För personer under polcirkeln, dvs Höör o dylikt är det väl inte mycket att orda om 8 ø1, för er lite mer ociviliserade.. Tja, vad skall man säga, bättre pubband får man väl leta efter, helt perfa för både slölyssning och energiskt singalong. Läs vad Patrik har att säga och försök få en chans att höra dom, singlarna är väl lite svåra att uppbåda nu men är värda både stort besvär och myckna lovor

Historia, utveckling o förebilder?
— Vi har ju allihopa spelat i gamla punkband i Ystadtrakten tidigare. Typ Halva Kyrkan Skriker, där också min bror spelade trummor. Tommy spelade med i Ystads första punkband GI-Lorts som senare blev Tajp, dom höll på rätt så länge, t o m förband till Attentat. Själv spelade jag med i Tjocke Krister. Vi spelade också med i Fisken Minns, fast då körde vi mest rock typ Strindbergs. Sedan bildade vi 8 Bier Till Min Far. Vi lyssnar nog till det mesta, försöker att inte döma ut någonting på förhand. Vi har själv hämtat mycket från typ Risken Finns, Kommissarie Roy o s v, snott lite från folkgrupper och country typ Johnny Cash och en liten snutt Pogues kanske.
Hur många gigs har ni spelat?
— Tja, har inte suttit och räknat men det ligger strax under 200 skulle jag tro.
Det är rätt så många gånger.
— Ja, det är det som vi vill göra. Det är vårt intresse att vara runt och härja & spela i små orter överallt, och det är det som är det roliga.
Hur länge har ni varit aktiva som band?
— Vi började spela någon gång för 4 år sedan. På en julkonsert i Ystad, det var mest på ploj, vi skulle köra väldigt mycket sådana Eddie Cochran låtar, Pistols körde vi också. Vi satte ihop en repertoar med sådana låtar och ett gammalt skillingtryck. Det hade jag tagit från en gammat Avadå platta. Det var en häftig text också skulle den komma just ifrån Ystad då, enligt texten från deras inneromslag, ända från 1700-talet. Skillingtryck är sådana gamla låtar som gick från mun till mun. Den här handlar om glädjekvarteren i Ystad och heter ”Pengar” och vi kör den fortfarande, finns också på våran första singel. Så när vi hade spelat den då tyckte vi att, ”WOW”, vilket roligt stuk, country takter med allsångs texter, precis som i mycket av ’77 punken. Den kombinationen måste ju vara något att satsa på, och därefter har vi hållit igång att lira. Vi hade även spelat ihop i olika band, då när vi var små, så vi hade så att säga mycket rutin, det var bara att köra på. Och så började vi repa var 14:de dag, och så har det hållit på sedan dess.
Hur funkar det här med att spela ute nästa varje vecka när ni har, vissa i alla fall, både familj och barn?
— Det är så att man får välja vad man vill göra. Alla har ju något intresse som dom då lägger ner någon dag i veckan på. Vi har 8 Bier och det innebär ju då och andra sidan att man kanske inte kan sitta på puben 1-2 dagar i veckan, det har man ju fått skippa helt och hållet. Inte heller blir det så mycket konserter som förr, och det är ju synd. Man får prioritera och välja vad man vill göra, så att man inte är ute och härjar halva veckan. Det brukar ju vara på hållbar nivå, men det är ju klart, ibland blir det lite för mycket…
Ni har gjort 3 singlar nu, de det inte snart dags för en Lp/CD?
— Jo, vi har faktiskt en Lp på gång. Vi går in i studion om 14 dagar, då skall vi börja försöka spela in, sen får vi se hur lång tid det tar.
Bara nya låtar eller?
— Vi håller på att snacka om det. Det är klart att det alltid är roligare att spela in nya låtar, men många vill ha med några gamla låtar. Det är några som vill återinspela några singellåtar på Lp:n, men det lutar åt att vi inte gör det för att det är så tråkigt att spela in gamla låtar, som ändå redan finns utgivna en gång. Däremot är det möjligt att vi slänger in lite äldre oinspelade låtar. Men vi får se hur det låter när vi har spelat in det, om det blir bättre eller sämre än vi trodde.
