På bilden: The Buckaroos

Skränet avslogs som namn eftersom det inte ansågs tillräckligt gångbart utomlands. Istället heter Malmös och den svenska rockvårens nya skivbolag Box Records Productions, där Lennart Persson, Jalle Olsson och Bo Sandell väcker liv i en gemensam ådra, som ska bulta för alla som inte är intresserade av enbart Wham! och melodiradioutbudet.

Så varifrån kommer allt snack om en ny svensk rockvåg? Går vi en ny svensk popvår till mötes? Det börjar faktiskt kännas så: Docenterna släppte sin starkaste LP i höstas, The Nomads har fått idel rosor i stort sett överallt, flera andra band här hemma har satt fart på en liveverksamhet som i ett par år har lidit av ett långt gånget stadium av rigor mortis, ny LP med Wilmer X, och Amigo har i stort sett blivit klara med sin samlingsplatta över nya svenska band…
Paradoxalt nog inträffar dessa gräsrotsaktiviteter (här som i USA och England) när skivindustrin är i sitt mest pompösa skede någonsin. Eller är det tack vare denna polarisering som småbolag som New Rose, Eva, Midnight och Slash får sina plattor sålda till alla de som inte är intresserade av enbart Lionel Ritchie, Wham! och melodiradioutbudet?
Även den svenska småbolagsfloran har börjat skjuta skott — vi har ju t ex Rainbow Music från Solna som i höstas släppte två utmärkta sjutummare med The Bottle Ups och Shoutless, och nu har vi fått ännu ett intressant tillskott i Box Music Productions från Malmö som i dagarna har kommit ut med tre skivor — alla tre av MP-längd och dessutom debutanter hela bunten.

ETT VÄNLIGT KLIMAT

I Limhamn träffade Ritz två av eldsjälarna bakom detta projekt, Jalle Olsson och Lennart Persson. Också Lennart är övertygad om att denna polarisering skapar ett klimat för Box och liknande satsningar:
— Jag tror att den här polariseringen bara är i sin början och att de stora bolagen siktar på att sälja ungefär fem LP om året, fem produktioner om året, och sen satsa allt på dem och sälja miljontals ex. Men samtidigt finns det ju då ett naturligt behov för all den andra musiken, som en motpol för alla dem som inte sväljer Frankie Goes To Hollywood och liknande. Och i vår målsättning ligger ju att ge folk en chans som inte andra bolag har givit dem.
— Det ska ju gärna vara något oetablerat, fyller Jalle i. Kul med ett oprövat namn.
— Vi kommer nog aldrig att resonera som att ’det här kommer nog sälja’.
Idén till Box kom ursprungligen från bolagets tredje medlem, Bo Sandell, som märkligt nog också är den med minst erfarenhet av musikindustrin (förutom ett brinnande intresse för de färdiga produkterna, vill säga).
I vanliga fall figurerar Bo Sandell flitigt i finanssammanhang och han har haft enorma framgångar med bolag som Nyckeln och Skrinet.
Både Jalle och Lennart har varit involverade i svenskt musikliv ett bra tag nu, dock inte som skivbolagsägare. Jalle var tidigare trummis i Wilmer X och har varit aktiv i olika bluestidningar och föreningar.
Nu är han gitarrist och sångare i The Buckaroos, som minnesgoda Ritz-läsare har stött på tidigare, och som nu debuterar på Box.
Lennart Persson bör väl de flesta känna till vid det här laget— som grundare av fanzinen Larm och Feber, delägare i en av Sveriges främsta skivimportörer och som rockjournalist i diverse kvällstidningar och magasin m m m m.
— Vi hade ju den gemensamma ådran vi ville väcka liv i, säger Jalle när jag påpekar att deras respektive bakgrund skiljer sig så pass åt. Namnet liksom ursprungsidén kom även det från Sandell — han ville på något vis ha någon anknytning till Skrinet och därför blev det Box. (Skränet avslogs eftersom det inte ansågs tillräckligt gångbart utomlands.)
Efter att ha legat och grott i ett år drygt, är man klara för sina första utskick.
The Buckaroos, Zal C Riders och The Hidden Charms är, som sagt, alla debutanter, även om flera av medlemmarna har år av inspelningar bakom sig. Och alla tre plattorna håller sig till MP-formatet.
— Jag tror på den formen, det är precis lagom tid, säger Jalle. Det är var den här typen av orkestrar håller för (skrattar).
— Just att debutera tror jag är rätt bra…
— Frågan är om det överhuvudtaget inte är rätt bra. Det är som att käka en hamburgare när man är vrålhungrig och är sugen på en till.
Alla tre plattorna är grupptitulerade, har liknande layout-idéer etc — allt för att understryka att de har samma profil. Det är när man spelar plattorna som de individuella dragen framstår.
The Buckaroos kombination av skinksvedd rockabilly och jublande New Orleans-stomp är minst sagt oemotståndlig. Elva låtar inspelade i Klippan under våren och sommaren förra året.
De har haft en handfull bejublade spelningar och på senare tid har ex-Wilmer Clas Rosengren hoppat in på lap steel och gjort sättningen identisk med den som Bill Haley hade med sina Comets.
Clas Rosengren är för övrigt mannen bakom Zal C Riders, Box-debutant nummer två.

