Det var långt in i elfte timman som Per Gessle beslöt sig för att skjuta upp utgivningen av sin andra soloplatta, ”Scener” — tillika en av anledningarna till varför jag gjorde en avstickare till Halmstad härförleden. Oh well, jag satt inte i sjön, även om himlen grät konstant. Vi fick våra försenade frukostar och två timmars angenämt samtal, två Petty-fans emellan. Han verkar inte speciellt oroad över sitt beslut: ”Fyra månader går snabbt, det spelar nog ingen roll egentligen.”
Per, Anders Herrlin från Gyllene, Lasse Lindbom och ett uppbåd andra musiker har filat på inspelningarna i över ett år nu, lekt sig fram och försökt kombinera tidsenliga ljudlådor, som trummaskiner och syntar, med gamla akustiska gitarrer och pianon, blockflöjter etc.
— Vad jag ofta saknar i modern musik är just värme och närhet och det tycker jag vi har lyckats jäkligt bra med. Men vad jag saknar är en, helst två låtar som bär upp plattan.
De hade hunnit en bra bit på väg — en master med elva låtar låg klar och t o m omslaget hade skickats iväg på tryckning. Per Gessle har ju varit igång ett tag nu efter de hysteriska popåren med Gyllene Tider, men är långt ifrån ett avslutat kapitel: hans första soloplatta har sålt guld och senaste singeln ”Blå december” spelades flitigt i radion. Trycket har lättat, men ändå känns varje platta viktig:
— Det är ju meningslöst att släppa ut en platta som man vet att man kan göra bättre. Jag vill inte släppa en platta bara för att kunna börja på något nytt.
Men även om ”Scener” har knuffats fram en liten bit i framtiden, tycks det ändå bli ett hektiskt pendlande mellan Halmstad och Stockholm för Per. Först och främst har han och de andra i Roxette (som nu verkar vara den officiella titeln på Gyllene) medverkat i TV’s 60-talssatsning, där de spelade in fyra gamla klassiker (bl a ”I Fought The Law”). Och sedan då en singel som ska fungera som uppvärmare till ”Scener”. ”Fast den är inte skriven än”, garvar han, ”men det är ju idén…”