TOM WAITS
Heartattack and wine
(Asylum)

”Varför är de galna så starka,” frågar Tom Waits.
Efter att ha levt i Waits värld per grammofonskiva de senaste tre-fyra åren har konturerna kring ord som galen — frisk suddats ut. Waits snubblar omkring i samma Los Angeles kvarter som Charles Bukowski. Bland bakgatsbarernas horor och alkisar finns inget gott — ont, inget fel — rätt, inget bra eller dåligt. Förnedringen är total, moralen uppfrätt. Det kämpas för att överleva i helvetet. Inte komma ur det.
”Jag sålde lite blod och köpte lite whisky” sjunger Waits i ”Til the money run out.” Det är sånger om människorna, för att inte säga männen, som inte bara går med en fot i rännstenen utan sitter på arslet mitt i gatan. Dom krälar omkring på ”The Nickel”, 5th street, och L A:s motsvarighet till New Yorks alkisgata The Bowery.
Waits målar sina bilder med blues som kommer ur 30 och 40-talets jazz. Så har det åtminstone varit på de sex tidigare plattorna. Nummer sju är tyngre saftigare blues med rock och RB stänk. Det är en mer gitarrbaserad skiva än någonsin. Det är bara vid tre tillfällen Tom Waits sjunker ner bakom pianot. ”Saving all my love for you,” ”On the nickel” och ”Rubys arms” utgör också skivans höjdpunkter tillsammans med ”Jersey girl.”
I dessa sånger är Waits dröjande. Han kliver ut i det bleka gryningsljuset efter ännu en förlorad natt.
”Det är för tidigt för cirkusen / det är för sent för barerna / alla sover utom tidningsgrabbarna / och ingen i den här stan hörs väsnas / förutom hundarna och mjölkutköraren och jag.”
Tom Waits flyr. Från ”Rubys arms” ut i regnet, förbi luffarnas eldar på godsbangården och upp på ett tåg. In i alkoholens smärtlindrande dimma och försöker stanna kvar så länge som möjligt. Men trots att Waits är en romantiker och drömmare i långa stycken så vet han att det inte går att komma undan. Waits är en märkt man redan. Han fyller 31 om två månader och om du aldrig hört honom förut skulle du tro att Louis Armstrong återuppstått.
Viceroy, whisky, wine and women är ytan, fasaden hos Tom Waits. Den kan skymma sikten och lura dig tro att här kommer ytterligare en smart snubbe som slår mynt av dekadensen. Orkar du tränga igenom cigarettröken och spritångorna så hittas en poet som står helt utanför de traditionella rockschablonerna.
Det här är äkta. Varje ton, varje bokstav är Tom Waits. Varje inandning, varje utandning, varje rossling och harkling är inte nåt jävla fejk för att hamna på listan. Det är allvar. På liv och död. Hjärtattack och vin.