. Idag tar han säkert tillbaka de bekymrade rynkorna i sin panna. TBB bluesar häcken av alla tvivlare.
Bakom trummorna återfinns faktiskt en gammal Mayall-musiker: Hughie Flint. Och det är säkert ingen slump att bandet spelar den blues vi kunde höra när Mayalls storband var som bäst i slutet av 60-talet. På Ready hittar vi också många influenser från tidig Mayall. Jag ryser av alla vassa slide-gitarrer, snärtiga riff, tunga trummor och Paul Jones munspel.
Plattan är full av infall och fantasi. Här finns upparbetade gamla godingar som “Hallelujah I Love Her So” och “Treat Her Right” för att bara nämna några. Att höra gamla låtar kan vara oändligt trist. TBB närmar sig ämnet med kärlek, tryggt tillbakalutat mot vad medlemmarna gjort tidigare. Därför finns uppfinningsrikedomen. Musiken blir tät och svängig. Den sistnämnda låten ovan blir till en blandning mellan originalet och Kinks “You really got me”. Elegant och roligt.
“Hey Hey Little Girl” spelas med ett stomp och ärtigt munspel som ger en cajun-smakande läckerhet. Självklart präglas låtarna av Paul Jones sätt att sjunga. Och du som nu blir tveksam måste lyssna på “Can’t Hold On” innan tummen vänds neråt. Du ska vara extremt hårdhudad för att motstå den låtens inneboende gåshud.
Ja, det blev en lång rad positiva omdömen det där. Men plattan är faktiskt skitbra. Och lovar mycket roligt när bandet dyker upp här i november.