Lasse Lindbom är skivkonvolutens man. Står han inte nämnd som producent, är det som musiker han medverkar på otaliga svenska vinylprodukter.
Framgångsrika sådana.
Tio LP i ryggen. Någonting har hänt igen! Svarta Rosor & Vit R&B.

När han sitter i EMI-studions soffa är det en ofta leende och uppmärksam man i trettiofemårsåldern som tonar fram. Lasse Lindbom är vid intervjutillfället i full färd med de sista slutmixarna av sin egen LP, betitlad “Svarta Rosor & Vit Rhytm’n’Blues”. Han är stressad, men samtidigt nöjd. Inspelningarna har tydligen gått som väntat.
Utanför rummet där vi sitter och pratar springer de musiker omkring som är med på “Svarta Rosor”. Förutom medlemmar i Gyllene Tider återfinns Marie Fredriksson och Pelle Alsing.

ÄR EN LANDSLAGSVETERAN

Lasse Lindbom måste betraktas som en veteran i det svenska musiklivet. Han har varit musiker i nära femton år, först som medlem i gruppen Landslaget (Är det någon som fortfarande minns “Den gamla jukeboxen”!?) och sedan som soloartist och musiker på andra artisters plattor.
Men samtidigt byggde Lasse Lindbom upp en annan yrkesinriktning. Han blev skivproducent. Den första LP:n som han producerade var ironiskt nog Landslagets sista. Sedan producerades två numera avsomnade grupper; Sydkraft och Moonshine. Året var 1978 och producentjobbet var ett faktum.
Redan året efter blev Lasse Lindbom producent för kanske en av Sveriges främsta artister. Lasse Lindbom berättar själv:
— 1979 kom jag av olika anledningar med som producent och musiker på Ulf Lundells LP “Ripp Rapp”. Tillsammans med Uffe och Kjell Andersson bildades en producenttrio som består sig än idag.
Idag är Lasse Lindbom en garvad producent med ett okänt antal skivproduktioner bakom sig. De största namnen är, förutom Ulf Lundell, grupper som Gyllene Tider och solister som Marie Fredriksson.
Vad sysslar då en producent med? Svaren är många och Lasse Lindbom kan bara ge sin egen version:
— Att vara producent innebär inte först och främst att man har en massa studiotekniska färdigheter. Ta mig själv som exempel: när jag har spelat in delar av “Svarta Rosor & Vit Rhytm’n’Blues” så har jag varit ensam i studion, alltså saknat tekniker. Och det har varit en helt ny erfarenhet för mig som producent. Det har i och för sig inneburit att man har gjort en hel del misstag. Men å andra sidan har man lärt sig av misstagen och man har även vågat försöka sig på sådant som man inte försökt förut.
De flesta produktionerna som Lasse Lindbom arbetar med ges ut på skivbolaget EMI i Stockholm. Det kommer därför som en överraskning när han berättar att han faktiskt arbetar som freelance, det vill säga inte är anställd av det multinationella bolaget. Det tycker Lasse Lindbom är en fördel när man ska arbeta som skivproducent:
— Det händer ibland att kontakten mellan mig och den artist som jag ska producera går genom skivbolaget. Det kan göra att artisten blir misstänksam och ser mig som någon som skivbolaget har skickat med för att spionera på inspelningarna. ,Det kan också inträffa att de anser att producenten försöker styra musiken till den stil som skivbolaget tror kan sälja. Det är ju inte alls så i verkligheten. Producenten och artisten har samma mål — att göra en bra platta.

PARLOPHONE LIKRIKTAR?

Det faktum att Lasse Lindbom i regel arbetar för EMI (och det nu nerlagda skivmärket Parlophone) innebär att det har bildats ett speciellt Parlophonegäng. Grupperna på etiketten hjälper gärna varandra och spelar på varandras plattor.
Kritik har förekommit att Parlophones utgivningar låter likadana, rent ljudmässigt. Lasse Lindbom är medveten om problemet:
— Det stämmer nog att det kan vara svårt att variera ljudet. Det blir gärna samma audiella upplevelse hela tiden. Men jag tror att faktorer som musikers fantasi och bra tekniker kan lösa det problemet. Speciellt tekniker är viktiga för ljudet, de gör nästan mer än halva jobbet!
— Men det ljud man vill få fram är också beroende på den mottagargrupp som man tror att skivan vänder sig till. När Gyllene Tider skulle lanseras som Roxette i USA, var vi mycket mer uppmärksamma på produktionssidan. Det var inte så att vi arbetade mer med produktionen än i vanliga fall, men vi diskuterade olika lösningar och var hela tiden medvetna om den hårda konkurrensen som finns på andra sidan Atlanten.
Om man vill arbeta som skivproducent är det, enligt Lasse, viktigt att man inte har något stort ego. Det är viktigt att samarbeta, att vara diplomatisk och på så sätt få ut det bästa av artisten.
Det blir som soloartist den Lindbomska egocentriciteten får fram. Från gruppen Nineteen & The Sixtees till den nya skivan “Svarta Rosor & Vit Rhytm’n’Blues” går det en rak linje där mottot “Pop speglar tiden” lyser genom. Lasse Lindbom anser personligen att arbetssituationen påverkar även hans egna LP-skivor.
— Det är ett väldigt privilegierat läge att kunna arbeta både som producent och som artist. Jag har i och för sig en bra grundstomme i Nane Kvillsäter på gitarr och Niklas Strömstedt på klaviaturinstrument. Men eftersom jag arbetar med så pass många artister har jag också fler musiker att välja mellan. På det sättet medverkar exempelvis Micke Andersson och Anders Herrlin från Gyllene Tider. En viktig insats gör också Marie Fredriksson.

TRADITIONELLT LUNDELLSTUK

Under intervjuns lopp spelas ett kassettband med de låtar som finns med på Lasse Lindboms nya LP. Ett av spåren har sång av en person som låter misstänkt likt Ulf Lundell. Vid en direkt fråga erkänner Lasse Lindbom att det är Lundell:
— Det började med att jag fick en låt av Uffe. Det var meningen att Ulf Lundell skulle vara med i bakgrunden, men under inspelningen fick han en allt större roll. Han blev också förvånad eftersom vi gjorde om hans låt ganska rejält. Istället för att ha det traditionella Lundell-stuket gjorde vi om det till en riktigt rå och dansant rocklåt. Det fungerade mycket bra och var på något sätt typiskt för den avslappnade stämningen som fanns när vi jobbade med “Svarta Rosor”.
När jag lämnar den gamla butikslokal som innehåller EMI:s studios sitter Efva Attling och andra medlemmar ur Parlophonegänget på en trappavsats och samtalar. Lasse Lindbom klappas om, en rå men hjärtlig jargong utvecklas.
I huvudet surrar två namn som Lasse Lindbom har planterat. De är slam-rockbandet Rex De Rox från Stockholm och ett danskt band vid namn Doraz. Ni som läser det här kan säkert gissa vad de har för gemensam nämnare…
Rätt gissat. De är Lasse Lindboms nya produktionsobjekt.