Zal C Riders

Till skillnad från sina kompanjoner har Clas spelat in i Mistlurs studio med Dagge Lundquist som producent. Lite Wilmer, lite Docenterna, men mest av allt: Clas Rosengren.
Med The Hidden Charms till sist, kan vi leva ut alla våra hetaste och fuktigaste fuzzfantasier. Klivet från deras drygt ett år gamla debutspelning till denna drivna samling är långt. Mats Gustavsson (Besökarna, Shitheads m fl) har kommit med och det är han och Per Hägred som delar på gitarr- och sånginsatserna. Spelningar runt om i landet ska vara på väg när väl plattan har kommit ut.
Tre individuella MP-skivor och tre debutanter samlade på ett nytt bolag — en del av ny svensk popvåg? Mycket troligt faktiskt. Men Box vill inte bara satsa på nya inhemska förmågor — från början var det meningen att det första utskicket skulle bestå av fyra, kanske fem plattor och då med ett par utländska produktioner vid sidan av de svenska. Men så blev de här så snabbt färdiga och… tja, varför bärga sig längre?
— Dessutom är det ju rätt så bra att känna sig för med lite mer lätthanterliga produktioner innan vi ger oss på såna där jättestora grejor, tillägger Lennart. Vi slog fast från början att det inte är meningen att bolaget ska ge någon större vinst, utan mer se till att musiken kommer ut och i bästa fall går runt. Men det skulle inte skada om de här tre kunde dra in pengar så att vi kan lägga mer pengar på nästa projekt. Bl a har de långt framskridna förhandlingar med gitarristen och sångaren Louis Ortega, som en gång i tiden hade kult-tex-mex-bandet Louie & The Lovers som gjorde en ljuvlig platta för Epic. Sedan dess har han medverkat från och till på Doug Sahms inspelningar och liveframträdanden.
Som livslång vän till Lennart hade han en given plats hos Box. Men så fastnade Ortega med fingrarna i sin gräsklippare och planerna lades åt sidan för tillfället. Och nu har de allt stigande dollarkurserna blivit ett alltmer besvärligt hinder:
— Det blir jäkligt dyrt att spela in i USA, säger Lennart. Dessutom vill han gärna använda såna musiker som Doug Clifford på trummor och Bobby Black på pedal steel och sånt kostar ju.
I samband med Louis Ortega kommer vi också in på ett av Box’ andra drömområden, nämligen att kunna ge ut 50- och 60-talsmaterial (nytt som bortglömt). Efter Epic-plattan gick The Lovers över till Atlantic och spelade in en andra LP som dock inte bolaget tyckte var lönt att ge ut och följaktligen dumpade hela projektet.
— Jag har skrivit till dem två gånger men har inte fått något svar. Men det är inget vi har givit upp för den sakens skull.

TENTAKLERNA ÄR UTE

Box hade Syl Sylvains outgivna Criminals-LP och Delbert McClintons sista Muscle Shoals-inspelningar på gång, men fransmännen hann före med Sylvain och McClinton fick ett nytt kontrakt i USA. Hursomhelst, de har tentaklerna ute hela tiden.
— Det finns liksom inga gränser mer än vår egen musiksmak, säger Lennart. Vi har varit på Nisse i Wilmer X för att göra någon sorts arkiv-LP, typ kassetten som kom med The Nomads — outgivna studioinspelningar, demos och sånt. Det skulle också vara skoj att ta kontakt med alla de små bolagen i Australien och få plocka låtar till en definitiv samlingsplatta med de bästa australiensiska grupperna.
Box har fått distribution via Amigo, vilket föll sig rätt naturligt eftersom Uffe Lindquist där också tillhör vänkretsen. överhuvudtaget satsar man på personliga kontakter och ett litet nät av medarbetare: Richard Torell som gör omslagen har tidigare arbetat för Wilmer, Nomads och Eldkvarn; Herbert Tinz, SDS-fotograf, tar alla bilder; ochh så då Uffe Lindquist som även sköter kontakterna med utlandet.

The Hidden Charms

Zal C Riders-MP’n är ju språkligt sätt begränsad till de skandinaviska länderna, men både The Buckaroos och The Hidden Charms ska man försöka få ut i utlandet också.
Här hemma är de alla tre välkomna nykomlingar och det ser faktiskt ut som om Box blir en del av en kommande svensk popvår.
Lennart: — ’We’re only in it for the fun’, och vi har tänkt ha roligt länge.