XTC
Black sea
(Virgin)

POP är ordet. Men inte naivt oskuldsfullt utan moget och medvetet. Musikaliskt och textmässigt står XTC med sin fjärde skiva lite i en egen klass. En kategori de nådde med en låt som ”Making plans for Nigel” och LPn ”Drums and Wires”.
Fast visst är det rockmusik, smart, roligt och idérikt med influenser invävda från så skilda håll som Gang of Four och Beatles. Nyskapande och melodiös popmusik när den är som bäst gör sångaren Andy Partridge i atomkrigsvisionen ”Livin through another Cuba”. En energisk och svängande antikrigslåt.
Enkelt och självklart beskriver han småborgerlighetens tomhet i ”Respectable street”, hela tiden backad av rytmiska melodier från basisten Colin Moulding och syntarrangerade bastanta trummor från Jerry Chankers. Tillsammans med Dave Gregorys raka rockgitarr bildar de XTC, gruppen som verkar överleva musiktrender i England tack vare att de kan suga upp det bästa. (Kanske också för att de närmar sig 30-årsstrecket och slutat glo avundsjukt på ska/reggae/punktrender.)
På några spår blir Andy för självmedveten och försöker skapa moderna ljudkakafonier (Travels in Nihilon) men det vägs upp av rakheten i ”No language in our lungs” som effektivt tolkar den språklösa generationens dilemma.
Colin Moulding bidrar med några enkla ballader om krig och kärlek. Där sjunger han också som en modern variant av Paul McCartney (utan Wings-banaliteterna).
Man skulle kunna tro att XTC är ytlig pessimism om inte musiken hade sprudlat av energi och renhet, och om inte texterna hade haft den humoristiska distans de har.
Som sagt, POP med mening.