Blir det fortfarande ni själva som skall bekosta det hela?
— Jo, det är vi själva som bekostar den. Det är inter skivbolag som visat något intresse. Jo, det är klart (ha ha ha) något litet som varit i kontakt med oss. Vi har också försökt lite, men man får ett sådant tackbrev. Dom vi har fått är lika ”bra” som om vi skulle ha gjort det själva. Enda är faktiskt skivetikettmärket, vi får ändå bekosta allt själva. Men eventuellt skulle vi kunna ge ut den på ett litet bolag för distributionens skull. Men än så länge har det varit ofördelaktiga delar så det är vi inte intresserade av. Att man låser sig så att de får rättigheterna. Dom bestämmer ifall att man skall ge ut låtarna eller ej, sådant kan vi aldrig tänka oss att ge oss in i. Vi vill ha 100% kontroll på vad vi gör. Vi har i o f s en liten distribution själva, via polare i affärer. Där är folk som känner oss som har lagt plattor i Skurup, Malmö, Ystad, Sjöbo och några ställen till. Men de flesta skivorna har vi alltid sålt på konserterna. Men det är klart, skulle man ge ut en CD vore det ju kul med lite nationell spridning.
Har ni inga planer på att återtrycka singlarna?
— Inte som det är nu i alla fall. De bägge första är helt slutsålda och den tredje håller på att bli. De första tryckte vi i 500 x och den tredje i 1000 x. Och de har blivit sålda kvickt.
Hur fungerar det att spela ute nästan varje kväll när ni har, i några fall, både barn och familj?
— Det är så att man får välja vad man vill göra. Alla har ju något intresse som dom då lägger ner någon dag i veckan på. Vi har 8 Bier.. och det innebär ju då å andra sidan att man kanske inte kan sitta på puben 1-2 dagar i veckan. Det har man fått skippa helt och hållet. Inte blir det lika mycket konserter som förr, och det är synd. Man får prioritera och välja vad man vill göra, så att man inte är ute och härjar halva veckan. Det brukar vara på en lagom nivå, men ibland blir det lite för mycket.
Vad är det för slags folk på era gigs?
— Varierar väldigt mycket på vart vi spelar. Olika typer av åldrar och folk. Ganska mycket genomsnittliga folk genom att vi spelar mycket på pubar & pizzerior. Det är alltså inga utpräglade rockdiggare. Vanliga Svenssons… Åldersmässigt mycket varierat, men mest mellan 20-30 bast. Ibland 5-10 år äldre och ibland slinker det in någon yngre.
Varför är Skåne/Skånska så vackert?
— Det är ju så att man uppskattar var man kommen ifrån, så man tycker ju att allting där är mycket vackrare. Så det är väl därför Göteborgare gillar GBG osv. Man gillar sitt ursprung, kulturella arv etc. Men ibland slår det över och ser ner på andra och det är ju bara korkat. Det man gör i GBG eller Turkiet kan vara lika häftigt som det du gör. Men man gillar ju svenska köttbullar bäst och Kal P. Dal & Attentat känner man ju igen. Men man måste kunna ta intryck från andra annans är man nere på en 5 årings nivå.
Men anser du det finns intelligent liv ovanför Höör?
— A, i teorin borde det ju vara möjligt, men det är ju inget man är säker på, ha ha ha. Vi var i Småland och där var det mest grymtande ha ha, men de verkar rätt snälla i alla fall.
Texterna, är de självupplevande?
— Ja, det är de. En text tar ungefär lika mycket plats som ett vykort, och det är ungefär samma grejor, små berättelser.
Så vem är fyllechaffisen?
— Ja du, vi har ju en som heter Jukka som brukar vara med. Annars turar vi om att köra. Jag har inget körkort, vilket definitivt har sina fördelar…
Är det självklart med trallvänliga fylletexter till er musik?
