SIMPLE MINDS
Empires And Dance
(Arista)

Simple Minds första platta och framträdande här i Stockholm förra året var en besvikelse. Bägge sakerna kom för tidigt. Gruppen befann sig i ett utvecklingsskede och alla hade vunnit på att de hållit igen. Det låter kanske taskigt, men så här i efterhand känns det faktiskt så. SMs andra platta nådde aldrig mina öron, delvis för att jag var ointresserad.
När jag nu lyssnar in tredje och senaste albumet med gruppen märker jag att de tagit ett jättekliv i utveckling. Nu vibrerar musiken, nu har SM en idé som de dessutom genomför konsekvent.
Empires And Dance är som en sciencefictionroman. Vi förs till ett annorlunda landskap som kan vara både då-, nu- eller framtid. Texterna är betraktelser av den främmande världen — iakttagelser av städer, byggnader, fallna ideal, mänskliga kontakter. Jag får för mig att just ordvalen och sättet att beskriva rymmer ett stort engagemang för de mänskliga relationerna. Musik och text blir till ett varnande exempel för det som säkert kommer om vi inte ser upp.
Samtidigt blir SMs musik en framtidsvision, av något skrämmande men lockande slag. SM har många drag av det bästa hos ex Gary Numan och Roxy Music. De sveper in oss i torra syntstormar, mycket eko och mystiska ljud. Men det är hela tiden rock i botten.
Har man tålamodet att vänja sig vid den nya, okända miljön som målas upp, finns alla förutsättningar för en annorlunda upplevelse.