POP-JOB
EKO 101
(Stranded Rekords)

Ska man gripa Gud i hågen, bör man fatta ett rejält tag. Klas Lunding heter mannen som numera byggt om sin gamla fanzine till ett skivbolag. Elegant fäller han Gud med en halv nelson.
POP-JOB är den jämnaste svenska samlingsplatta som hittills kommit ut på marknaden. För första gången finns här nu en platta som håller loppet ut.
Lustans Lakejer, numera stammisar på Stranded-etiketten, kör två ännu mer övertygande poplåtar än den maxi-singel de har bakom sig. Genomgående för POP-JOB är de starka melodierna. Kai Martin & Stick! från Göteborg visar att de kan bättre än vad de lät på Långholmen i somras. Likaså visar Schnabel upp en större spelskicklighet och idérikedom än jag tidigare hört dom.
Två nya bekantskaper är N-liners och Studio Sex. Även dessa har en fantasifull botten i sina låtar.
Smolket i glädjebägaren ska då vara att Studio Sex envisas med att sjunga på engelska. Något som är den tråkiga sidan av 60-talspopens återupplivande.
Tack och lov slipper vi ändå musikaliska taffligheter på POP-JOB. Styrkan är att samtliga gäng fått helt klart för sig att om man ska lira pop idag, så ska den också utvecklas. Det ger plattan en sjuhelsikes sväng.
Bra melodier, bra ljudkvalité, bra idéer. Vad kan man mer säga?
Jo. Att det verkligen var på tiden.