— Det är väl inte bara fylletexter. Fast det är klart, det är mycket dryckesmusik. Alla låtar är ju sådana man kunde ha som allsångstexter på en firmafest. Men det är om andra grejor oxå. Funderingar om saker och ting. Jag han en förkärlek till landsbygd romantiska texter. Tommy har en kärlek till romantiska texter. Typ man sitter på en buss och spanar. Så det är inte bara fylle, även om brudar, Tomelilla & Kåseberg.
Men vågar man dricka annat än folköl till er musik?
— Nej, det kan jag inte tänka mig.
Vilken folkis är då bäst?
— Det råder skilda åsikter. Jag är glad för Tuborg, eller, ja, Hof är nog bäst. Det tycker nog alla. Annars finns ju Pripps Blå på de flesta bensin mackarna, vilket är ett plus, det gör ju inte Hof så det blir ju för det mesta Pripps Blå.
Hur många låtar har ni gjort mellan åren som gått?
— Tja, det beror på hur man räknar. Det är kanske var fjärde låt som man genomför och spelar. Vi har väl haft en repetoar på ca 40 låtar. Så det är kanske upp emot 100 låtar vi har spelat ute. Vi slipar inga låtar. Låter det bra spelar vi den, annars spelar vi den inte alls. Vi är ju inte heller några överjävliga musiker så vissa låtar klarar vi helt enkelt inte av att spela, och då är det lika bra att skita i det.
Jag tycker era låtar har blivit lite lugnare. Hur kommer era nya låtar att låta?
— Vi satsar ju på att låta som Sven-Ingvars ha, ha, ha. Nja, vi har ju hela tiden kört country-punk. Så ibland blir det mer country än punk och vice verse. Första sidan är ju mer punk och den senare mer Kal P. Dal. Om du lyssnar på ”Svenska bönder…” så är det precis samma stuk som ”Pengar”. Vi får väl se hur Lp’n blir. Vi har några i 190 knyck, några rockigare och några lugnare. Vi försöker och variera oss lite. Man kan ju köra röjarstilen i långsamt stuk också. Lyssna på Black Sabbath, de spelar inte snabbt, men jävligt rått.
Kan ni lyckas utanför Skåne när ni sjunger på skånska?
— Vi har ju varit i Öster Götland. Det är väl så att folk ibland har svårt att förstå vad vi sjunger om, t o m i Malmö. Desto längre upp vi kommer, dess svårare blir det ju. Folk fattar vad det handlar om ändå, så vi brukar bli positivt bemött även utanför Skåne. Man förstår inte heller alltid vad de utländska grupperna sjunger om heller när man tänker efter. Hur många vet egentligen vad en Ac Dc text handlar om egentligen? Men dom är ju bra ändå. När vi var i Motala blev vi erbjuden att spela på en raggarfest. Dom förstod inte riktigt vad texterna handlade om, men tyckte ändå det var kanon. Man har ju en fördel i att det har funnits många kända skånska rockband tidigare.
Varför har ni inte spelat i Tomelilla?
— Vet ej, vi har försökt, men det gick inte. Dom är nog rädda för oss, ha ha. Eller något annat. Vad vet jag? Men vi fortsätter att tränga oss på tills vi lyckas.
Det är kanske som Asterix, en liten gallisk by som gör motstånd?
— Jo, det kan man säga. Men sanning att säga så finns det inga direkta ställen att spela på i Tomelilla, än på Folkhögskolan. Men vi har inte spelat i Bromölla heller, vilket vi oxå siktar på. Men om vi vet att det finns jiddriga ägare på krogarna spelar vi inte heller där som på t ex Winewald i Malmö. Då är det inte skoj.
Hur kom ni på namnet?
— Det var när Tommy var liten och skulle handla folkisar på macken. Man skulle vara 15 bast så det blev lite andra varor, en kvällspost och 8 bier ti min far. Det är väl ett gammalt fjortis trick. Det lät ballt så det tog vi.
Hur förklarar du 8 bier ti min far för en norrlänning?
— Man får översätta det till 8 öl till min far, långsamt ha, ha, ha.

Och så var denna intervjun slut!